söndag, november 29, 2009
BROLIO (Barone Ricasoli) 2007 - nr 2705 rött
ALLT OM MAT VINSPECIAL nr 17/2009 har kommit. Det var väl två år sen jag kollade urvalet sist. Men det har hänt en del med klimatet, blivit regnigare på somliga ställen och torrare på andra. Så jag tänkte att det var väl dags att kolla kvalitéerna. Mycket riktigt! Min gamla favorit Black Granite (22059) hade halkat ner, visserligen till ”prisvärt”, men omdömet var inte särskilt lysande: ”Lite enkelt och slappt, dock med fin krydda.” Jaha ja, den strök jag ur Systemkatalogen.
Även om jag för min del får ransonera intaget dels på grund av min IBS (se ’IBS’) och dels för mina bara tandhalsar som inte tål syra i några större mängder. Men rätt vad det är har man en anledning att fira och ett fyndvin för en överkomlig penning tackar man aldrig nej till.
Egentligen var jag på jakt efter något till den älgstek jag hade fått tag på och till slut hittade jag Brolio (Barone Ricasoli) 2007 från Italien (nr 2705) i acceptabel prisklass (115kr – allt går ju upp!). Ja, det fanns ett till, Jacobsdal Pinotage 2004 (22055) för 110kr, men det måste beställas i förväg. Brolio finns i standardsortimentet, åtminstone här i Rättvik.
Brolio rekommenderas till allt rött kött (nöt, lamm och vilt). Systemets omdöme lyder: ”Stram, nyanserad, kryddig smak med rostad fatkaraktär, inslag av mörka körsbär, plommon, kakao, kaffe och salvia.” Rik smakkombination med andra ord. Mörka körsbär och kakao är klara favoriter. Men var kommer salvian in? Jag är inte människa att känna in den, trots att jag gärna använder den – men å andra sidan är jag inte vinprovare heller.
Det här vinet är ett FYND! Enligt Allt Om Mat – och jag kan bara hålla med. Det är faktiskt första gången jag druckit ett ”fyndvin” och det dricker man tempererat, väl luftat och i mycket små klunkar som får ’rulla på tungan’ innan det slinker ner. Gärna en liten klunk precis innan man stoppar gaffeln i munnen med nästa portion.
Serverat i rund rymlig kupa på hög fot räckte ett halvt glas (lite drygt, 3cm kvar till kanten) till hela middagen. Enklast häller man upp ett halvt glas när man ska börja laga maten. Den tiden räcker för att vinet ska luftas i glaset och samtidigt tempereras. Det är då den fulla aromen kommer fram.
Som avslutning tog jag också en liten skiva rostad Balans Fibertoast (Fazer) med Extrasaltat Bregott och lagrad Hällerums Grevé som avslutning. Detta vin går alltså utmärkt till fullkornsråg, men då ska det vara smör på brödet!
Det här vinet sparar man inte i kylskåpet om det blir över (och det blir det, om man verkligen njuter det i små klunkar). Man sätter i en reservkork (flaskan öppnas med korkskruv) och placerar flaskan i ett torrskåp eller låter den stå framme på bordet till nästa dag. Då dricker man det, nu i större klunkar eftersom aromen förändrats något.
Annars njuter man det under fortsättningen av kvällen, gärna till finare ost med kraftig smak. Häll aldrig upp mer än halva glaset, men fyll gärna på ofta. Vinet blir bara bättre och bättre i smaken för varje gång man fyller på och vätskan blandas med luften. Skulle en skvätt bli över trots allt, rekommenderar jag att man fryser den i isbitsfacket som hör till varje frys. Då kan man ta några bitar när man ska göra brunsås. Det lyfter smaken betydligt!
Fint sällskap ska det naturligtvis vara. Här var det alltså sprängd älgstek (se ’Vilt’) med rotselleri-potatismos (och ett par tunna skivor smör i) samt avocadoröra (en halv avocado mosad på flat tallrik tillsammans med lite citronflingsalt, en aning vitlökspasta och en struken matsked crème fraiche till två pers). Går även bra för en IBS:are.
Naturligtvis med svalt vatten i ett vackert glas bredvid – om man blir törstig, eller om man som jag måste ta en rad kapslar till maten. Detta kan man kalla en "vinprovning"!
Även om jag för min del får ransonera intaget dels på grund av min IBS (se ’IBS’) och dels för mina bara tandhalsar som inte tål syra i några större mängder. Men rätt vad det är har man en anledning att fira och ett fyndvin för en överkomlig penning tackar man aldrig nej till.
Egentligen var jag på jakt efter något till den älgstek jag hade fått tag på och till slut hittade jag Brolio (Barone Ricasoli) 2007 från Italien (nr 2705) i acceptabel prisklass (115kr – allt går ju upp!). Ja, det fanns ett till, Jacobsdal Pinotage 2004 (22055) för 110kr, men det måste beställas i förväg. Brolio finns i standardsortimentet, åtminstone här i Rättvik.
Brolio rekommenderas till allt rött kött (nöt, lamm och vilt). Systemets omdöme lyder: ”Stram, nyanserad, kryddig smak med rostad fatkaraktär, inslag av mörka körsbär, plommon, kakao, kaffe och salvia.” Rik smakkombination med andra ord. Mörka körsbär och kakao är klara favoriter. Men var kommer salvian in? Jag är inte människa att känna in den, trots att jag gärna använder den – men å andra sidan är jag inte vinprovare heller.
Det här vinet är ett FYND! Enligt Allt Om Mat – och jag kan bara hålla med. Det är faktiskt första gången jag druckit ett ”fyndvin” och det dricker man tempererat, väl luftat och i mycket små klunkar som får ’rulla på tungan’ innan det slinker ner. Gärna en liten klunk precis innan man stoppar gaffeln i munnen med nästa portion.
Serverat i rund rymlig kupa på hög fot räckte ett halvt glas (lite drygt, 3cm kvar till kanten) till hela middagen. Enklast häller man upp ett halvt glas när man ska börja laga maten. Den tiden räcker för att vinet ska luftas i glaset och samtidigt tempereras. Det är då den fulla aromen kommer fram.
Som avslutning tog jag också en liten skiva rostad Balans Fibertoast (Fazer) med Extrasaltat Bregott och lagrad Hällerums Grevé som avslutning. Detta vin går alltså utmärkt till fullkornsråg, men då ska det vara smör på brödet!
Det här vinet sparar man inte i kylskåpet om det blir över (och det blir det, om man verkligen njuter det i små klunkar). Man sätter i en reservkork (flaskan öppnas med korkskruv) och placerar flaskan i ett torrskåp eller låter den stå framme på bordet till nästa dag. Då dricker man det, nu i större klunkar eftersom aromen förändrats något.
Annars njuter man det under fortsättningen av kvällen, gärna till finare ost med kraftig smak. Häll aldrig upp mer än halva glaset, men fyll gärna på ofta. Vinet blir bara bättre och bättre i smaken för varje gång man fyller på och vätskan blandas med luften. Skulle en skvätt bli över trots allt, rekommenderar jag att man fryser den i isbitsfacket som hör till varje frys. Då kan man ta några bitar när man ska göra brunsås. Det lyfter smaken betydligt!
Fint sällskap ska det naturligtvis vara. Här var det alltså sprängd älgstek (se ’Vilt’) med rotselleri-potatismos (och ett par tunna skivor smör i) samt avocadoröra (en halv avocado mosad på flat tallrik tillsammans med lite citronflingsalt, en aning vitlökspasta och en struken matsked crème fraiche till två pers). Går även bra för en IBS:are.
Naturligtvis med svalt vatten i ett vackert glas bredvid – om man blir törstig, eller om man som jag måste ta en rad kapslar till maten. Detta kan man kalla en "vinprovning"!
Etiketter: Vilt
