fredag, september 11, 2009
GLASERAD MÖRK CHOKLADKAKA - för hjärnan
Vi har en duktig hjärnforskare som heter Charlotte Erlanson-Albertsson och som tidigare har gett ut boken MAT FÖR HJÄRNAN (ICA bokförlag 2006). Nu har hon kommit med en receptbok, KOKBOK FÖR HJÄRNAN (ICA Bokförlag 2009). I kvällstidningen presenterades ett av hennes recept, just denna chokladkaka.
Eftersom jag i ett antal år har tvingat min man, som har högt blodtryck, att ta minst en mörk chokladbit (70%) om dan (med gott resultat), dök jag naturligtvis på receptet – och gjorde så här:
Först satte jag en kastrull på spisen, lägsta värmen. Man behöver inte så mycket värme för att smälta choklad. Snarare tvärtom!
Sen skivade jag i
125g smör (normalsaltat) och lät det långsamt smälta ner,
medan jag tog fram Hemköps förnämliga mörka choklad, den billigaste man kan få tag på med 70% cacao, räknade ut hur många bitar som skulle gå åt för att få ihop till 125g, alltså
en chokladkaka (100g) + två bitar à 10g vardera (man behöver inte räkna grammen!) som bryts ner i kastrullen och får långsamt förena sej med smöret, på eftervärmen.
1 tesked äkta vaniljsocker skäms inte för sej!
När allt är väl blandat får smeten svalna medan resten görs i ordning. Se nedan.
Därefter tog jag itu med kakformen som ska smöras och mjölas – med Fullkornsvetemjöl Ljust & Milt naturligtvis! En låg pajform, 25 cm i diameter, av aluminium med utåtlutande kanter blev bra.
Dags för resten av smeten:
3 ägg vispas ihop med
1dl rårörsocker (det är mer i originalreceptet).
Ägg och socker ska vispas ihop lätt, står det i anvisningarna. Eftersom jag numera är van att vispa ihop pannkakssmet, så tog jag det för hand. Smeten ska alltså inte bli pösig…
Den något avsvalnade choklad-smörblandningen blandas i och till sist
1 och 1/3 dl Fullkornsvetemjöl Ljust & Milt som rörs i. Det gjorde jag med vispen, lite försiktigt. Skulle man mäta upp lite för mycket mjöl, tar man en matsked och ”skär av” det översta lagret, tills man kommit ner till rätt mått. Smeten blir rätt tjock och närmast krämig.
Sen var det bara att hälla över i den smorda och mjölade formen. Eftersom smeten blir rätt tjock, får man bre ut den mot kanterna med en bredbladig kniv, så jämnt som möjligt.
Gräddas i 15 min i 175 grader.
Längre tid behövs inte, otroligt nog! Kakan kan vara lite ojämn och bucklig, när man tar ut den, men sjunker snart ihop. Pröva med en sticka att den är genomgräddad. Under svalningen drar kakan ihop sej lite och släpper från kanterna. Jag lät den stå i kylskåpet till det var dags att glasera. Då var det bara att vända upp den svalnade kakan över ett uppläggningsfat. Lätt som en plätt! Skulle den fortfarande vara lite bucklig kommer groparna att täckas av chokladglasyren.
Så var det dags för glasyren:
Man skulle koka ihop smör, honung och choklad. Men jag tog det lite lugnare. Satte en kastrull på lägsta värme och skivade ner
50g smör (normalsaltat) som långsamt fick smälta. Sen bröt jag ner
50g mörk choklad (= fem bitar av Hemköps 70%-iga) och lät smälta, fortfarande på samma låga värme. När chokladen förenat sej med smöret tog jag (efter anvisningarna)
2 matskedar honung, rörde ner och höjde värmen.
Sen rörde jag hela tiden tills jag såg små bubblor visa sej i smeten. Då drog jag av och lät svalna en smula, medan jag fortfarande rörde.
Fram med tårtfatet ur kylskåpet. Nu var kakan i stort sett kall, vilket borde få glasyren att fastna bra.
Men först klippte jag några remsor smörpapper som jag stack in runt kanterna på kakan, för att slippa spill på fatet.
Sedan hällde jag försiktigt ur kastrullen mitt över kakan. Mängden räcker bra.
Eftersom kakan var kall kunde jag bre glasyren försiktigt ut mot kanterna med en bredbladig kniv (’Lilleman’) och så småningom också ner över kanterna.
Mandelälskare som jag är, strödde jag mandelspån vackert över chokladglasyren. Även om mandel inte tillhör de nötter som är bra för hjärnan (man tar då valnötter eller pekannötter i stället och lägger ut vackert), så är sötmandel lugnande för magen. Vilket man uppskattar som IBS:are.
Därefter fick allt stå framme och svalna i köket, innan jag till slut satte in fatet i kylskåpet. Står det kallt länge blir kakan slutligen hård, men är fortfarande lika god!
Naturligtvis kan man servera kakan med vispgrädde och färska bär som föreslås. Men är man nu IBS:are så faller bären bort. Dessutom är det nog tillräckligt med fett som det är, också med tanke på IBS. Fett är något man måste se upp med då. Några skedblad Tofu vaniljglass passar däremot bra.
Syrenblommorna som är strödda i det vackra färgfotot är ätliga. Inget hindrar att man väljer andra ätliga blomblad efter årstiden. Basilikablommor t ex, eftersom basilika också är bra för hjärnan.
Detta är en dessert som ska ätas med andakt. Jag citerar:
”Den här kakan är en fest för ögat, gommen och hela belöningssystemet. Kakan kräver en del förberedelser men ger i stället hjärnan en förväntan som den mår så bra av. Längtan är halva belöningen och den ska vi ha i vårt bagage. Efterrätter ska vara så invecklade att vi äter dem med andakt. Vi måste skilja på festmat och vardagsmat. Vi kan inte äta festmat som aktiverar belöningssystemet maximalt varje dag. Då blir hjärnan avtrubbad och vill ha mer utan att bli tillfredsställd. Förväntan är en del av konceptet i vårt belöningssystem. Ibland kan längtan vara mer dopaminförhöjande än när man verkligen smakar det man längtar efter.”
Eller som Karin Boye skrev en gång: ”Det är vägen som är mödan värd.” Värt att tänka på i detta frosseriets tidevarv!
Från ett annat kakrecept citerar jag följande:
”Choklad ska ätas långsamt, vilket är en fysisk upplevelse där smaken och munkänslan är viktig. - - Choklad består av en blandning av beskt och sött, så att det kan njutas i en behaglig kombination.”
Choklad har en lugnande effekt, vilket jag påpekat tidigare, eftersom det innehåller tryptofan som ingår i serotonin, det viktiga hormon som bl a reglerar vår aptit. Se 'Enklaste chokladtryffeln' i slutet.
Mörk choklad är alltså bra för hjärnan, liksom fullkorn enligt professor Erlanson-Albertsson. Därför blir jag lite förvånad att man inte anger fullkornsvetemjöl i receptet. I synnerhet som mjölets färg inte syns, när man har i en massa mörk choklad. Så fort man bakar med cacao eller mörk choklad bör man använda fullkornsvetemjöl, eftersom den typen av mjöl påverkar hjärnans receptorer minst. Det är hjärnkemi det handlar om hela tiden. Och siktat mjöl, av vilken sort det vara må, är en styggelse!
När jag slickade ur kastrullen fick jag en bestämd känsla av att honungen tillförde mycket i smak till chokladglasyren! En ny smakupplevelse som jag kommer att använda mej av i fortsättningen. Om man skulle pröva att göra tryffel av glasyren?
Eftersom jag i ett antal år har tvingat min man, som har högt blodtryck, att ta minst en mörk chokladbit (70%) om dan (med gott resultat), dök jag naturligtvis på receptet – och gjorde så här:
Först satte jag en kastrull på spisen, lägsta värmen. Man behöver inte så mycket värme för att smälta choklad. Snarare tvärtom!
Sen skivade jag i
125g smör (normalsaltat) och lät det långsamt smälta ner,
medan jag tog fram Hemköps förnämliga mörka choklad, den billigaste man kan få tag på med 70% cacao, räknade ut hur många bitar som skulle gå åt för att få ihop till 125g, alltså
en chokladkaka (100g) + två bitar à 10g vardera (man behöver inte räkna grammen!) som bryts ner i kastrullen och får långsamt förena sej med smöret, på eftervärmen.
1 tesked äkta vaniljsocker skäms inte för sej!
När allt är väl blandat får smeten svalna medan resten görs i ordning. Se nedan.
Därefter tog jag itu med kakformen som ska smöras och mjölas – med Fullkornsvetemjöl Ljust & Milt naturligtvis! En låg pajform, 25 cm i diameter, av aluminium med utåtlutande kanter blev bra.
Dags för resten av smeten:
3 ägg vispas ihop med
1dl rårörsocker (det är mer i originalreceptet).
Ägg och socker ska vispas ihop lätt, står det i anvisningarna. Eftersom jag numera är van att vispa ihop pannkakssmet, så tog jag det för hand. Smeten ska alltså inte bli pösig…
Den något avsvalnade choklad-smörblandningen blandas i och till sist
1 och 1/3 dl Fullkornsvetemjöl Ljust & Milt som rörs i. Det gjorde jag med vispen, lite försiktigt. Skulle man mäta upp lite för mycket mjöl, tar man en matsked och ”skär av” det översta lagret, tills man kommit ner till rätt mått. Smeten blir rätt tjock och närmast krämig.
Sen var det bara att hälla över i den smorda och mjölade formen. Eftersom smeten blir rätt tjock, får man bre ut den mot kanterna med en bredbladig kniv, så jämnt som möjligt.
Gräddas i 15 min i 175 grader.
Längre tid behövs inte, otroligt nog! Kakan kan vara lite ojämn och bucklig, när man tar ut den, men sjunker snart ihop. Pröva med en sticka att den är genomgräddad. Under svalningen drar kakan ihop sej lite och släpper från kanterna. Jag lät den stå i kylskåpet till det var dags att glasera. Då var det bara att vända upp den svalnade kakan över ett uppläggningsfat. Lätt som en plätt! Skulle den fortfarande vara lite bucklig kommer groparna att täckas av chokladglasyren.
Så var det dags för glasyren:
Man skulle koka ihop smör, honung och choklad. Men jag tog det lite lugnare. Satte en kastrull på lägsta värme och skivade ner
50g smör (normalsaltat) som långsamt fick smälta. Sen bröt jag ner
50g mörk choklad (= fem bitar av Hemköps 70%-iga) och lät smälta, fortfarande på samma låga värme. När chokladen förenat sej med smöret tog jag (efter anvisningarna)
2 matskedar honung, rörde ner och höjde värmen.
Sen rörde jag hela tiden tills jag såg små bubblor visa sej i smeten. Då drog jag av och lät svalna en smula, medan jag fortfarande rörde.
Fram med tårtfatet ur kylskåpet. Nu var kakan i stort sett kall, vilket borde få glasyren att fastna bra.
Men först klippte jag några remsor smörpapper som jag stack in runt kanterna på kakan, för att slippa spill på fatet.
Sedan hällde jag försiktigt ur kastrullen mitt över kakan. Mängden räcker bra.
Eftersom kakan var kall kunde jag bre glasyren försiktigt ut mot kanterna med en bredbladig kniv (’Lilleman’) och så småningom också ner över kanterna.
Mandelälskare som jag är, strödde jag mandelspån vackert över chokladglasyren. Även om mandel inte tillhör de nötter som är bra för hjärnan (man tar då valnötter eller pekannötter i stället och lägger ut vackert), så är sötmandel lugnande för magen. Vilket man uppskattar som IBS:are.
Därefter fick allt stå framme och svalna i köket, innan jag till slut satte in fatet i kylskåpet. Står det kallt länge blir kakan slutligen hård, men är fortfarande lika god!
Naturligtvis kan man servera kakan med vispgrädde och färska bär som föreslås. Men är man nu IBS:are så faller bären bort. Dessutom är det nog tillräckligt med fett som det är, också med tanke på IBS. Fett är något man måste se upp med då. Några skedblad Tofu vaniljglass passar däremot bra.
Syrenblommorna som är strödda i det vackra färgfotot är ätliga. Inget hindrar att man väljer andra ätliga blomblad efter årstiden. Basilikablommor t ex, eftersom basilika också är bra för hjärnan.
Detta är en dessert som ska ätas med andakt. Jag citerar:
”Den här kakan är en fest för ögat, gommen och hela belöningssystemet. Kakan kräver en del förberedelser men ger i stället hjärnan en förväntan som den mår så bra av. Längtan är halva belöningen och den ska vi ha i vårt bagage. Efterrätter ska vara så invecklade att vi äter dem med andakt. Vi måste skilja på festmat och vardagsmat. Vi kan inte äta festmat som aktiverar belöningssystemet maximalt varje dag. Då blir hjärnan avtrubbad och vill ha mer utan att bli tillfredsställd. Förväntan är en del av konceptet i vårt belöningssystem. Ibland kan längtan vara mer dopaminförhöjande än när man verkligen smakar det man längtar efter.”
Eller som Karin Boye skrev en gång: ”Det är vägen som är mödan värd.” Värt att tänka på i detta frosseriets tidevarv!
Från ett annat kakrecept citerar jag följande:
”Choklad ska ätas långsamt, vilket är en fysisk upplevelse där smaken och munkänslan är viktig. - - Choklad består av en blandning av beskt och sött, så att det kan njutas i en behaglig kombination.”
Choklad har en lugnande effekt, vilket jag påpekat tidigare, eftersom det innehåller tryptofan som ingår i serotonin, det viktiga hormon som bl a reglerar vår aptit. Se 'Enklaste chokladtryffeln' i slutet.
Mörk choklad är alltså bra för hjärnan, liksom fullkorn enligt professor Erlanson-Albertsson. Därför blir jag lite förvånad att man inte anger fullkornsvetemjöl i receptet. I synnerhet som mjölets färg inte syns, när man har i en massa mörk choklad. Så fort man bakar med cacao eller mörk choklad bör man använda fullkornsvetemjöl, eftersom den typen av mjöl påverkar hjärnans receptorer minst. Det är hjärnkemi det handlar om hela tiden. Och siktat mjöl, av vilken sort det vara må, är en styggelse!
När jag slickade ur kastrullen fick jag en bestämd känsla av att honungen tillförde mycket i smak till chokladglasyren! En ny smakupplevelse som jag kommer att använda mej av i fortsättningen. Om man skulle pröva att göra tryffel av glasyren?
Etiketter: Choklad
tisdag, september 01, 2009
SVENSK KÖRSBÄRSSKÖRD
Min man kom sent hem på kvällen med en hel konsumkasse i plast full med svenska surkörsbär. Dessa är de bästa för allehanda konserver, t ex likör som får en alldeles utsökt smak! Däremot blir körsbärskompott i starkaste laget.
Kvällen var som sagt sen och jag bad min man knyta till handtagen på kassen och ställa in den längst ner i kylskåpet till nästa dag. Då hade fruktvätskan delvis tagit sej igenom plasten och hamnat på glasskivan ovanför grönsakslådorna. Jag lämpade över kassen till diskhon, medan jag funderade över hur jag skulle göra.
Jag hade redan studerat mina kokböcker och tänkt ut hur jag skulle dela upp den imponerande skörden. De finaste bären skulle styckfrysas, de mosigaste kunde bli likör och resten fick bli kompott – eller sylt som man också kan kalla det.
Så plockade jag fram durkslaget och började ösa upp bären för att kärna ur. Då märkte jag att kvalitén inte var den bästa. De två hinkar som den givmilda damen kommit med och låtit sällskapet dela på, hade nog stått ett tag… Rensningsarbetet blev tungt, trots att jag bänkat mej med gryta, soppåse och extra skål (för de finaste bären) vid diskbänken med luckorna öppna för knäna. Bären var dessutom olika stora. När första koket var klart (här behövdes ingen bottenskyla vatten inte!) och första brickan i frysen (med de urkärnade bären tätt, tätt lagda), var det dags för paus och energipåfyllning. Även mental sådan kunde jag behöva, eftersom jag var ensam hemma.
Min gamla arbetskamrat fick bli den som tog emot den glada nyheten om den överväldigande bärgåvan. ”Lade du dom inte på brickor?” frågade hon genast. ”Jag lägger alltid ut mina nyplockade bär på brickor. De ska ligga tätt, tätt så de inte tynger ner varann. Sen kan man ställa dom i kylskåpet och då kan de hålla flera dar, tills man hunnit rensa allt. Det har jag lärt mej den hårda vägen!” Hon har en kolonilott där hon odlar mängder med hallon…
Då kom jag att tänka på min mormors gamla stora ovala plåtbricka. Den skulle nog räcka. Jag drog ut skärbrädan, ställde brickan på den och täckte med en reklambroschyr med glättat papper (så jag skulle slippa trycksvärtan) och började sleva upp bären där. Genast gick grovrensningen som en dans! Det var åtskilliga bär som kunde kastas direkt. De återstående gick snabbt att bedöma hur fasta de var och kärna ur. De bästa gick som sagt till styckfrysning. Så i fortsättningen rensar jag mina bärgåvor på bricka!
Förutom flera burkar med körsbärssylt/kompott (surkörsbär kräver mer syltsocker än turkiska bigarråer!) som är mycket god till ostkaka (se ’Ugnsbakat’) och ugnspannkaka (däremot inte till glass, där blir den för sur) och två halvliterburkar styckfrysta bär, fick jag också en liten sats körsbärslikör. Se recept nedan. Det är ett gammalt urklipp som jag haft i min matpärm länge, länge.
Körsbärslikör:
350 ml Reimersholms Brännvin Special
½kg ungefär av surkörsbär, urkärnade
300g ca vitt strösocker (JA, det ohyggliga oanvändbara som kleggar igen hjärnan, så man äter mer än kroppen behöver! Ingen annan typ av socker duger här, om likören ska bli klar och inte simmig).
Häll bären i en literburk med tätt skruvlock, så den kan vändas uppochner och skakas utan att det läcker. Har man inte det, får man röra i omgångar med lattesked i stället, tills sockret löst sej efter några veckor.
Strö över sockret och häll sen i spriten. Skaka eller rör om väl. Kolla regelbundet och upprepa tills allt socker verkligen smält.
Ska därefter stå svalt och mörkt (det senare viktigast) i 5-6 månader. Silas sen upp på flaska. Likören blir inte sämre av att glömmas ytterligare ett år (om man kan hålla sej).
De avsilade körsbären tar man hand om så här:
En flaska Chianti rödvin eller annat rött vin med ton av körsbär hälls över de urlakade bären från likören. Sätt på locket och vänd eller rör om. Glöm burken även denna gång ett par månader. Sila sen över på flaska.
”Vinet drar sötma och sprit ur bären till ett körsbärsvin att njutas kylt i sommarkvällen när det är dags att göra nästa års likör” lovar tidningen.
Jag ska absolut pröva det här – nån gång i januari nästa år förmodligen.
Kvällen var som sagt sen och jag bad min man knyta till handtagen på kassen och ställa in den längst ner i kylskåpet till nästa dag. Då hade fruktvätskan delvis tagit sej igenom plasten och hamnat på glasskivan ovanför grönsakslådorna. Jag lämpade över kassen till diskhon, medan jag funderade över hur jag skulle göra.
Jag hade redan studerat mina kokböcker och tänkt ut hur jag skulle dela upp den imponerande skörden. De finaste bären skulle styckfrysas, de mosigaste kunde bli likör och resten fick bli kompott – eller sylt som man också kan kalla det.
Så plockade jag fram durkslaget och började ösa upp bären för att kärna ur. Då märkte jag att kvalitén inte var den bästa. De två hinkar som den givmilda damen kommit med och låtit sällskapet dela på, hade nog stått ett tag… Rensningsarbetet blev tungt, trots att jag bänkat mej med gryta, soppåse och extra skål (för de finaste bären) vid diskbänken med luckorna öppna för knäna. Bären var dessutom olika stora. När första koket var klart (här behövdes ingen bottenskyla vatten inte!) och första brickan i frysen (med de urkärnade bären tätt, tätt lagda), var det dags för paus och energipåfyllning. Även mental sådan kunde jag behöva, eftersom jag var ensam hemma.
Min gamla arbetskamrat fick bli den som tog emot den glada nyheten om den överväldigande bärgåvan. ”Lade du dom inte på brickor?” frågade hon genast. ”Jag lägger alltid ut mina nyplockade bär på brickor. De ska ligga tätt, tätt så de inte tynger ner varann. Sen kan man ställa dom i kylskåpet och då kan de hålla flera dar, tills man hunnit rensa allt. Det har jag lärt mej den hårda vägen!” Hon har en kolonilott där hon odlar mängder med hallon…
Då kom jag att tänka på min mormors gamla stora ovala plåtbricka. Den skulle nog räcka. Jag drog ut skärbrädan, ställde brickan på den och täckte med en reklambroschyr med glättat papper (så jag skulle slippa trycksvärtan) och började sleva upp bären där. Genast gick grovrensningen som en dans! Det var åtskilliga bär som kunde kastas direkt. De återstående gick snabbt att bedöma hur fasta de var och kärna ur. De bästa gick som sagt till styckfrysning. Så i fortsättningen rensar jag mina bärgåvor på bricka!
Förutom flera burkar med körsbärssylt/kompott (surkörsbär kräver mer syltsocker än turkiska bigarråer!) som är mycket god till ostkaka (se ’Ugnsbakat’) och ugnspannkaka (däremot inte till glass, där blir den för sur) och två halvliterburkar styckfrysta bär, fick jag också en liten sats körsbärslikör. Se recept nedan. Det är ett gammalt urklipp som jag haft i min matpärm länge, länge.
Körsbärslikör:
350 ml Reimersholms Brännvin Special
½kg ungefär av surkörsbär, urkärnade
300g ca vitt strösocker (JA, det ohyggliga oanvändbara som kleggar igen hjärnan, så man äter mer än kroppen behöver! Ingen annan typ av socker duger här, om likören ska bli klar och inte simmig).
Häll bären i en literburk med tätt skruvlock, så den kan vändas uppochner och skakas utan att det läcker. Har man inte det, får man röra i omgångar med lattesked i stället, tills sockret löst sej efter några veckor.
Strö över sockret och häll sen i spriten. Skaka eller rör om väl. Kolla regelbundet och upprepa tills allt socker verkligen smält.
Ska därefter stå svalt och mörkt (det senare viktigast) i 5-6 månader. Silas sen upp på flaska. Likören blir inte sämre av att glömmas ytterligare ett år (om man kan hålla sej).
De avsilade körsbären tar man hand om så här:
En flaska Chianti rödvin eller annat rött vin med ton av körsbär hälls över de urlakade bären från likören. Sätt på locket och vänd eller rör om. Glöm burken även denna gång ett par månader. Sila sen över på flaska.
”Vinet drar sötma och sprit ur bären till ett körsbärsvin att njutas kylt i sommarkvällen när det är dags att göra nästa års likör” lovar tidningen.
Jag ska absolut pröva det här – nån gång i januari nästa år förmodligen.
Etiketter: Frukt
Ostkaka för få.
I coop:s medlemsblad Mersmak nr 6 fanns ett trevligt recept på ostkaka och jag fick lust att göra en laktosfri variant. Äntligen. Naturligtvis gjorde jag den på mitt sätt… Resultatet mottogs med förtjusning av familjen, när dottern var här på sommarledighet. Men för min man och mej blir det lite för mycket med 6-8 portioner. Så jag har delat receptet till tre stora eller fyra små.
Sätt ugnen på 175 grader och gallret i mitten.
Ta fram en ugnsform ca 20cm i diameter (jag föredrar ugnseldfast glas) och smörj (med flytande margarin, helst en blandning med rapsolja som innehåller naturligt Omega 3).
Receptet (3-4 portioner):
Först tar jag fram min matberedare och laddar den med kniven. Lägg i
250g laktosfri keso (en burk)
75g (ca ½dl) laktosfri crème fraiche (en halv burk av Valio, fetthalt 28%)
som snabbt körs på lägsta hastighet, om man vill behålla grynigheten. ”Ju längre tid, desto slätare ostkaka” som receptet anger.
1 knapp matsked Fullkornsvetemjöl Ljust & Milt strös i och blandas snabbt.
½dl mandelspån (ta efter smak) hälls ner och får blandas med 1-2 tryckningar på puls-knappen. De ska inte malas sönder utan ge lite intressant tuggmotstånd.
Sen plockar jag fram min mixer och blandningsburk.
Ett ägg och
en matsked rårörsocker vispas ihop.
Ja, det behövs inte mer socker än så och rårörsocker är mycket godare än vitt. Det blir inte pösigt som med elvisp, men det viktigaste är att gula, vita och socker blandas till en homogen smet.
Häll över i matberedaren och skrapa noga ur burken med slickepott.
Mät upp 3/4dl laktosfri mjölk med
en aning bittermandelessens, dvs doppa en tandpetare i flaskan och rör sen om i mjölken. Det räcker!
Med motorn i gång hälls mjölken ner genom matarröret. Stoppa så fort allt är i. Häll över i den smorda skålen och grädda i mitten av ugnen ca 1 timma.
Receptet föreslår körsbärskompott som kan göras dan innan och serveras kall till den ljumma ostkakan. Se under ’Frukt’.
Sätt ugnen på 175 grader och gallret i mitten.
Ta fram en ugnsform ca 20cm i diameter (jag föredrar ugnseldfast glas) och smörj (med flytande margarin, helst en blandning med rapsolja som innehåller naturligt Omega 3).
Receptet (3-4 portioner):
Först tar jag fram min matberedare och laddar den med kniven. Lägg i
250g laktosfri keso (en burk)
75g (ca ½dl) laktosfri crème fraiche (en halv burk av Valio, fetthalt 28%)
som snabbt körs på lägsta hastighet, om man vill behålla grynigheten. ”Ju längre tid, desto slätare ostkaka” som receptet anger.
1 knapp matsked Fullkornsvetemjöl Ljust & Milt strös i och blandas snabbt.
½dl mandelspån (ta efter smak) hälls ner och får blandas med 1-2 tryckningar på puls-knappen. De ska inte malas sönder utan ge lite intressant tuggmotstånd.
Sen plockar jag fram min mixer och blandningsburk.
Ett ägg och
en matsked rårörsocker vispas ihop.
Ja, det behövs inte mer socker än så och rårörsocker är mycket godare än vitt. Det blir inte pösigt som med elvisp, men det viktigaste är att gula, vita och socker blandas till en homogen smet.
Häll över i matberedaren och skrapa noga ur burken med slickepott.
Mät upp 3/4dl laktosfri mjölk med
en aning bittermandelessens, dvs doppa en tandpetare i flaskan och rör sen om i mjölken. Det räcker!
Med motorn i gång hälls mjölken ner genom matarröret. Stoppa så fort allt är i. Häll över i den smorda skålen och grädda i mitten av ugnen ca 1 timma.
Receptet föreslår körsbärskompott som kan göras dan innan och serveras kall till den ljumma ostkakan. Se under ’Frukt’.
Etiketter: Ugnsbakat
