lördag, juli 28, 2007
Att äta kött
Livsmedelsverket ska komma med nya kostråd.
Tillsammans med Naturvårdsverket ska man väga miljö mot hälsa.
"Råden kommer att ta hänsyn till hur man ska välja mat för att den ska vara mer miljömässig." Förutom frukt och grönt, fisk och kött kommer även exempelvis godis, läsk och buteljerat vatten att ställas i relation till sin miljöpåverkan.
Det låter lovande!
Jordbruksverket har samtidigt kollat köttkonsumtionen och noterat att den ökat avsevärt, med 16kg från 1990 till 2005. Egentligen bör vi enligt Livsmedelsverkets nuvarande rekommendationer inte äta mer än 35kg magert kött per år. Det måste vara nötkött som avses. Det ger - om jag räknat rätt - knappt 1hg kött om dan! Så lite kött äter väl ingen?
Jag vill absolut minnas att Konsums kundkalender i början av det här året hade ett tallriksdiagram, där man kunde se de rätta proportionerna mellan Bas (potatis, ris, makaroner), Grönsaker och Sovel (kött, fisk, fågel). Tidigare har tallriken varit delad i tre lika stora delar, men i år var soveldelen nerminskad till en femtedel!
Egentligen ligger de här nya riktlinjerna helt i min smak, särskilt vad gäller nötkött. Med tanke på hur nötboskap föds upp nu för tiden, innehåller nötkött knappast något alls av det viktiga Omega 3 vi behöver - inte minst för hjärnans skull. Jag skrev om detta redan förra sommaren: "Goda skäl att avstå från nötkött" 8 augusti 2006.
Om folk visste hur dåligt nötkött är för kroppen!
Hur mycket bättre det är att äta lamm t ex och vilt, när man kan få tag på det.
Och varför måste man ÄTA SEJ MÄTT PÅ KÖTT? Är det coolt? Eller bara enkelt?
Det är verkligen ödets ironi att vår stora aptit på nötkött nu hotar hela planetens existens. Men jag har väl sett hur priserna på framför allt nötkött har minskat, medan grönsaker och rotsaker faktiskt gått upp. Sambandet är mycket enkelt. När folk måste snåla går man över till billigare råvaror. Men då ökas priset på dessa och det blir allt svårare att klara hushållsekonomin.
Hoppas nu bara att de yttre miljöhänsynen också kan förbättra den inre miljön hos var och en av oss.
Tillsammans med Naturvårdsverket ska man väga miljö mot hälsa.
"Råden kommer att ta hänsyn till hur man ska välja mat för att den ska vara mer miljömässig." Förutom frukt och grönt, fisk och kött kommer även exempelvis godis, läsk och buteljerat vatten att ställas i relation till sin miljöpåverkan.
Det låter lovande!
Jordbruksverket har samtidigt kollat köttkonsumtionen och noterat att den ökat avsevärt, med 16kg från 1990 till 2005. Egentligen bör vi enligt Livsmedelsverkets nuvarande rekommendationer inte äta mer än 35kg magert kött per år. Det måste vara nötkött som avses. Det ger - om jag räknat rätt - knappt 1hg kött om dan! Så lite kött äter väl ingen?
Jag vill absolut minnas att Konsums kundkalender i början av det här året hade ett tallriksdiagram, där man kunde se de rätta proportionerna mellan Bas (potatis, ris, makaroner), Grönsaker och Sovel (kött, fisk, fågel). Tidigare har tallriken varit delad i tre lika stora delar, men i år var soveldelen nerminskad till en femtedel!
Egentligen ligger de här nya riktlinjerna helt i min smak, särskilt vad gäller nötkött. Med tanke på hur nötboskap föds upp nu för tiden, innehåller nötkött knappast något alls av det viktiga Omega 3 vi behöver - inte minst för hjärnans skull. Jag skrev om detta redan förra sommaren: "Goda skäl att avstå från nötkött" 8 augusti 2006.
Om folk visste hur dåligt nötkött är för kroppen!
Hur mycket bättre det är att äta lamm t ex och vilt, när man kan få tag på det.
Och varför måste man ÄTA SEJ MÄTT PÅ KÖTT? Är det coolt? Eller bara enkelt?
Det är verkligen ödets ironi att vår stora aptit på nötkött nu hotar hela planetens existens. Men jag har väl sett hur priserna på framför allt nötkött har minskat, medan grönsaker och rotsaker faktiskt gått upp. Sambandet är mycket enkelt. När folk måste snåla går man över till billigare råvaror. Men då ökas priset på dessa och det blir allt svårare att klara hushållsekonomin.
Hoppas nu bara att de yttre miljöhänsynen också kan förbättra den inre miljön hos var och en av oss.
Etiketter: artikel
torsdag, juli 26, 2007
Aprikossylt med fruktsocker
Grundreceptet har jag plockat från Hemköp. Där görs sylten på torkade aprikoser. Det är bara att ta lika stor mängd som färska och lägga i blöt under natten. Sen kokar man dem mjuka i 30 min och häller bort vattnet. Fortsätt sen efter mitt recept:
Ett halvt kilo färska aprikoser sköljs, delas och skärs i smala klyftor. De mosar sej lättare då, när man kokar sönder dem. Lägg i kastrull. Om någon kärna delar sej och 'mandeln' faller ur, kan man hacka den och lägga i. För smakens skull. Men tänk på att alla kärnor (plommon, persikor, nektariner, körsbär och bittermandel) innehåller blåsyra/cyan, ett gift som man får vara försiktig med.
Spara ca fyra av de vackraste frukterna och skär även dessa i smala klyftor. De läggs i på slutet för att ge lite 'struktur' åt sylten.
Saften från en stor apelsin hälls ner.
Låt sjuda tills det blir mos, tar ca en halv timme. Rör om och kläm sönder frukten under tiden.
Mät upp 2dl fruktsocker och 1dl rårörsocker (för smakens skull) och rör ner.
Lägg också i de sparade fruktbitarna.
Koka upp och låt puttra i 20 min på svag värme och rör om då och då.
Låt sen svalna något och häll upp på burk. Förvara i kylskåpet.
Sylten blir simmig och passar till glass bl a.
På bröd rinner den kanske.
Prova ut vad du vill ha den till.
Framför allt vågar en sockerberoende som jag unna sej lite sött på tungan på det här sättet.
Ett halvt kilo färska aprikoser sköljs, delas och skärs i smala klyftor. De mosar sej lättare då, när man kokar sönder dem. Lägg i kastrull. Om någon kärna delar sej och 'mandeln' faller ur, kan man hacka den och lägga i. För smakens skull. Men tänk på att alla kärnor (plommon, persikor, nektariner, körsbär och bittermandel) innehåller blåsyra/cyan, ett gift som man får vara försiktig med.
Spara ca fyra av de vackraste frukterna och skär även dessa i smala klyftor. De läggs i på slutet för att ge lite 'struktur' åt sylten.
Saften från en stor apelsin hälls ner.
Låt sjuda tills det blir mos, tar ca en halv timme. Rör om och kläm sönder frukten under tiden.
Mät upp 2dl fruktsocker och 1dl rårörsocker (för smakens skull) och rör ner.
Lägg också i de sparade fruktbitarna.
Koka upp och låt puttra i 20 min på svag värme och rör om då och då.
Låt sen svalna något och häll upp på burk. Förvara i kylskåpet.
Sylten blir simmig och passar till glass bl a.
På bröd rinner den kanske.
Prova ut vad du vill ha den till.
Framför allt vågar en sockerberoende som jag unna sej lite sött på tungan på det här sättet.
Etiketter: Frukt
Nytt läsklarm
Såg en notis i dagstidningen att en ny studie har kommit som visar att lightläsk och vanlig läsk ger samma risk för fetma. Folk som dricker mer än en läsk om dagen (storlek anges inte) riskerar att utveckla fetma, högt blodtryck, högt blodsocker (diabetes 2) och höga blodfetter (farligt colesterol). Vidare är forskarna förvånade över att det syntetiska sötningsmedlet ger samma negativa hälsoeffekt som det vanliga sockret och mumlar om "livsstilsfaktorer", alltså att fler variabler/saker man äter eller dricker påverkar undersökningsresultatet.
Det är mycket enklare än så!
I kroppen finns nämligen endast EN MOTTAGARMOLEKYL FÖR SOCKER. Det spelar alltså ingen roll om det är syntetiskt sötningsmedel eller vanligt socker. Det 'registreras' på samma sätt och ger samma effekt.
Sötningsmedlet Aspartan kom i Amerika på 80-talet för första gången och samtidigt började fettökningen för det amerikanska folket. F Paulun påpekade detta redan i november 2005.
Att det bara finns EN mottagarmolekyl typ som tar hand om ALLT socker, naturligt eller onaturligt, påpekades däremot av en äldre kvinna (forskare givetvis) i ett debattprogram i TV vid samma tillfälle. Vem lyssnade på henne? Kärringar kan man väl inte lita på! De vet väl ingenting! Tänk på alla tokiga svärmorshistorier som finns...
Men så enkelt är det alltså:
ska du fortsätta med läsk, ta den sockrade och strunta i alla Light-produkter. De smakar sämre och ger dessutom fler biverkningar.
Bäst för dej är om du slutar helt med socker och sockerersättningar och går över till FRUKTSOCKER i stället. Det förs nämligen inte direkt ut i kroppen utan går först till levern för att 'byggas om'. Fruktsocker har en annan kemisk struktur och kan inte tillgodogöras direkt i blodet. Proceduren tar ca 6 timmar innan effekten kan märkas som 'pigghet' t ex.
Var rädd om dej, men sluta inte njuta för det!
Gör det bara med måtta.
Det är mycket enklare än så!
I kroppen finns nämligen endast EN MOTTAGARMOLEKYL FÖR SOCKER. Det spelar alltså ingen roll om det är syntetiskt sötningsmedel eller vanligt socker. Det 'registreras' på samma sätt och ger samma effekt.
Sötningsmedlet Aspartan kom i Amerika på 80-talet för första gången och samtidigt började fettökningen för det amerikanska folket. F Paulun påpekade detta redan i november 2005.
Att det bara finns EN mottagarmolekyl typ som tar hand om ALLT socker, naturligt eller onaturligt, påpekades däremot av en äldre kvinna (forskare givetvis) i ett debattprogram i TV vid samma tillfälle. Vem lyssnade på henne? Kärringar kan man väl inte lita på! De vet väl ingenting! Tänk på alla tokiga svärmorshistorier som finns...
Men så enkelt är det alltså:
ska du fortsätta med läsk, ta den sockrade och strunta i alla Light-produkter. De smakar sämre och ger dessutom fler biverkningar.
Bäst för dej är om du slutar helt med socker och sockerersättningar och går över till FRUKTSOCKER i stället. Det förs nämligen inte direkt ut i kroppen utan går först till levern för att 'byggas om'. Fruktsocker har en annan kemisk struktur och kan inte tillgodogöras direkt i blodet. Proceduren tar ca 6 timmar innan effekten kan märkas som 'pigghet' t ex.
Var rädd om dej, men sluta inte njuta för det!
Gör det bara med måtta.
Etiketter: socker
fredag, juli 20, 2007
Fräscha rädisor och annat grönt
Det är svårt med rädisor, när man är ensam i hushållet om att äta dem. Alldeles för snart börjar de skrumpna. Visst kan man ta bort blasten och lägga dem i en skål vatten, men jag tycker ändå att de tappar sin fräschör efter ett tag och blir beska. Det är ju det där friskt knapriga jag vill ha!
Ett tag lät jag knippan ligga kvar i prasselpåsen jag köpt den i utan att ta av blasten. Det höll rädisorna fräscha rätt länge i kylskåpets svaldel. Men glömde jag bort dem - då började blasten ruttna, så klart, och det luktade apa i hela kylskåpet! Inget vidare. Hur välja mellan två lika onda saker? Låta bli att köpa rädisor?
Så byggde vår Konsumbutik om sin grönsakshylla till något som liknade den styckade köttdisken: hyllor från golv till tak och betydligt svalare temperatur. Det skulle hålla grönsakerna fräscha längre. Dessutom såg jag ett program på Discovery om KEMI I KÖKET, där den pigga kocken med olika experiment och animeringar på ett övertygande sätt visade att GRÖNSAKER FÖRVARAS BÄST I +4 GRADER! Det håller de gröna cellväggarna spänstiga och luften, som gör att cellens innehåll börjar ruttna, kommer inte in i cellen. Jag tänkte på förändringen i snabbköpet och bestämde mej för att göra likadant!
Först flyttade jag upp prasselpåsen med rädisknippan till den övre kallare delen i kylskåpet. Den höll sej mycket bra! Rädisorna höll sej knapriga och fräscha. Blasten höll sej också. Kanske man skulle flytta upp mera grönt? Isbergssallad självfallet, men också romansallad i den plastpåse den köpts i. Resultatet blev överraskande. Det gick alldeles utmärkt! Den höll sej krispig och fin länge och räckte till många smörgåsar, innan jag skar ner 'hjärtat' i en sallad.
Fler grönsaker fick flytta upp. Grön sparris, salladslök, en delad galiamelon (jag brukar ofta glömma ena halvan som snart börjar ruttna), aubergine, squash, morötter med blasten kvar, färsk knipplök och framför allt champinjoner, alla sorter. De ska förvaras kallt, gärna i papperspåse. Bär som inte skulle användas meddetsamma som körsbär fick också hamna i den kallare övre delen av kylskåpet.
Nu har jag bara vitkålen kvar i svaldelen, eftersom den ändå håller sej bra. Potatisen ska naturligtvis också ligga där, eftersom den är så känslig för kyla. Gurkan likaså.
Däremot ska man låta tomater och lök ligga framme i köket. Löken för att den måste ligga torrt, annars börjar den ruttna och tomaterna för att de smakar bäst rumsvarma. Färsk frukt hamnar naturligtvis i fruktskålen tillsammans med omogen avocado. Jordgubbar betraktar jag som extrem färskvara och ska ätas upp så fort som möjligt, helst rumsvarma utan att sköljas!
Numera har jag en kylskåpstermometer, där 'sval' och 'kyl' är särskilt markerade, som får ligga så nära kylelementet som möjligt längst in mot väggen. Där kollar jag regelbundet vilken temperatur det är i kylskåpet och justerar inställningen därefter. Mellan +4 och +7 ska det vara, inte högre eller lägre! Jag kollar ofta för säkerhets skull. Man vet ju aldrig med det väder vi har i dag! Ibland börjar rötmånaden i juni, ibland dröjer den ända till in i augusti.
Termometern flyttade jag till sin nya plats, när jag sänkte kylan på en höft, vi hade en kort värmeperiod, och romansalladen fick genomskinliga blad! Den FRÖS! Nu slipper jag såna överraskningar och jag hinner knapra slut på mina grönsaker i lugn och ro utan att kylskåpet fylls med ruttna odörer!
Ett tag lät jag knippan ligga kvar i prasselpåsen jag köpt den i utan att ta av blasten. Det höll rädisorna fräscha rätt länge i kylskåpets svaldel. Men glömde jag bort dem - då började blasten ruttna, så klart, och det luktade apa i hela kylskåpet! Inget vidare. Hur välja mellan två lika onda saker? Låta bli att köpa rädisor?
Så byggde vår Konsumbutik om sin grönsakshylla till något som liknade den styckade köttdisken: hyllor från golv till tak och betydligt svalare temperatur. Det skulle hålla grönsakerna fräscha längre. Dessutom såg jag ett program på Discovery om KEMI I KÖKET, där den pigga kocken med olika experiment och animeringar på ett övertygande sätt visade att GRÖNSAKER FÖRVARAS BÄST I +4 GRADER! Det håller de gröna cellväggarna spänstiga och luften, som gör att cellens innehåll börjar ruttna, kommer inte in i cellen. Jag tänkte på förändringen i snabbköpet och bestämde mej för att göra likadant!
Först flyttade jag upp prasselpåsen med rädisknippan till den övre kallare delen i kylskåpet. Den höll sej mycket bra! Rädisorna höll sej knapriga och fräscha. Blasten höll sej också. Kanske man skulle flytta upp mera grönt? Isbergssallad självfallet, men också romansallad i den plastpåse den köpts i. Resultatet blev överraskande. Det gick alldeles utmärkt! Den höll sej krispig och fin länge och räckte till många smörgåsar, innan jag skar ner 'hjärtat' i en sallad.
Fler grönsaker fick flytta upp. Grön sparris, salladslök, en delad galiamelon (jag brukar ofta glömma ena halvan som snart börjar ruttna), aubergine, squash, morötter med blasten kvar, färsk knipplök och framför allt champinjoner, alla sorter. De ska förvaras kallt, gärna i papperspåse. Bär som inte skulle användas meddetsamma som körsbär fick också hamna i den kallare övre delen av kylskåpet.
Nu har jag bara vitkålen kvar i svaldelen, eftersom den ändå håller sej bra. Potatisen ska naturligtvis också ligga där, eftersom den är så känslig för kyla. Gurkan likaså.
Däremot ska man låta tomater och lök ligga framme i köket. Löken för att den måste ligga torrt, annars börjar den ruttna och tomaterna för att de smakar bäst rumsvarma. Färsk frukt hamnar naturligtvis i fruktskålen tillsammans med omogen avocado. Jordgubbar betraktar jag som extrem färskvara och ska ätas upp så fort som möjligt, helst rumsvarma utan att sköljas!
Numera har jag en kylskåpstermometer, där 'sval' och 'kyl' är särskilt markerade, som får ligga så nära kylelementet som möjligt längst in mot väggen. Där kollar jag regelbundet vilken temperatur det är i kylskåpet och justerar inställningen därefter. Mellan +4 och +7 ska det vara, inte högre eller lägre! Jag kollar ofta för säkerhets skull. Man vet ju aldrig med det väder vi har i dag! Ibland börjar rötmånaden i juni, ibland dröjer den ända till in i augusti.
Termometern flyttade jag till sin nya plats, när jag sänkte kylan på en höft, vi hade en kort värmeperiod, och romansalladen fick genomskinliga blad! Den FRÖS! Nu slipper jag såna överraskningar och jag hinner knapra slut på mina grönsaker i lugn och ro utan att kylskåpet fylls med ruttna odörer!
Etiketter: Grönsaker
