tisdag, september 23, 2014
KONSUMS HÖSTUTBUD
Som förberedelse plockade jag fram min gamla bok om LAMM
av Kerstin Bernhard, Harriet Hjorth, Jannis Ambatsis och Inger Grimlund, den
sistnämnda står för recepten. Den gavs ut 1971 av Norstedts. Följande tillvägagångssätt
valde jag.
En halv Solo-vitlök till ca 1 kg stek samt 5-6 skott
från min hängrosmarin, inköpt från
Easyplant för ett antal år sen. Den övervintrar i blomhörnan i vardagsrummet
och blommar för första gången helt översållad av blekblå blommor! Men så blev
den omsatt i ny kruka i somras.
Jag följde rådet att späcka köttet med ”tunna skivor av
vitlök doppade i salt” dvs jag tog halva vitlöken och skar i tunna skivor, de
största delade jag, och strödde sen Seltin-salt
över. Det är ett salt med starkare smak än vanligt. Steken var täckt med
trådnät, så jag stack i de tomma rutorna och petade in de saltade vitlöksskivorna.
Lite pill får jag väl säja… Sen trädde jag in rosmarinskotten under nätet,
jämnt fördelat över steken, framför allt där köttet var synligt. Som avslutning
saltar man hela steken. Jag tog fortfarande mitt Seltin-salt.
SELTIN Mineralsalt innehåller 50% mindre natrium än
vanligt salt och tillverkas av CEDERROTH AB. Kartongen har stått ett tag på
kryddhyllan, så jag hoppas att det fortfarande finns. Det är betydligt starkare
i smaken än vanligt salt.
Sen var det dags att lägga steken på galler över
ugnspanna. Jag valde låg värme, 175 grader. Då behöver inte steken ösas. Den blir
saftig ändå. Temperatur 80 grader, jag vill ha nästan genomstekt. För rosa
sätter man på 77 grader. I ugnspannan hällde jag en bottenskyla hett vatten,
som fångar upp köttsaften som droppar ner. Sen skötte allt sej själv!
10 min bör steken vila när den tagits ut. Jag väntade tills
innertemperaturen sjunkit till under 70 grader. Sen var det dags för
provsmakning!
Den fina vitlökssmaken hade genomsyrat köttet. Saltet var
däremot inte så starkt, men det kan man lätt avhjälpa efteråt. Som underlag
valde jag det nya brödet HAVRETRIPPEL. En triangel med några skivor lammstek,
man kan strö lite Herbamare över smöret, lite rödvin till – och jag blev mätt! Jag
misstänker inslaget av havre i brödet. Havre har ju långsamma kolhydrater. Dessutom
har vi ätit lamm sen långt innan vi började hålla nötboskap. Arkeologer brukar
tala om ”får-geten” på stenåldern, eftersom benen är så svåra att skilja åt. Kroppen
har vant sej vid lammkött vid det här laget och tar uppenbarligen till sej det
bättre än nöt.
Till middagen blir det svampstuvning på portabello och en
halvflaska Campolieti Ripasso (nr
6792 för 49 kr) som ska passa särskilt bra till just portabello och lamm.
Etiketter: Lamm
