fredag, december 22, 2006
Engelsk brunch - inspirerad av Nakna Kocken
Nu när långhelgen inträder och avlägsna släktingar samlar sej till gemensamt umgänge, kan det vara trevlig med en lång Engelsk Brunch som innehåller allt det vanliga: stekt ägg och bacon, korv, svamp, tomater och lite nytt som broccoliknoppar! Jag lägger gärna till rostat bröd (fullkorn) och örtte. Allt utom äggen tillagas i ugnen, enkelt och snabbt!
Här lägger man till och drar ifrån, allt efter varje deltagares personliga smak.
Sätt ugnen på 250 grader och flytta upp gallret till näst högsta läget.
Ta fram ett stort rostfritt ugnsfat eller en ugnspanna och olja botten (rapsolja!).
På fatet läggs per person -
Här lägger man till och drar ifrån, allt efter varje deltagares personliga smak.
Sätt ugnen på 250 grader och flytta upp gallret till näst högsta läget.
Ta fram ett stort rostfritt ugnsfat eller en ugnspanna och olja botten (rapsolja!).
På fatet läggs per person -
- en stor tomat, skuren i klyftor nästan ända ner, den ska fortfarande hålla ihop
- en kryddkorv efter smak, snittad i skinnet
- en stor champinjonhatt, vanlig eller portabello, med skivorna uppåt
- färska broccoliknoppar som täcker resten av ytan
Salta över alla ingredienserna och ringla matfett, för att hindra uttorkning. Över champinjonerna kan man lägga tunna, tunna skivor av smör...
Strö oregano över tomaterna, timjan över korven och svampen. Stänk ev balsamvinäger över broccolin eller använd citronflingsalt där i stället för det vanliga. Broccolin behöver lite syra för att komma till sin rätt. Broccolistammarna skalar man och sparar i en plastpåse till ett annat tillfälle, woken kanske? Sätt in i ugnen i 8-10 min.
Under tiden brygger man teet åt den som önskar. Någon kanske vill ha öl?
När timern piper, tar man ut fatet och ökar värmen till högsta eller 275 grader. Klipp upp ett paket bacon och fördela skivorna över det som ligger på fatet. Låt dem täcka nästan allt. Är det många kring frukostbordet, går det kanske åt ett paket till... Ställ sen in i 5 min. Hörs det dova 'poffar' är det i sin ordning.
Under tiden steker man äggen ovanpå spisen. Krossad äggula och vändstekt till den som vill ha det. Jag föredrar gulan hel, så att man kan doppa gaffelbitar i den. Rosta bröd - OBS! färdigskivat fullkorn naturligtvis!
När ugnspannan är klar, får den gärna svalna ett ögonblick. Under tiden kan man värma tallrikarna i ugnen med luckan öppen. En engelsk frukost ska helst ätas på varm tallrik som gärna ställs på ett korkunderlägg (om man varit i England och köpt såna, vill säja).
SERVERING:
Jag föredrar rostat bröd under mina stekta ägg, men resten av familjen bryr sej inte om det. Jag hoppar dessutom över korven och föredrar lite mera bacon i stället. De stekta äggen portioneras ut och var och en plockar från ugnspannan det man vill ha. Svamphattarna brukar vara fyllda med en härlig sky, om kanten fortfarande är upprullad. Glöm inte den verkligt goda skyn som bildats på fatet!
Blir det broccoli över tillsammans med sky, kan man ta undan det i en skål och spara i kylskåpet så länge.
Så mycket mer än så här brukar man inte orka efteråt... Kanske en chokladbit av hög kvalite?
Etiketter: Ugnsbakat
måndag, december 18, 2006
Sås med redning av potatismjöl (till sprängda stekar)
När man väljer bort det vita vetemjölet för att må bra med låg hormonprofil är det inte bara vitt bröd tillsammans med hela den svenska fikatraditionen som försvinner. Vitt vetemjöl ingår i en rad redningar av olika slag. Bejamelsås/vit sås är numera ett minne blott t ex.
Här tar jag nu upp brun sås.
Efter de sprängda stekarna (se lammstek 13 okt, renstek 13 dec) får man steksky som man tar vara på, ca 2 dl. Det beror på hur stor ugnspannan är och hur mycket vatten som går åt för att täcka botten.
Skyn är i regel kraftigt koncentrerad och går att späda med minst en dl vatten. Jag brukar spara den till slutet av steken som inte går att skiva så fint. Den skär jag i mindre bitar som jag sen värmer i såsen som jag gör så här:
Den kalla skyn mäts upp och spädes med vatten till minst 3 dl. Häll i en kastrull och vispa sönder eventuella koagel (det är där smaken sitter). Vill man ha såsen mörkare tillsätter man soja till önskad färg. Smaka av med någon tesked av saltlagen (jag sparar alltid någon dl av den i kylskåpet), försiktigt eftersom sältan kommer fram efter ett tag.
Sen vispar man ner 1 tesked potatismjöl per dl vätska, här blir det 3 teskedar och slår på plattan. Sen står man och vispar hela tiden medan såsen kokar upp. Man märker hur den gradvis tjocknar. När de första stora bubblorna stiger upp, drar man av kastrullen och vispar ner lite grädde, gärna Milko med lång hållbarhet som innehåller karagenan, en växtstärkelse som ger tjockare konsistens. Den här såsen kan nästan inte skiljas från vanlig brunsås redd med vetemjöl.
Om man av någon anlednig måste koka upp såsen innan redningen tillsätts, får man röra ut potatismjölet i lite kallt vatten som sedan hälls ner i den kokande såsen under vispning. Då tjocknar den genast.
Därefter lägger jag ner de skurna bitarna i såsen och låter allt bli varmt.
VARIANT:
Vill man ha en tunnare sås föreslår jag Konsums recept, rödvinssås med viltsmak. Den fanns med i reklamutskicket vecka 46 och receptet ser ut så här:
2 dl vatten
3 msk viltfond
3 msk Culinary Syrup med rödvinssmak (jag skulle ta riktigt rödvin)
10 krossade enbär (om man har det)
2 krm timjan
1 tsk potatismjöl
Blanda allt utom potatismjölet i en kastrull och koka upp. Rör ut potatismjölet i lite vatten och red av såsen (som jag beskrivit det ovan, när vätskan redan är varm). Servera.
Jag tycker den här såsen blir för tunn, men det beror på vad man ska ha den till.
Titta gärna på www.coop.se, kanske man kan hitta mera där.
Här tar jag nu upp brun sås.
Efter de sprängda stekarna (se lammstek 13 okt, renstek 13 dec) får man steksky som man tar vara på, ca 2 dl. Det beror på hur stor ugnspannan är och hur mycket vatten som går åt för att täcka botten.
Skyn är i regel kraftigt koncentrerad och går att späda med minst en dl vatten. Jag brukar spara den till slutet av steken som inte går att skiva så fint. Den skär jag i mindre bitar som jag sen värmer i såsen som jag gör så här:
Den kalla skyn mäts upp och spädes med vatten till minst 3 dl. Häll i en kastrull och vispa sönder eventuella koagel (det är där smaken sitter). Vill man ha såsen mörkare tillsätter man soja till önskad färg. Smaka av med någon tesked av saltlagen (jag sparar alltid någon dl av den i kylskåpet), försiktigt eftersom sältan kommer fram efter ett tag.
Sen vispar man ner 1 tesked potatismjöl per dl vätska, här blir det 3 teskedar och slår på plattan. Sen står man och vispar hela tiden medan såsen kokar upp. Man märker hur den gradvis tjocknar. När de första stora bubblorna stiger upp, drar man av kastrullen och vispar ner lite grädde, gärna Milko med lång hållbarhet som innehåller karagenan, en växtstärkelse som ger tjockare konsistens. Den här såsen kan nästan inte skiljas från vanlig brunsås redd med vetemjöl.
Om man av någon anlednig måste koka upp såsen innan redningen tillsätts, får man röra ut potatismjölet i lite kallt vatten som sedan hälls ner i den kokande såsen under vispning. Då tjocknar den genast.
Därefter lägger jag ner de skurna bitarna i såsen och låter allt bli varmt.
VARIANT:
Vill man ha en tunnare sås föreslår jag Konsums recept, rödvinssås med viltsmak. Den fanns med i reklamutskicket vecka 46 och receptet ser ut så här:
2 dl vatten
3 msk viltfond
3 msk Culinary Syrup med rödvinssmak (jag skulle ta riktigt rödvin)
10 krossade enbär (om man har det)
2 krm timjan
1 tsk potatismjöl
Blanda allt utom potatismjölet i en kastrull och koka upp. Rör ut potatismjölet i lite vatten och red av såsen (som jag beskrivit det ovan, när vätskan redan är varm). Servera.
Jag tycker den här såsen blir för tunn, men det beror på vad man ska ha den till.
Titta gärna på www.coop.se, kanske man kan hitta mera där.
Etiketter: Sås
onsdag, december 13, 2006
Pommes Barbecue - USCH!
Coop har kommit med en ny potatissort i frysdisken:
Pommes Barbecue, kryddade potatisrutor. 600 g, ugnsklara.
Det låter ju bekvämt och bilden på påsen ser aptitretande ut.
Men vad jag bedrog mej!
I mitt tycke är smaken alldeles för stark - men kanske dagens älskare av jalapenjo och tabasco uppskattar den? Jag gör det inte!
På sin höjd kan jag äta potatisrutorna till fisk eller annan smaklös mat, inte till någon rimmad skinka eller någon sprängd lammstek. Det blir alldeles för starkt!
Pommes Barbecue, kryddade potatisrutor. 600 g, ugnsklara.
Det låter ju bekvämt och bilden på påsen ser aptitretande ut.
Men vad jag bedrog mej!
I mitt tycke är smaken alldeles för stark - men kanske dagens älskare av jalapenjo och tabasco uppskattar den? Jag gör det inte!
På sin höjd kan jag äta potatisrutorna till fisk eller annan smaklös mat, inte till någon rimmad skinka eller någon sprängd lammstek. Det blir alldeles för starkt!
Etiketter: Potatis
Festmiddag med sprängd renstek
HUVUDRÄTT:
Vi fick möjligheter att köpa renstek på snabbköpet för ett par veckor sen. Jag lagade till den på samma sätt som sprängd lammstek, se 13 oktober. Alltså 125-130 grader mitt i ugnen med stektermometer - innertemperatur 70 grader - och en bottenskyla hett vatten i ugnspannan under gallret.
Kontrollera läget på stektermometern. Köttet kan dra ihop sej trots den låga värmen. Tryck in termometern lite till när signalen kommer och kolla att köttet har samma temperatur även där, för säkerhets skull. Om den är lägre måste steken ställas in igen tills ny signal kommer. Vilt ska vara väl genomstekt. Då smakar det bäst, framför allt om man lägger det i saltlag efteråt.
Saltlagen är densamma som till sprängd lammstek, med samma kryddor. De lyfter fint fram viltsmaken och den övriga hanteringen är likadan. Glöm inte att sticka igenom köttet, så att lagen drar in ordentligt överallt. Det är fördelen med att "spränga" - man får smaken jämnt spridd genom hela steken.
Bäst är att göra steken dan innan och låta den ligga på sitt fat i kylskåpet utan att vara övertäckt. Den skärs sedan i tunna skivor (ungefär som rostbiff) och serveras kall.
Stekskyn sparar jag så länge. Den använder jag till sås, när jag serverar hel kokt potatis till. Köttet håller sej bra och blir drygt på det här sättet.
TILLBEHÖR:
Potatismos med vitlök. Tycker man inte om vitlök, låter man en kvist färsk rosmarin ligga med i kokvattnet. Glöm inte salt.
Mosa sedan med äkta smör, det är det fasta matfett som är minst manipulerat och utan onödiga tillsatser. Jag återkommer till detta. Späd med lite av kokspadet om det blir för fast mos. Smaka av och kolla saltmängden. Den som kan få tag på mandelpotatis, tar naturligtvis det.
Grönsaker - jag valde gröna bönor (haricots vert) som jag förvällde och sen la tillbaka i kastrullen med några tunna skivor smör och små cocktailtomater i klyftor. Vi hade lyckats få tag på miniplommon-tomater. Lite flingsalt räcker. Minitomaterna ger tillräckligt med syra. När de vätskar sej av värmen, kan man hälla saften över de kalla skivorna av steken vid serveringen.
DRYCK:
Black Granite Shiraz Sydafrika, nr 22059 för 77kr flaskan. Har fått högsta betyg av Frithiofsson i TV4 och jag håller med honom helt! En härlig smak! Det går även bra till lamm, grönsaker och ost samt till avslutningens mörka choklad med minst 70% kakao.
INLEDNING ELLER AVSLUTNING:
Lite getost på fullkornskex KORNMO och några pekannötter.
Vi fick möjligheter att köpa renstek på snabbköpet för ett par veckor sen. Jag lagade till den på samma sätt som sprängd lammstek, se 13 oktober. Alltså 125-130 grader mitt i ugnen med stektermometer - innertemperatur 70 grader - och en bottenskyla hett vatten i ugnspannan under gallret.
Kontrollera läget på stektermometern. Köttet kan dra ihop sej trots den låga värmen. Tryck in termometern lite till när signalen kommer och kolla att köttet har samma temperatur även där, för säkerhets skull. Om den är lägre måste steken ställas in igen tills ny signal kommer. Vilt ska vara väl genomstekt. Då smakar det bäst, framför allt om man lägger det i saltlag efteråt.
Saltlagen är densamma som till sprängd lammstek, med samma kryddor. De lyfter fint fram viltsmaken och den övriga hanteringen är likadan. Glöm inte att sticka igenom köttet, så att lagen drar in ordentligt överallt. Det är fördelen med att "spränga" - man får smaken jämnt spridd genom hela steken.
Bäst är att göra steken dan innan och låta den ligga på sitt fat i kylskåpet utan att vara övertäckt. Den skärs sedan i tunna skivor (ungefär som rostbiff) och serveras kall.
Stekskyn sparar jag så länge. Den använder jag till sås, när jag serverar hel kokt potatis till. Köttet håller sej bra och blir drygt på det här sättet.
TILLBEHÖR:
Potatismos med vitlök. Tycker man inte om vitlök, låter man en kvist färsk rosmarin ligga med i kokvattnet. Glöm inte salt.
Mosa sedan med äkta smör, det är det fasta matfett som är minst manipulerat och utan onödiga tillsatser. Jag återkommer till detta. Späd med lite av kokspadet om det blir för fast mos. Smaka av och kolla saltmängden. Den som kan få tag på mandelpotatis, tar naturligtvis det.
Grönsaker - jag valde gröna bönor (haricots vert) som jag förvällde och sen la tillbaka i kastrullen med några tunna skivor smör och små cocktailtomater i klyftor. Vi hade lyckats få tag på miniplommon-tomater. Lite flingsalt räcker. Minitomaterna ger tillräckligt med syra. När de vätskar sej av värmen, kan man hälla saften över de kalla skivorna av steken vid serveringen.
DRYCK:
Black Granite Shiraz Sydafrika, nr 22059 för 77kr flaskan. Har fått högsta betyg av Frithiofsson i TV4 och jag håller med honom helt! En härlig smak! Det går även bra till lamm, grönsaker och ost samt till avslutningens mörka choklad med minst 70% kakao.
INLEDNING ELLER AVSLUTNING:
Lite getost på fullkornskex KORNMO och några pekannötter.
Etiketter: Vilt
torsdag, december 07, 2006
Dinkelmjöl, emmervete och spelt
Nu närmar sej en av de svåraste tiderna på året för oss låga hormonprofiler - den stora 'sockerhelgen'.
Men ett större problem än sockret är det vita vetemjölet. Räcker det att jag säjer: "Glögg med pepparkakor" och "lussekatter med saffran"?
När jag tagit upp det förrädiska vita vetemjölet med yngre kvinnor, har jag märkt ett visst motstånd. Man är inte beredd att ge upp det vita brödet - och förmodligen inte heller alla kakor och nya sorter av (jätte-)muffins. Ibland hänvisar man till dinkel eller spelt. Det är i och för sej äldre former av vete men inte särskilt mycket äldre än det vete som odlas i dag.
Vad står det i URSPRUNGLIG FÖDA om spelt t ex? Se s 125:
"Är speltvete okej? Nej. Speltvete (på tyska dinkel) är en underart till vete som odlades under stenåldern i Sverige. Ur speltvete har det vanliga brödvetet uppkommit. Även enkorns- och emmervete kallas ibland speltvete. Speltvete har lägre halt av gluten än moderna vetesorter och har ätits i Skandinavien under betydligt längre tid än dessa. Trots det finns ingen större anledning att tro att modernt vete skulle vara mer skadligt eftersom många proteiner är identiska i olika vetesorter. Det är rent av så att förädling ofta leder till snällare underarter med lägre halt av gifter."
S 151f:
" - - Vi mår bra på grönsaker, rotfrukter och frukt som basföda med kött eller fisk som tillägg men vi klarar oss också på stora mängder kött eller fisk med lite inslag av vegetabilier. Men vi är varken gräsätare eller fröätare av naturen, och under den korta tid vi varit jordbrukare har det naturliga urvalet inte hunnit eliminera mer än en liten bråkdel av de individer som blir sjuka av spannmål. - -
Kort sagt, vi är allätare endast inom ramen för det vi åt under den långa tid då vi blev till."
Här är det viktigt att skilja mellan det naturliga urvalet å ena sidan (som tar årmiljoner) och det uppsnabbade urval människan genomför vid odling och avel å den andra.
Dessutom är det när vi börjar äta gröt och välling under slutet av stenåldern som vi börjar få karies - hål i tänderna. Tidigare kanske man bröt av en tand, men hål i tänderna fick man inte! Fler citat och argument finns i artikeln om VITT VETEMJÖL den 3 september i bloggen.
Så vad gör man då när Lucia och Advent närmar sej?
Det går att tala om för omgivningen att man inte tål vitt vetemjöl.
Det gjorde min dotter som spelar i studentorkester, där det serverades lussekatter med saffran under pausen. Hon hade med sej en banan att knapra på. Lite försenad kom en av saxofonisterna med en termos innehållande hemgjord glögg med mandel och russin som han bjöd på.
Min dotter har numera några tabletter mullbärsextrakt i plånboken - för säkerhets skull. Hon tog en innan hon startade med glöggen, för att buffra för sockret. Till glöggen åt hon sin medhavda banan. Det passade riktigt bra ihop!
Lite uppfinningsrikedom, orginalitet, noggrann prioritering och en stor portion MOD behövs inför den mörkaste perioden på året.
Stå på dej, annars gör nån annan det!
Men ett större problem än sockret är det vita vetemjölet. Räcker det att jag säjer: "Glögg med pepparkakor" och "lussekatter med saffran"?
När jag tagit upp det förrädiska vita vetemjölet med yngre kvinnor, har jag märkt ett visst motstånd. Man är inte beredd att ge upp det vita brödet - och förmodligen inte heller alla kakor och nya sorter av (jätte-)muffins. Ibland hänvisar man till dinkel eller spelt. Det är i och för sej äldre former av vete men inte särskilt mycket äldre än det vete som odlas i dag.
Vad står det i URSPRUNGLIG FÖDA om spelt t ex? Se s 125:
"Är speltvete okej? Nej. Speltvete (på tyska dinkel) är en underart till vete som odlades under stenåldern i Sverige. Ur speltvete har det vanliga brödvetet uppkommit. Även enkorns- och emmervete kallas ibland speltvete. Speltvete har lägre halt av gluten än moderna vetesorter och har ätits i Skandinavien under betydligt längre tid än dessa. Trots det finns ingen större anledning att tro att modernt vete skulle vara mer skadligt eftersom många proteiner är identiska i olika vetesorter. Det är rent av så att förädling ofta leder till snällare underarter med lägre halt av gifter."
S 151f:
" - - Vi mår bra på grönsaker, rotfrukter och frukt som basföda med kött eller fisk som tillägg men vi klarar oss också på stora mängder kött eller fisk med lite inslag av vegetabilier. Men vi är varken gräsätare eller fröätare av naturen, och under den korta tid vi varit jordbrukare har det naturliga urvalet inte hunnit eliminera mer än en liten bråkdel av de individer som blir sjuka av spannmål. - -
Kort sagt, vi är allätare endast inom ramen för det vi åt under den långa tid då vi blev till."
Här är det viktigt att skilja mellan det naturliga urvalet å ena sidan (som tar årmiljoner) och det uppsnabbade urval människan genomför vid odling och avel å den andra.
Dessutom är det när vi börjar äta gröt och välling under slutet av stenåldern som vi börjar få karies - hål i tänderna. Tidigare kanske man bröt av en tand, men hål i tänderna fick man inte! Fler citat och argument finns i artikeln om VITT VETEMJÖL den 3 september i bloggen.
Så vad gör man då när Lucia och Advent närmar sej?
Det går att tala om för omgivningen att man inte tål vitt vetemjöl.
Det gjorde min dotter som spelar i studentorkester, där det serverades lussekatter med saffran under pausen. Hon hade med sej en banan att knapra på. Lite försenad kom en av saxofonisterna med en termos innehållande hemgjord glögg med mandel och russin som han bjöd på.
Min dotter har numera några tabletter mullbärsextrakt i plånboken - för säkerhets skull. Hon tog en innan hon startade med glöggen, för att buffra för sockret. Till glöggen åt hon sin medhavda banan. Det passade riktigt bra ihop!
Lite uppfinningsrikedom, orginalitet, noggrann prioritering och en stor portion MOD behövs inför den mörkaste perioden på året.
Stå på dej, annars gör nån annan det!
Etiketter: mjöl
onsdag, december 06, 2006
Rätt kryddor till lammfärs
Äntligen har någon lagt märke till vilka kryddor som lyfter fram lammköttets smak på bästa sättet! Lammfärsbiffar med pepparkakskryddning (ICAKURIREN NR 48/06 www.icakuriren.se). Det gamla gotländska receptet har kommit till heders!
Men jag kanske inte skulle ha en hel tesked malen nejlika i smeten! Nejlikan ska faktiskt bara doftas över, en knivsudd räcker. Apelsinen skulle jag nog också utesluta, liksom tomatpurén. Men smaken är ju som baken - delad!
Ska jag vara ärlig så rynkade jag allt på näsan, när jag fick höra det här första gången i början på 80-talet. Det kunde väl inte vara gott?!! Associationen till pepparkakor var för slående. Men man har ju inte i något socker - det gör hela skillnaden! På medeltiden kryddade man alla kötträtter på det här sättet (men utan socker) dels för att det var fint, kryddor var ju så dyra, dels för att köttet antagligen var lite skämt eller urlakat, om man tagit insaltat kött och lagt i blöt först. Konserveringsmetoderna var hårda på den tiden. Frysförvaring fanns väl bara på Grönland och i Sibirien då...
Den här kryddningen går också alldeles utmärkt om man gör köttfärssås till spaghetti med krossad tomat och soja. Då passar även fisksås (ansjovisextrakt) bra att salta med. Men var försiktig med den malda nejlikan som sagt och pepparen också. Det är ju köttsmaken som ska lyftas fram.
Men jag kanske inte skulle ha en hel tesked malen nejlika i smeten! Nejlikan ska faktiskt bara doftas över, en knivsudd räcker. Apelsinen skulle jag nog också utesluta, liksom tomatpurén. Men smaken är ju som baken - delad!
Ska jag vara ärlig så rynkade jag allt på näsan, när jag fick höra det här första gången i början på 80-talet. Det kunde väl inte vara gott?!! Associationen till pepparkakor var för slående. Men man har ju inte i något socker - det gör hela skillnaden! På medeltiden kryddade man alla kötträtter på det här sättet (men utan socker) dels för att det var fint, kryddor var ju så dyra, dels för att köttet antagligen var lite skämt eller urlakat, om man tagit insaltat kött och lagt i blöt först. Konserveringsmetoderna var hårda på den tiden. Frysförvaring fanns väl bara på Grönland och i Sibirien då...
Den här kryddningen går också alldeles utmärkt om man gör köttfärssås till spaghetti med krossad tomat och soja. Då passar även fisksås (ansjovisextrakt) bra att salta med. Men var försiktig med den malda nejlikan som sagt och pepparen också. Det är ju köttsmaken som ska lyftas fram.
Etiketter: Lamm
lördag, december 02, 2006
Marmelad för sockerberoende
Te med rostat bröd och marmelad - något jag längtat efter, sen jag insåg att jag var sockerberoende med låg hormonprofil och blev tvungen att avstå! Det rostade brödet ska vara lite ljummet så att smöret (Bregott i mitt fall) precis börjar smälta...
Brödet har jag hittat. Det finns gott om fiberrost i färdiga skivor. Jag suger ur luften ur förpackningen, försluter väl och fryser in. Sen plockar jag ut några skivor i taget och lägger i en vanlig plastpåse för att tina i lugn och ro. När det är dags för tepaus, tar jag en eller två skivor - helt färska - och rostar.
Teet - numera har jag slutat dricka svart te. Friggs gröna med vanilj tycker jag mycket om, men olika örtteer passar också bra som citronmeliss (ska dra ordentligt), salvia eller kamomill. Till det sista lägger jag gärna ett blad geranium (doftpelargon) för att höja smaken lite.
Marmeladen däremot har länge varit ett problem. För mycket socker! Dessutom har jag bara tandhalsar så jag får se upp med apelsin och citron. Det får inte bli för surt. Därför blev jag så glad, när jag hittade en ny fransk marmelad på CoopKonsum:
ST. DALFOUR med olika smaker.
Man kan välja på Royal Fikon, Fyra Frukter (vilda björnbär, svarta körsbär, jordgubbar och hallon - utsökt!), Aprikos och Apelsin med Ingefära. De två sista är säkert för syrliga för mej, så de har jag ännu inte prövat. De innehåller hög halt av frukt, har varken socker eller sötningsmedel tillsatt. Däremot är de sötade med koncentrerad fruktjuice. Fruktpektin är tillsatt samt en viss mängd citronsaft. Sockret är framför allt fruktos - något som vi alla sockerberoende blir glada över.
Smaken är verkligen utsökt, men priset är naturligtvis därefter. Å andra sidan, snålar man med socker som jag är tvungen att göra, så behövs inte så mycket varje gång. Min erfarenhet är att i regel tillsätts alldeles för mycket socker både i färdiga produkter och i recept för eget bruk. Det mesta är 'översötat' och man blir blasé på sötman. Se artikel om fruktsocker den 30 okt. Dessutom försvinner den naturliga smaken i allt det söta.
Naturligtvis får jag använda en del av viljestyrkan för att inte sätta i mej för många marmeladsmörgåsar på en gång - en är lagom. Men i och med den väl balanserade mängden med fruktsocker har jag inga problem att säja nej. Inte heller när brödet är av graham.
Det är vitt vetemjöl och vanligt socker/sötningsmedel som är den stora faran.
Brödet har jag hittat. Det finns gott om fiberrost i färdiga skivor. Jag suger ur luften ur förpackningen, försluter väl och fryser in. Sen plockar jag ut några skivor i taget och lägger i en vanlig plastpåse för att tina i lugn och ro. När det är dags för tepaus, tar jag en eller två skivor - helt färska - och rostar.
Teet - numera har jag slutat dricka svart te. Friggs gröna med vanilj tycker jag mycket om, men olika örtteer passar också bra som citronmeliss (ska dra ordentligt), salvia eller kamomill. Till det sista lägger jag gärna ett blad geranium (doftpelargon) för att höja smaken lite.
Marmeladen däremot har länge varit ett problem. För mycket socker! Dessutom har jag bara tandhalsar så jag får se upp med apelsin och citron. Det får inte bli för surt. Därför blev jag så glad, när jag hittade en ny fransk marmelad på CoopKonsum:
ST. DALFOUR med olika smaker.
Man kan välja på Royal Fikon, Fyra Frukter (vilda björnbär, svarta körsbär, jordgubbar och hallon - utsökt!), Aprikos och Apelsin med Ingefära. De två sista är säkert för syrliga för mej, så de har jag ännu inte prövat. De innehåller hög halt av frukt, har varken socker eller sötningsmedel tillsatt. Däremot är de sötade med koncentrerad fruktjuice. Fruktpektin är tillsatt samt en viss mängd citronsaft. Sockret är framför allt fruktos - något som vi alla sockerberoende blir glada över.
Smaken är verkligen utsökt, men priset är naturligtvis därefter. Å andra sidan, snålar man med socker som jag är tvungen att göra, så behövs inte så mycket varje gång. Min erfarenhet är att i regel tillsätts alldeles för mycket socker både i färdiga produkter och i recept för eget bruk. Det mesta är 'översötat' och man blir blasé på sötman. Se artikel om fruktsocker den 30 okt. Dessutom försvinner den naturliga smaken i allt det söta.
Naturligtvis får jag använda en del av viljestyrkan för att inte sätta i mej för många marmeladsmörgåsar på en gång - en är lagom. Men i och med den väl balanserade mängden med fruktsocker har jag inga problem att säja nej. Inte heller när brödet är av graham.
Det är vitt vetemjöl och vanligt socker/sötningsmedel som är den stora faran.
Etiketter: Frukt
