söndag, december 24, 2017
Brysselkål med Kyndel
Brysselkålen hör ju hemma på julbordet, men är lite besk i smaken.
Ansa den färska brysselkålen.
Spola upp hett vatten i en kastrull och låt koka upp med salt och ordentligt med kyndel, en rågad tsk till ½ liter vatten.
Koka brysselkålen i 10 minuter, känn med provsticka.
Häll av kokvattnet och skölj brysselkålen.
Servera!
Ansa den färska brysselkålen.
Spola upp hett vatten i en kastrull och låt koka upp med salt och ordentligt med kyndel, en rågad tsk till ½ liter vatten.
Koka brysselkålen i 10 minuter, känn med provsticka.
Häll av kokvattnet och skölj brysselkålen.
Servera!
Etiketter: Grönsaker, Julmat, Tips, Örtkryddor
måndag, april 13, 2009
GLASERAD SKINKA efter Nigella
Det är ju inte bara till jul vi äter griljerad skinka. Det går bra till andra storhelger också. Påsk t ex. Tidigare har jag kämpat med misslyckade senapsblandningar som alltid runnit ner på fatet, men nu var det alltså dags för något annat! Särskilt som den inköpta skinkan var färdigkokt. Nigella har ett väldigt trevligt recept på glasering (FEST s 24) som jag omarbetat i brist på tranbär och senap, eftersom jag numera måste vara mycket försiktig med kraftigt sura saker (IBS).
Glasyr:
Jag valde St. Dalfours marmelad ”Fyra frukter” och tömde en halv burk i en liten kastrull och värmde.
1 matsked råströsocker lade jag också i samt
½ tesked hallonvinäger, som jag råkade ha stående i kylskåpet.
Dessutom lite mald kanel.
Det hela ska sjuda ihop till sirapsliknande konsistens, så inte allt rinner av skinkan när den bakas i ugnen.
Översidan av skinkan skårade jag i ett rutnät (efter Nigellas tips), smetade ut glasyren och stack ner nejlikor i hörnen på rutorna. Trevligt och gott! Färgen blir mörkt vinröd - lite ovanligt mot den ljusa brödgriljerade färgen som man annars är van vid.
Med ugnen på 180 grader får skinkan stå ca 30 min. Det är bäst att pröva sej fram. Står den för länge blir den lätt torr och det är ju inte så trevligt. Nigella har ett bra råd: att korta tiden på skinkan när man kokar/bakar den själv. Just för att undvika att den blir torr. Då kan man glasera i 220 grader i en kvart.
Skär sen i tunna skivor och servera med dina favorittillbehör. Riktigt mjukkokt brysselkål med mycket kyndel i kokvattnet kan faktiskt en IBS:are som jag klara!
Glasyr:
Jag valde St. Dalfours marmelad ”Fyra frukter” och tömde en halv burk i en liten kastrull och värmde.
1 matsked råströsocker lade jag också i samt
½ tesked hallonvinäger, som jag råkade ha stående i kylskåpet.
Dessutom lite mald kanel.
Det hela ska sjuda ihop till sirapsliknande konsistens, så inte allt rinner av skinkan när den bakas i ugnen.
Översidan av skinkan skårade jag i ett rutnät (efter Nigellas tips), smetade ut glasyren och stack ner nejlikor i hörnen på rutorna. Trevligt och gott! Färgen blir mörkt vinröd - lite ovanligt mot den ljusa brödgriljerade färgen som man annars är van vid.
Med ugnen på 180 grader får skinkan stå ca 30 min. Det är bäst att pröva sej fram. Står den för länge blir den lätt torr och det är ju inte så trevligt. Nigella har ett bra råd: att korta tiden på skinkan när man kokar/bakar den själv. Just för att undvika att den blir torr. Då kan man glasera i 220 grader i en kvart.
Skär sen i tunna skivor och servera med dina favorittillbehör. Riktigt mjukkokt brysselkål med mycket kyndel i kokvattnet kan faktiskt en IBS:are som jag klara!
Etiketter: Julmat
onsdag, december 31, 2008
Saffransgröt
Det här receptet borde förstås ha kommit före jul, men jag hör inte till dem som lagar risgrynsgröt på andra tider av året. I stället har jag kämpat med den till jul. Ska man undvika ”allt vitt i maten” blir vitt ris och den därav följande risgrynsgröten ett problem som jag hittills valt att hoppa över, dvs min man som propsar på julgröt har fått köpa den färdiga varianten i plastkorv. Han var den enda hemma som absolut skulle ha den – på julafton.
Britt Lindén (se ’artikel’) kokar sin risgrynsgröt på råris och mjölk. Det tar ca två timmar och den blir mörk i färgen, men smakar bra enligt henne (se Britts Kokbok under ’LITTERATUR’ s 43 för recept). För mej är detta inget alternativ, eftersom jag tycker lika illa om havregrynsgröt. Vi har våra fobier…
Men i år har jag prövat avorioris (eller arborio- som en del kallar det). Jag har använt avorioris i andra sammanhang, som en kompromiss mellan råris och vitt polerat och det har gått bra. Nu tänkte jag pröva det till julgröten! Tidigare, före DesMaisons (se LITTERATUR), kunde jag till nöds koka julgröt, då med mycket skållad mandel i och med lyckat resultat. Framför allt min dotter blev förtjust. Numera är det vita riset bannlyst för oss båda…
Varför inte kombinera de här idéerna och lägga till lite saffran? När det är jul och allting! De saffransgula lussebullarna är ju också bannlysta p g a det vita vetemjölet. Nu kunde vi ta skadan igen! Men man får vara försiktig med saffranskryddan. Den har stark smak – och doft, så det behövs inte mycket. Resultatet blev så här.
3-4 portioner:
1½dl avorioris
3 dl vatten(kokande)
lite salt (högst ½ tesked)
lite saffran (0,1 g kanske, så man ser att det blir gult)
får koka i 10 min under lock. Rör om i början.
Tips: Jag kokar upp vattnet i min vattenkokare, mäter upp det heta vattnet och häller det över riset i kastrullen, där jag redan doserat saffran och salt. Då är det lättare att se hur mycket saffran som behövs, eftersom det löses upp fortare i hett vatten.
Efter 10 minuter är vattnet i stort sett bortkokat och det är dags att tillsätta mjölken (laktosfri förstås). Lite grädde i förhöjer smaken, eftersom många smakämnen är fettlösliga. Avorioris kräver mindre vätska än vanligt vitt ris. Har man tagit för mycket mjölk går det att koka ihop – men det tar tid!!!
Häll i 4dl laktosfri mjölk (eller 3dl Valiomjölk och 1dl Valiogrädde),
en kanelstång (äkta kanel rullar ihop från båda sidor och bildar en ”dubbelrulle”, se ’Örter’),
en rejäl näve skållad sötmandel (20-30 gram åtminstone som läggs i en kastrull med vatten som får koka upp. Låt sjuda nån minut. Häll sen av och spola med riktigt kallt vatten. Då lossnar skalen och kan plockas av).
Låt nästan koka upp och sänk sen värmen. Gröten ska i princip svälla på mycket svag värme med locket lite på glänt i minst 20 min. Rör om med jämna mellanrum, annars bildas det ’skinn’ på gröten.
När gröten blivit någorlunda fast, får den svalna en stund.
Servera i små skålar med laktosfri mjölk och råsocker.
Den som vill kan ta extra kanel.
Den här gröten blev så god, att jag tog en extra portion (vilket aldrig hänt förut) och jag lagade den igen på juldagens kväll. I köket blev en behaglig aromatisk doft kvar, eftersom grötkastrullen fick stå på spisen tills min man skulle upp på julotta några timmar senare och skulle ta det sista då.
Britt Lindén (se ’artikel’) kokar sin risgrynsgröt på råris och mjölk. Det tar ca två timmar och den blir mörk i färgen, men smakar bra enligt henne (se Britts Kokbok under ’LITTERATUR’ s 43 för recept). För mej är detta inget alternativ, eftersom jag tycker lika illa om havregrynsgröt. Vi har våra fobier…
Men i år har jag prövat avorioris (eller arborio- som en del kallar det). Jag har använt avorioris i andra sammanhang, som en kompromiss mellan råris och vitt polerat och det har gått bra. Nu tänkte jag pröva det till julgröten! Tidigare, före DesMaisons (se LITTERATUR), kunde jag till nöds koka julgröt, då med mycket skållad mandel i och med lyckat resultat. Framför allt min dotter blev förtjust. Numera är det vita riset bannlyst för oss båda…
Varför inte kombinera de här idéerna och lägga till lite saffran? När det är jul och allting! De saffransgula lussebullarna är ju också bannlysta p g a det vita vetemjölet. Nu kunde vi ta skadan igen! Men man får vara försiktig med saffranskryddan. Den har stark smak – och doft, så det behövs inte mycket. Resultatet blev så här.
3-4 portioner:
1½dl avorioris
3 dl vatten(kokande)
lite salt (högst ½ tesked)
lite saffran (0,1 g kanske, så man ser att det blir gult)
får koka i 10 min under lock. Rör om i början.
Tips: Jag kokar upp vattnet i min vattenkokare, mäter upp det heta vattnet och häller det över riset i kastrullen, där jag redan doserat saffran och salt. Då är det lättare att se hur mycket saffran som behövs, eftersom det löses upp fortare i hett vatten.
Efter 10 minuter är vattnet i stort sett bortkokat och det är dags att tillsätta mjölken (laktosfri förstås). Lite grädde i förhöjer smaken, eftersom många smakämnen är fettlösliga. Avorioris kräver mindre vätska än vanligt vitt ris. Har man tagit för mycket mjölk går det att koka ihop – men det tar tid!!!
Häll i 4dl laktosfri mjölk (eller 3dl Valiomjölk och 1dl Valiogrädde),
en kanelstång (äkta kanel rullar ihop från båda sidor och bildar en ”dubbelrulle”, se ’Örter’),
en rejäl näve skållad sötmandel (20-30 gram åtminstone som läggs i en kastrull med vatten som får koka upp. Låt sjuda nån minut. Häll sen av och spola med riktigt kallt vatten. Då lossnar skalen och kan plockas av).
Låt nästan koka upp och sänk sen värmen. Gröten ska i princip svälla på mycket svag värme med locket lite på glänt i minst 20 min. Rör om med jämna mellanrum, annars bildas det ’skinn’ på gröten.
När gröten blivit någorlunda fast, får den svalna en stund.
Servera i små skålar med laktosfri mjölk och råsocker.
Den som vill kan ta extra kanel.
Den här gröten blev så god, att jag tog en extra portion (vilket aldrig hänt förut) och jag lagade den igen på juldagens kväll. I köket blev en behaglig aromatisk doft kvar, eftersom grötkastrullen fick stå på spisen tills min man skulle upp på julotta några timmar senare och skulle ta det sista då.
Etiketter: Julmat
