fredag, januari 05, 2018
KYNDEL
Kyndel kan vara svårt att få tag på, eftersom Santa Maria inte har den i sitt sortiment.
Men hos Junis Kryddor finns den både i burk och påfyllningspåse.
Junis Kryddor har en butik i Falun, men dyker även upp på marknader (såsom Rättviks vår- och höstmarknad). Man kan beställa via e-post: info@juniskryddor.se, eller telefon: 023-644 74.
Kyndel är utmärkt till all kokad kål, som brysselkål, broccoli och får-i-kål (om man nu lagar sånt, jag växte upp med får-i-kål på 50-talet). Kyndel går också bra till kokning av ål och skaldjur. Brysselkål kokas med locket på så man behåller den gröna färgen.
Men hos Junis Kryddor finns den både i burk och påfyllningspåse.
Junis Kryddor har en butik i Falun, men dyker även upp på marknader (såsom Rättviks vår- och höstmarknad). Man kan beställa via e-post: info@juniskryddor.se, eller telefon: 023-644 74.
Kyndel är utmärkt till all kokad kål, som brysselkål, broccoli och får-i-kål (om man nu lagar sånt, jag växte upp med får-i-kål på 50-talet). Kyndel går också bra till kokning av ål och skaldjur. Brysselkål kokas med locket på så man behåller den gröna färgen.
Etiketter: Grönsaker, Tips, Örtkryddor
söndag, december 24, 2017
Brysselkål med Kyndel
Brysselkålen hör ju hemma på julbordet, men är lite besk i smaken.
Ansa den färska brysselkålen.
Spola upp hett vatten i en kastrull och låt koka upp med salt och ordentligt med kyndel, en rågad tsk till ½ liter vatten.
Koka brysselkålen i 10 minuter, känn med provsticka.
Häll av kokvattnet och skölj brysselkålen.
Servera!
Ansa den färska brysselkålen.
Spola upp hett vatten i en kastrull och låt koka upp med salt och ordentligt med kyndel, en rågad tsk till ½ liter vatten.
Koka brysselkålen i 10 minuter, känn med provsticka.
Häll av kokvattnet och skölj brysselkålen.
Servera!
Etiketter: Grönsaker, Julmat, Tips, Örtkryddor
tisdag, juli 28, 2015
Porta Bella - stor champinjon
Äntligen har de kommit! De stora champinjonerna från Polen, Porta Bella. De klarar jag faktiskt att äta, råa till och med!
Har man IBS är det just inga grönsaker man kan äta råa. Men Porta Bella går bra - bara man inte äter för mycket, dvs en halv hatt varje dag... De är mycket goda med sin lätt nötaktiga smak och är därför lämpliga att lägga i skivor på en leverpastej-smörgås t ex. Man kan också ta några råa skivor till maten, som ersättning för de färska grönsaker magen inte tål! Men som man så förtvivlat längtar efter!
Här kommer en enkel stuvning:
Sätt en låg vid gryta med tjock botten på medelvärme.
Ta 4-5 hattar, skär upp i ca 5 mm skivor och skär i mindre bitar. Skär upp alla hattarna på en gång och häll ner i grytan. Passa sedan. Rör om då och då. Man ser hur fukten går ur och mängden krymper. Efter ett tag tillsätter man timjan. Slösa inte! Timjan är en utmärkt svampkrydda.
När bitarna börjar fastna i grytans botten, ringlar man över lite flytande margarin och rör om. Saltar efter smak och tillsätter crème fraiche, laktosfri naturligtvis. Till fem tärnade hattar tar man en halv burk. Rör om väl så att crème fraichen blir jämn. Stuvningen blir grå, men det är helt i sin ordning. Smaka av om mer salt behövs. Jag tar gärna lite havssalt i flingor. Maldon är en bra sort.
Det som blir över av stuvningen kan man ställa i kylskåpet till nästa gång. Som IBS-are bör man hoppa över en dag med svamp.
Har man IBS är det just inga grönsaker man kan äta råa. Men Porta Bella går bra - bara man inte äter för mycket, dvs en halv hatt varje dag... De är mycket goda med sin lätt nötaktiga smak och är därför lämpliga att lägga i skivor på en leverpastej-smörgås t ex. Man kan också ta några råa skivor till maten, som ersättning för de färska grönsaker magen inte tål! Men som man så förtvivlat längtar efter!
Här kommer en enkel stuvning:
Sätt en låg vid gryta med tjock botten på medelvärme.
Ta 4-5 hattar, skär upp i ca 5 mm skivor och skär i mindre bitar. Skär upp alla hattarna på en gång och häll ner i grytan. Passa sedan. Rör om då och då. Man ser hur fukten går ur och mängden krymper. Efter ett tag tillsätter man timjan. Slösa inte! Timjan är en utmärkt svampkrydda.
När bitarna börjar fastna i grytans botten, ringlar man över lite flytande margarin och rör om. Saltar efter smak och tillsätter crème fraiche, laktosfri naturligtvis. Till fem tärnade hattar tar man en halv burk. Rör om väl så att crème fraichen blir jämn. Stuvningen blir grå, men det är helt i sin ordning. Smaka av om mer salt behövs. Jag tar gärna lite havssalt i flingor. Maldon är en bra sort.
Det som blir över av stuvningen kan man ställa i kylskåpet till nästa gång. Som IBS-are bör man hoppa över en dag med svamp.
Etiketter: Grönsaker
onsdag, februari 04, 2009
GRÖNSAKER
I fortsättningen kommer jag att skriva om grönsaker under ’IBS’ eftersom jag numera inte tål gasbildande föda.
Det är med stor saknad jag avstår från kål i alla sorter, lök (dito), färska rädisor, romansallad mm. Under ’IBS’ går jag igenom de få grön- och rotsaker som man kan unna sej.
Det är med stor saknad jag avstår från kål i alla sorter, lök (dito), färska rädisor, romansallad mm. Under ’IBS’ går jag igenom de få grön- och rotsaker som man kan unna sej.
Etiketter: Grönsaker
fredag, juli 20, 2007
Fräscha rädisor och annat grönt
Det är svårt med rädisor, när man är ensam i hushållet om att äta dem. Alldeles för snart börjar de skrumpna. Visst kan man ta bort blasten och lägga dem i en skål vatten, men jag tycker ändå att de tappar sin fräschör efter ett tag och blir beska. Det är ju det där friskt knapriga jag vill ha!
Ett tag lät jag knippan ligga kvar i prasselpåsen jag köpt den i utan att ta av blasten. Det höll rädisorna fräscha rätt länge i kylskåpets svaldel. Men glömde jag bort dem - då började blasten ruttna, så klart, och det luktade apa i hela kylskåpet! Inget vidare. Hur välja mellan två lika onda saker? Låta bli att köpa rädisor?
Så byggde vår Konsumbutik om sin grönsakshylla till något som liknade den styckade köttdisken: hyllor från golv till tak och betydligt svalare temperatur. Det skulle hålla grönsakerna fräscha längre. Dessutom såg jag ett program på Discovery om KEMI I KÖKET, där den pigga kocken med olika experiment och animeringar på ett övertygande sätt visade att GRÖNSAKER FÖRVARAS BÄST I +4 GRADER! Det håller de gröna cellväggarna spänstiga och luften, som gör att cellens innehåll börjar ruttna, kommer inte in i cellen. Jag tänkte på förändringen i snabbköpet och bestämde mej för att göra likadant!
Först flyttade jag upp prasselpåsen med rädisknippan till den övre kallare delen i kylskåpet. Den höll sej mycket bra! Rädisorna höll sej knapriga och fräscha. Blasten höll sej också. Kanske man skulle flytta upp mera grönt? Isbergssallad självfallet, men också romansallad i den plastpåse den köpts i. Resultatet blev överraskande. Det gick alldeles utmärkt! Den höll sej krispig och fin länge och räckte till många smörgåsar, innan jag skar ner 'hjärtat' i en sallad.
Fler grönsaker fick flytta upp. Grön sparris, salladslök, en delad galiamelon (jag brukar ofta glömma ena halvan som snart börjar ruttna), aubergine, squash, morötter med blasten kvar, färsk knipplök och framför allt champinjoner, alla sorter. De ska förvaras kallt, gärna i papperspåse. Bär som inte skulle användas meddetsamma som körsbär fick också hamna i den kallare övre delen av kylskåpet.
Nu har jag bara vitkålen kvar i svaldelen, eftersom den ändå håller sej bra. Potatisen ska naturligtvis också ligga där, eftersom den är så känslig för kyla. Gurkan likaså.
Däremot ska man låta tomater och lök ligga framme i köket. Löken för att den måste ligga torrt, annars börjar den ruttna och tomaterna för att de smakar bäst rumsvarma. Färsk frukt hamnar naturligtvis i fruktskålen tillsammans med omogen avocado. Jordgubbar betraktar jag som extrem färskvara och ska ätas upp så fort som möjligt, helst rumsvarma utan att sköljas!
Numera har jag en kylskåpstermometer, där 'sval' och 'kyl' är särskilt markerade, som får ligga så nära kylelementet som möjligt längst in mot väggen. Där kollar jag regelbundet vilken temperatur det är i kylskåpet och justerar inställningen därefter. Mellan +4 och +7 ska det vara, inte högre eller lägre! Jag kollar ofta för säkerhets skull. Man vet ju aldrig med det väder vi har i dag! Ibland börjar rötmånaden i juni, ibland dröjer den ända till in i augusti.
Termometern flyttade jag till sin nya plats, när jag sänkte kylan på en höft, vi hade en kort värmeperiod, och romansalladen fick genomskinliga blad! Den FRÖS! Nu slipper jag såna överraskningar och jag hinner knapra slut på mina grönsaker i lugn och ro utan att kylskåpet fylls med ruttna odörer!
Ett tag lät jag knippan ligga kvar i prasselpåsen jag köpt den i utan att ta av blasten. Det höll rädisorna fräscha rätt länge i kylskåpets svaldel. Men glömde jag bort dem - då började blasten ruttna, så klart, och det luktade apa i hela kylskåpet! Inget vidare. Hur välja mellan två lika onda saker? Låta bli att köpa rädisor?
Så byggde vår Konsumbutik om sin grönsakshylla till något som liknade den styckade köttdisken: hyllor från golv till tak och betydligt svalare temperatur. Det skulle hålla grönsakerna fräscha längre. Dessutom såg jag ett program på Discovery om KEMI I KÖKET, där den pigga kocken med olika experiment och animeringar på ett övertygande sätt visade att GRÖNSAKER FÖRVARAS BÄST I +4 GRADER! Det håller de gröna cellväggarna spänstiga och luften, som gör att cellens innehåll börjar ruttna, kommer inte in i cellen. Jag tänkte på förändringen i snabbköpet och bestämde mej för att göra likadant!
Först flyttade jag upp prasselpåsen med rädisknippan till den övre kallare delen i kylskåpet. Den höll sej mycket bra! Rädisorna höll sej knapriga och fräscha. Blasten höll sej också. Kanske man skulle flytta upp mera grönt? Isbergssallad självfallet, men också romansallad i den plastpåse den köpts i. Resultatet blev överraskande. Det gick alldeles utmärkt! Den höll sej krispig och fin länge och räckte till många smörgåsar, innan jag skar ner 'hjärtat' i en sallad.
Fler grönsaker fick flytta upp. Grön sparris, salladslök, en delad galiamelon (jag brukar ofta glömma ena halvan som snart börjar ruttna), aubergine, squash, morötter med blasten kvar, färsk knipplök och framför allt champinjoner, alla sorter. De ska förvaras kallt, gärna i papperspåse. Bär som inte skulle användas meddetsamma som körsbär fick också hamna i den kallare övre delen av kylskåpet.
Nu har jag bara vitkålen kvar i svaldelen, eftersom den ändå håller sej bra. Potatisen ska naturligtvis också ligga där, eftersom den är så känslig för kyla. Gurkan likaså.
Däremot ska man låta tomater och lök ligga framme i köket. Löken för att den måste ligga torrt, annars börjar den ruttna och tomaterna för att de smakar bäst rumsvarma. Färsk frukt hamnar naturligtvis i fruktskålen tillsammans med omogen avocado. Jordgubbar betraktar jag som extrem färskvara och ska ätas upp så fort som möjligt, helst rumsvarma utan att sköljas!
Numera har jag en kylskåpstermometer, där 'sval' och 'kyl' är särskilt markerade, som får ligga så nära kylelementet som möjligt längst in mot väggen. Där kollar jag regelbundet vilken temperatur det är i kylskåpet och justerar inställningen därefter. Mellan +4 och +7 ska det vara, inte högre eller lägre! Jag kollar ofta för säkerhets skull. Man vet ju aldrig med det väder vi har i dag! Ibland börjar rötmånaden i juni, ibland dröjer den ända till in i augusti.
Termometern flyttade jag till sin nya plats, när jag sänkte kylan på en höft, vi hade en kort värmeperiod, och romansalladen fick genomskinliga blad! Den FRÖS! Nu slipper jag såna överraskningar och jag hinner knapra slut på mina grönsaker i lugn och ro utan att kylskåpet fylls med ruttna odörer!
Etiketter: Grönsaker
söndag, april 22, 2007
Mangold
Vår Konsumbutik byggde om grönsaksdisken och har nu hyllor från golv till tak med konstant +4 grader i förvaringen. Här kunde jag äntligen hitta MANGOLD!
Den växer i tjocka knippor med breda platta vita stjälkar och gröna blad som påminner om spenat. Det finns varianter med smala röda eller gula stjälkar också.
En fördel med mangold är att den inte innehåller någon oxalsyra som spenaten gör.
En nackdel är att de vita skaften kan bli gråfärgade i svag värme på spisen.
För att undvika detta förväller jag dem först så här:
Först sätter jag en större kastrull med vatten på spisen och låter koka upp.
Under tiden rensar jag igenom knippan, lossar alla blad, sköljer noga och låter rinna av.
När vattnet kokar, tar jag stjälkarna och klipper dem i fingerbreda strimlor som jag sen häller ner i kastrullen. De får koka utan lock i ca 5 min. Därefter lyfter jag upp dem med spaghetti-sleven. Det fungerar mycket bra.
Bitarna spolas under kallt vatten och får rinna av.
Därefter river eller klipper jag de gröna bladen i mindre bitar och häller ner dem i det kokande vattnet, ca 5 min även här. Nu häller jag av kokvattnet, spolar det gröna kallt och låter rinna av. Nu är det klart för antingen förvaring i kylskåpet eller infrysning.
Eftersom mangolden är mycket mild i smaken passar den i alla slags rätter.
Förvällningen gör att både blad och skaft behåller sina färger under tillagningen.
De allra innersta bladen, 'hjärtat', har jag gärna råa till en sallad. Då klipper jag dem i mindre bitar och
strimlar också en kvarts fänkål mycket fint som jag blandar i.
Lite fint strimlad rödlök kan också vara gott.
Dressingen gör jag så här -
½ paket Fetaost, grekisk gjord på får- eller getmjölk, smulas och
blandas med ½ burk crème fraiche och lite grädde om man vill ha lösare konsistens. Smaka av med flingsalt ev.
Blanda med den råa mangolden och fänkålen.
Den här salladen har man gärna till något smakrikt.
Den växer i tjocka knippor med breda platta vita stjälkar och gröna blad som påminner om spenat. Det finns varianter med smala röda eller gula stjälkar också.
En fördel med mangold är att den inte innehåller någon oxalsyra som spenaten gör.
En nackdel är att de vita skaften kan bli gråfärgade i svag värme på spisen.
För att undvika detta förväller jag dem först så här:
Först sätter jag en större kastrull med vatten på spisen och låter koka upp.
Under tiden rensar jag igenom knippan, lossar alla blad, sköljer noga och låter rinna av.
När vattnet kokar, tar jag stjälkarna och klipper dem i fingerbreda strimlor som jag sen häller ner i kastrullen. De får koka utan lock i ca 5 min. Därefter lyfter jag upp dem med spaghetti-sleven. Det fungerar mycket bra.
Bitarna spolas under kallt vatten och får rinna av.
Därefter river eller klipper jag de gröna bladen i mindre bitar och häller ner dem i det kokande vattnet, ca 5 min även här. Nu häller jag av kokvattnet, spolar det gröna kallt och låter rinna av. Nu är det klart för antingen förvaring i kylskåpet eller infrysning.
Eftersom mangolden är mycket mild i smaken passar den i alla slags rätter.
Förvällningen gör att både blad och skaft behåller sina färger under tillagningen.
De allra innersta bladen, 'hjärtat', har jag gärna råa till en sallad. Då klipper jag dem i mindre bitar och
strimlar också en kvarts fänkål mycket fint som jag blandar i.
Lite fint strimlad rödlök kan också vara gott.
Dressingen gör jag så här -
½ paket Fetaost, grekisk gjord på får- eller getmjölk, smulas och
blandas med ½ burk crème fraiche och lite grädde om man vill ha lösare konsistens. Smaka av med flingsalt ev.
Blanda med den råa mangolden och fänkålen.
Den här salladen har man gärna till något smakrikt.
Etiketter: Grönsaker
onsdag, september 13, 2006
Savoykål
Krusiga ljusgröna huvuden som framför allt dyker upp mot slutet av sommaren. Lättare att skala av bladen på än vanlig vitkål och mildare i smaken. De yttersta mörkare bladen blir gärna sega i tillagningen och kan därför kastas. Den tjocka bladnerven får man skära bort eller dela ner, så den blir tunnare.
ICA-Kuriren har kommit med ett par trevliga recept nyligen (www.icakuriren.se) med savoykål. Jag blev särskilt glad över färs- och svampdolmar som jag genast prövade. Jag använder naturligtvis inte köttfärs, eftersom uppfödningen med sädespellets gör att nötköttet förlorar sitt innehåll av omega 3-fetter. Hellre tar jag lammfärs, eftersom får betar fritt och får i sej de förstadier till omega 3 som finns i gräs och blad. Den här gången tog jag kycklingfärs, då den är rik på tryptofan och därför inte påverkas av utfodringen. Se tidigare inlägg om tryptofan.
Eftersom vi bara är två i mitt hushåll blir det savoykål över. Då passar det bra att koka 'hjärtat' i klyftor eller halvor till receptet med rökt laxmousse (fortfarande ICA-Kuriren) i stället för den vitkål som rekommenderas där.
En bra vardagsrätt, där man grovhackar savoykålen och fräser med bacon och skinka och sen brässerar i buljong tillsammans med gröna ärtor, hittar man i Jamie Oliver: DEN NAKNA KOCKEN (Albert Bonniers förlag 2001) på s 145.
Ett annat bra förslag är kålmix, också ett recept från ICA-Kuriren, men då vill det till att man har rödkål också. Man fräser sorterna strimlade var för sej och serverar. Färglatt och gott.
ICA-Kuriren har kommit med ett par trevliga recept nyligen (www.icakuriren.se) med savoykål. Jag blev särskilt glad över färs- och svampdolmar som jag genast prövade. Jag använder naturligtvis inte köttfärs, eftersom uppfödningen med sädespellets gör att nötköttet förlorar sitt innehåll av omega 3-fetter. Hellre tar jag lammfärs, eftersom får betar fritt och får i sej de förstadier till omega 3 som finns i gräs och blad. Den här gången tog jag kycklingfärs, då den är rik på tryptofan och därför inte påverkas av utfodringen. Se tidigare inlägg om tryptofan.
Eftersom vi bara är två i mitt hushåll blir det savoykål över. Då passar det bra att koka 'hjärtat' i klyftor eller halvor till receptet med rökt laxmousse (fortfarande ICA-Kuriren) i stället för den vitkål som rekommenderas där.
En bra vardagsrätt, där man grovhackar savoykålen och fräser med bacon och skinka och sen brässerar i buljong tillsammans med gröna ärtor, hittar man i Jamie Oliver: DEN NAKNA KOCKEN (Albert Bonniers förlag 2001) på s 145.
Ett annat bra förslag är kålmix, också ett recept från ICA-Kuriren, men då vill det till att man har rödkål också. Man fräser sorterna strimlade var för sej och serverar. Färglatt och gott.
Etiketter: Grönsaker
