söndag, april 22, 2007
Mangold
Vår Konsumbutik byggde om grönsaksdisken och har nu hyllor från golv till tak med konstant +4 grader i förvaringen. Här kunde jag äntligen hitta MANGOLD!
Den växer i tjocka knippor med breda platta vita stjälkar och gröna blad som påminner om spenat. Det finns varianter med smala röda eller gula stjälkar också.
En fördel med mangold är att den inte innehåller någon oxalsyra som spenaten gör.
En nackdel är att de vita skaften kan bli gråfärgade i svag värme på spisen.
För att undvika detta förväller jag dem först så här:
Först sätter jag en större kastrull med vatten på spisen och låter koka upp.
Under tiden rensar jag igenom knippan, lossar alla blad, sköljer noga och låter rinna av.
När vattnet kokar, tar jag stjälkarna och klipper dem i fingerbreda strimlor som jag sen häller ner i kastrullen. De får koka utan lock i ca 5 min. Därefter lyfter jag upp dem med spaghetti-sleven. Det fungerar mycket bra.
Bitarna spolas under kallt vatten och får rinna av.
Därefter river eller klipper jag de gröna bladen i mindre bitar och häller ner dem i det kokande vattnet, ca 5 min även här. Nu häller jag av kokvattnet, spolar det gröna kallt och låter rinna av. Nu är det klart för antingen förvaring i kylskåpet eller infrysning.
Eftersom mangolden är mycket mild i smaken passar den i alla slags rätter.
Förvällningen gör att både blad och skaft behåller sina färger under tillagningen.
De allra innersta bladen, 'hjärtat', har jag gärna råa till en sallad. Då klipper jag dem i mindre bitar och
strimlar också en kvarts fänkål mycket fint som jag blandar i.
Lite fint strimlad rödlök kan också vara gott.
Dressingen gör jag så här -
½ paket Fetaost, grekisk gjord på får- eller getmjölk, smulas och
blandas med ½ burk crème fraiche och lite grädde om man vill ha lösare konsistens. Smaka av med flingsalt ev.
Blanda med den råa mangolden och fänkålen.
Den här salladen har man gärna till något smakrikt.
Den växer i tjocka knippor med breda platta vita stjälkar och gröna blad som påminner om spenat. Det finns varianter med smala röda eller gula stjälkar också.
En fördel med mangold är att den inte innehåller någon oxalsyra som spenaten gör.
En nackdel är att de vita skaften kan bli gråfärgade i svag värme på spisen.
För att undvika detta förväller jag dem först så här:
Först sätter jag en större kastrull med vatten på spisen och låter koka upp.
Under tiden rensar jag igenom knippan, lossar alla blad, sköljer noga och låter rinna av.
När vattnet kokar, tar jag stjälkarna och klipper dem i fingerbreda strimlor som jag sen häller ner i kastrullen. De får koka utan lock i ca 5 min. Därefter lyfter jag upp dem med spaghetti-sleven. Det fungerar mycket bra.
Bitarna spolas under kallt vatten och får rinna av.
Därefter river eller klipper jag de gröna bladen i mindre bitar och häller ner dem i det kokande vattnet, ca 5 min även här. Nu häller jag av kokvattnet, spolar det gröna kallt och låter rinna av. Nu är det klart för antingen förvaring i kylskåpet eller infrysning.
Eftersom mangolden är mycket mild i smaken passar den i alla slags rätter.
Förvällningen gör att både blad och skaft behåller sina färger under tillagningen.
De allra innersta bladen, 'hjärtat', har jag gärna råa till en sallad. Då klipper jag dem i mindre bitar och
strimlar också en kvarts fänkål mycket fint som jag blandar i.
Lite fint strimlad rödlök kan också vara gott.
Dressingen gör jag så här -
½ paket Fetaost, grekisk gjord på får- eller getmjölk, smulas och
blandas med ½ burk crème fraiche och lite grädde om man vill ha lösare konsistens. Smaka av med flingsalt ev.
Blanda med den råa mangolden och fänkålen.
Den här salladen har man gärna till något smakrikt.
Etiketter: Grönsaker
# skrivet av Maia H @ 14:26 
