söndag, december 16, 2007
Amerikanska pannkakor - utan sirap
Sen Kungsörnen kom med sitt fina Fullkornsvetemjöl ljust & milt har jag kunnat gå tillbaka till gamla favoriträtter, mina gamla pannkaksrecept t ex. Det är bara att ersätta det vanliga vita vetemjölet med fullkornsmjölet, samma mängd, samma tillagning.
I slutet på 80-talet (när jag hade barn hemma) kom amerikanska pannkakor i ropet. De blev pösiga och matiga och skulle naturligtvis serveras med rinnande lönnsirap, gärna äkta kanadensisk. I dag går ju inte det, eftersom jag tillhör dem som har låg hormonprofil och måste undvika 'allt vitt i maten' (som Britt uttrycker det - hon med Kokboken). Men så läste jag ett reportage i IcaKuriren (nr 38/07) om ett par från Holland som öppnat ett Pannkakshus i Malung. De presenterade en trevlig variant, där de stekte fläsk, lök och svamp först och lade över i en skål. Sen vispade de ihop smeten, la över en del av det stekta i stekpannan och hällde sedan över en portion av pannkakssmeten, vände med vanlig stekspade och serverade med sirap. Utan tvivel blir smakbrytningen god mellan det salta och söta, men när jag prövade receptet (utan sirap!) tyckte jag att fyllningen fördelade sej ojämnt, när man hällde pannkakssmeten över. I stället gör jag nu så här:
Ca fyra amerikanska pannkakor med fyllning:
Börja med att steka fyllningen,
tärnad bacon, hackad lök och svamp
eller strimlad stjälkselleri, tärnad squash och en kryddkorv i mindre bitar
eller vad du annars har av rester i kylskåpet.
Jag har en särskild pannkakslagg med extra låg kant som gör det lätt att vända pannkakan, så jag låter fyllningen ligga kvar i stekpannan. Annars får man ta upp och lägga i en skål vid sidan av.
Vispa upp ett ägg med 2dl laktosfri mjölk.
Blanda 2dl Kungsörnens Fullkornsvetemjöl ljust & milt
med 1tsk bakpulver och vispa ner i omgångar i smeten. Tillsätt ½tsk salt.
Se till att pannkakslaggen är varm. Använder du stekpannan är det bara att fortsätta med den.
Tillsätt flytande margarin i laggen och låt det bli hett.
Häll i smet till en halvstor pannkaka och skeda över fyllningen. Smeten brer ut sej mera då. Vänd med en vanlig stekspade, när pannkakan börjar bli matt på översidan och stek några minuter till. Lägg upp på serveringsfat som hålls varmt till serveringen. Kom ihåg att vispa upp smeten till nästa pannkaka, annars sjunker mjölet gärna till botten.
Det är gott med krispig isbergssallad till, men numera tål min mage inte råa grönsaker så jag tar en klick laktosfri crème fraiche eller d:o gräddfil i stället.
Min man tar gärna lite lingonsylt...
Varianter:
Man kan steka små pösiga plättar av smeten om man vill. Ingen plättlagg behövs till det. Ta bara en större serveringssked och häll smeten rakt ner i stekpannan. Den sprider sej jämnt åt alla håll och bildar en rund fin plätt. Tre sådana får man plats med i en vanlig stekpanna.
Plättarna kan serveras med gräddfil, stenbitsrom och (för den som tål) hackad rödlök. Jag tar finklippt dill i stället för löken. Servera tillbehören i små skålar, så kan var och en plocka efter behag.
Man kan också servera plättarna som efterrätt med Tofuglass (gjord på sojabas) och någon av Önos nya marmelader (ÖNOS 100%) som enbart är sötade med druvjuice. De finns i flera smaker, är inte så illande söta utan har en fin smak av frukt och bär.
I slutet på 80-talet (när jag hade barn hemma) kom amerikanska pannkakor i ropet. De blev pösiga och matiga och skulle naturligtvis serveras med rinnande lönnsirap, gärna äkta kanadensisk. I dag går ju inte det, eftersom jag tillhör dem som har låg hormonprofil och måste undvika 'allt vitt i maten' (som Britt uttrycker det - hon med Kokboken). Men så läste jag ett reportage i IcaKuriren (nr 38/07) om ett par från Holland som öppnat ett Pannkakshus i Malung. De presenterade en trevlig variant, där de stekte fläsk, lök och svamp först och lade över i en skål. Sen vispade de ihop smeten, la över en del av det stekta i stekpannan och hällde sedan över en portion av pannkakssmeten, vände med vanlig stekspade och serverade med sirap. Utan tvivel blir smakbrytningen god mellan det salta och söta, men när jag prövade receptet (utan sirap!) tyckte jag att fyllningen fördelade sej ojämnt, när man hällde pannkakssmeten över. I stället gör jag nu så här:
Ca fyra amerikanska pannkakor med fyllning:
Börja med att steka fyllningen,
tärnad bacon, hackad lök och svamp
eller strimlad stjälkselleri, tärnad squash och en kryddkorv i mindre bitar
eller vad du annars har av rester i kylskåpet.
Jag har en särskild pannkakslagg med extra låg kant som gör det lätt att vända pannkakan, så jag låter fyllningen ligga kvar i stekpannan. Annars får man ta upp och lägga i en skål vid sidan av.
Vispa upp ett ägg med 2dl laktosfri mjölk.
Blanda 2dl Kungsörnens Fullkornsvetemjöl ljust & milt
med 1tsk bakpulver och vispa ner i omgångar i smeten. Tillsätt ½tsk salt.
Se till att pannkakslaggen är varm. Använder du stekpannan är det bara att fortsätta med den.
Tillsätt flytande margarin i laggen och låt det bli hett.
Häll i smet till en halvstor pannkaka och skeda över fyllningen. Smeten brer ut sej mera då. Vänd med en vanlig stekspade, när pannkakan börjar bli matt på översidan och stek några minuter till. Lägg upp på serveringsfat som hålls varmt till serveringen. Kom ihåg att vispa upp smeten till nästa pannkaka, annars sjunker mjölet gärna till botten.
Det är gott med krispig isbergssallad till, men numera tål min mage inte råa grönsaker så jag tar en klick laktosfri crème fraiche eller d:o gräddfil i stället.
Min man tar gärna lite lingonsylt...
Varianter:
Man kan steka små pösiga plättar av smeten om man vill. Ingen plättlagg behövs till det. Ta bara en större serveringssked och häll smeten rakt ner i stekpannan. Den sprider sej jämnt åt alla håll och bildar en rund fin plätt. Tre sådana får man plats med i en vanlig stekpanna.
Plättarna kan serveras med gräddfil, stenbitsrom och (för den som tål) hackad rödlök. Jag tar finklippt dill i stället för löken. Servera tillbehören i små skålar, så kan var och en plocka efter behag.
Man kan också servera plättarna som efterrätt med Tofuglass (gjord på sojabas) och någon av Önos nya marmelader (ÖNOS 100%) som enbart är sötade med druvjuice. De finns i flera smaker, är inte så illande söta utan har en fin smak av frukt och bär.
Etiketter: Pannkaka
tisdag, december 04, 2007
Blå Kongo - en färgkänslig delikatess
Till större helger kan vårt snabbköp ta hem exklusivare potatissorter som alltid är intressanta att botanisera bland. Eftersom vi har påbrå från Norrbotten är mandelpotatis alltid populärt, framför allt för smakens skull (se september -07). Sparrispotatis har jag också prövat, mest för att den liknar mandelpotatisen, men smaken gjorde mej besviken. Så den kommer jag inte att köpa fler gånger.
En annan sort som verkligen har fin smak är Blå Kongo, men det har dröjt innan jag upptäckt detta. Det är framför allt för färgens skull jag har intresserat mej för den, men det är inte alldeles enkelt att få fram den rätta djupblå färgen vid kokningen. Vattnets PH-värde måste vara exakt neutralt för den sakens skull.
Eftersom vi bor i ett litet samhälle som är byggt på en gammal sandig tallmo som i sin tur vilar på kalkgrund, har vi inget klor i vårt dricksvatten och det smakar mycket bra. Det är förmodligen inte lika surt som fallet är i rena skogsbygder, just på grund av kalkförekomsten.
Vanligtvis när jag kokar potatis (Bintje, King Edward t ex) brukar jag ha salt i kokvattnet tillsammans med en kvist rosmarin. Särskilt om potatisen är råskalad och skuren i bitar till potatismos. Då kan ibland några vitlöksklyftor också slinka med.
Den här gången var färgen viktigast.
I påskas hade jag haft riktig otur, färgen blev gråblå och det är inte det trevligaste att ha på tallriken! Den tråkiga nyansen pekade på att vattnet blivit något för basiskt - jag misstänkte rosmarinen tillsammans med den generösa givan av grovt havssalt. I surt vatten drar färgen mer åt rött. Det kan man tänka på om man vill ha rödaktigt potatismos. Droppa i lite citronsaft i så fall.
Den kokta potatisen (med skalen kvar) låg ett par dygn i kylskåpet och blev så småningom djupt indigoblå. När jag sen skulle värma den och behålla färgen, skalade jag och delade i klyftor, lade i oljad rostfri form och värmde i 200 grader 5-10 min. Den hann inte torka på den korta tiden.
Jag kan tänka mej att pröva kall kokt Blå Kongo i äggstanningen till en paj. Det borde bli en intressant färgkombination. Annars har jag haft den till midsommar, kokt kall och skivad, på ett fat med varmrökt lax tillsammans med grönsaker i olika färger och kall örtsås till.
Nu tog jag bara en liten nypa havssalt i vattnet, en halv tesked kanske i en 2-liters gryta. Inget annat, inte ens rosmarin! Färgen blev vackert djupblå. Det var lite knepigt att skala, eftersom färgen var så lika på skal och potatis... Men det var nu jag upptäckte den fina smaken - verkligen delikatess!
På andra ställen i landet, större städer t ex med klorering av vattnet eller på platser med kalkhaltigt vatten, kan man kanske ta ett par droppar citron för att få neutralt PH. Man får pröva sej fram.
En annan sort som verkligen har fin smak är Blå Kongo, men det har dröjt innan jag upptäckt detta. Det är framför allt för färgens skull jag har intresserat mej för den, men det är inte alldeles enkelt att få fram den rätta djupblå färgen vid kokningen. Vattnets PH-värde måste vara exakt neutralt för den sakens skull.
Eftersom vi bor i ett litet samhälle som är byggt på en gammal sandig tallmo som i sin tur vilar på kalkgrund, har vi inget klor i vårt dricksvatten och det smakar mycket bra. Det är förmodligen inte lika surt som fallet är i rena skogsbygder, just på grund av kalkförekomsten.
Vanligtvis när jag kokar potatis (Bintje, King Edward t ex) brukar jag ha salt i kokvattnet tillsammans med en kvist rosmarin. Särskilt om potatisen är råskalad och skuren i bitar till potatismos. Då kan ibland några vitlöksklyftor också slinka med.
Den här gången var färgen viktigast.
I påskas hade jag haft riktig otur, färgen blev gråblå och det är inte det trevligaste att ha på tallriken! Den tråkiga nyansen pekade på att vattnet blivit något för basiskt - jag misstänkte rosmarinen tillsammans med den generösa givan av grovt havssalt. I surt vatten drar färgen mer åt rött. Det kan man tänka på om man vill ha rödaktigt potatismos. Droppa i lite citronsaft i så fall.
Den kokta potatisen (med skalen kvar) låg ett par dygn i kylskåpet och blev så småningom djupt indigoblå. När jag sen skulle värma den och behålla färgen, skalade jag och delade i klyftor, lade i oljad rostfri form och värmde i 200 grader 5-10 min. Den hann inte torka på den korta tiden.
Jag kan tänka mej att pröva kall kokt Blå Kongo i äggstanningen till en paj. Det borde bli en intressant färgkombination. Annars har jag haft den till midsommar, kokt kall och skivad, på ett fat med varmrökt lax tillsammans med grönsaker i olika färger och kall örtsås till.
Nu tog jag bara en liten nypa havssalt i vattnet, en halv tesked kanske i en 2-liters gryta. Inget annat, inte ens rosmarin! Färgen blev vackert djupblå. Det var lite knepigt att skala, eftersom färgen var så lika på skal och potatis... Men det var nu jag upptäckte den fina smaken - verkligen delikatess!
På andra ställen i landet, större städer t ex med klorering av vattnet eller på platser med kalkhaltigt vatten, kan man kanske ta ett par droppar citron för att få neutralt PH. Man får pröva sej fram.
Etiketter: Potatis
