onsdag, december 21, 2011
Laktosfritt
Min dotter, som numera handlar åt mej, konstaterade att nu börjar laktosfria varor ersätta allt fler av de vanliga mejeriprodukterna på snabbköpets hyllor. "Man börjar inse att laktos också är en sockerart och socker höjer ju aptiten", menade hon. "Men det där påpekade jag ju för flera år sen!" svarade jag. "Kul att saker börjar gå in!" Sen tänkte jag, att jag skulle se efter hur länge sen det var som jag diskuterade detta.
År 2007 på hösten var det.
Då mejlade jag till Viktväktarna och frågade varför man använde så mycket lättmjölk i recepten. Det koncentrerar ju laktosen (mjölksockret). T o m Livsmedelsverket hade kunnat fastställa att socker höjer aptiten. Varför kunde de inte gå över till laktosfria mjölkprodukter i sina recept? Det skulle underlätta avsevärt för medlemmarna.
Ganska snart fick jag ett lite småsnorkigt (typiskt svenskt) svar. Man höll sej till Nordiska Näringsrekommendationerna minsann och det tänkte man inte sluta med. Om folk gick upp i vikt efter avslutad diet, fick de skylla sej själva - i princip.
Redan i början av 2008 hade Viktväktarna i Borlänge ändrat sina metoder! Man gick in för att låta folk äta sej mätta av sådant som gick bra. Man behövde inte längte väga portionerna. Då lärde man sej också att bättre känna hunger- och mättnadskänslor.
Nu går Valio framåt med allt fler laktosfria produkter. Det är bara att gratulera!
År 2007 på hösten var det.
Då mejlade jag till Viktväktarna och frågade varför man använde så mycket lättmjölk i recepten. Det koncentrerar ju laktosen (mjölksockret). T o m Livsmedelsverket hade kunnat fastställa att socker höjer aptiten. Varför kunde de inte gå över till laktosfria mjölkprodukter i sina recept? Det skulle underlätta avsevärt för medlemmarna.
Ganska snart fick jag ett lite småsnorkigt (typiskt svenskt) svar. Man höll sej till Nordiska Näringsrekommendationerna minsann och det tänkte man inte sluta med. Om folk gick upp i vikt efter avslutad diet, fick de skylla sej själva - i princip.
Redan i början av 2008 hade Viktväktarna i Borlänge ändrat sina metoder! Man gick in för att låta folk äta sej mätta av sådant som gick bra. Man behövde inte längte väga portionerna. Då lärde man sej också att bättre känna hunger- och mättnadskänslor.
Nu går Valio framåt med allt fler laktosfria produkter. Det är bara att gratulera!
Etiketter: socker
torsdag, juli 26, 2007
Nytt läsklarm
Såg en notis i dagstidningen att en ny studie har kommit som visar att lightläsk och vanlig läsk ger samma risk för fetma. Folk som dricker mer än en läsk om dagen (storlek anges inte) riskerar att utveckla fetma, högt blodtryck, högt blodsocker (diabetes 2) och höga blodfetter (farligt colesterol). Vidare är forskarna förvånade över att det syntetiska sötningsmedlet ger samma negativa hälsoeffekt som det vanliga sockret och mumlar om "livsstilsfaktorer", alltså att fler variabler/saker man äter eller dricker påverkar undersökningsresultatet.
Det är mycket enklare än så!
I kroppen finns nämligen endast EN MOTTAGARMOLEKYL FÖR SOCKER. Det spelar alltså ingen roll om det är syntetiskt sötningsmedel eller vanligt socker. Det 'registreras' på samma sätt och ger samma effekt.
Sötningsmedlet Aspartan kom i Amerika på 80-talet för första gången och samtidigt började fettökningen för det amerikanska folket. F Paulun påpekade detta redan i november 2005.
Att det bara finns EN mottagarmolekyl typ som tar hand om ALLT socker, naturligt eller onaturligt, påpekades däremot av en äldre kvinna (forskare givetvis) i ett debattprogram i TV vid samma tillfälle. Vem lyssnade på henne? Kärringar kan man väl inte lita på! De vet väl ingenting! Tänk på alla tokiga svärmorshistorier som finns...
Men så enkelt är det alltså:
ska du fortsätta med läsk, ta den sockrade och strunta i alla Light-produkter. De smakar sämre och ger dessutom fler biverkningar.
Bäst för dej är om du slutar helt med socker och sockerersättningar och går över till FRUKTSOCKER i stället. Det förs nämligen inte direkt ut i kroppen utan går först till levern för att 'byggas om'. Fruktsocker har en annan kemisk struktur och kan inte tillgodogöras direkt i blodet. Proceduren tar ca 6 timmar innan effekten kan märkas som 'pigghet' t ex.
Var rädd om dej, men sluta inte njuta för det!
Gör det bara med måtta.
Det är mycket enklare än så!
I kroppen finns nämligen endast EN MOTTAGARMOLEKYL FÖR SOCKER. Det spelar alltså ingen roll om det är syntetiskt sötningsmedel eller vanligt socker. Det 'registreras' på samma sätt och ger samma effekt.
Sötningsmedlet Aspartan kom i Amerika på 80-talet för första gången och samtidigt började fettökningen för det amerikanska folket. F Paulun påpekade detta redan i november 2005.
Att det bara finns EN mottagarmolekyl typ som tar hand om ALLT socker, naturligt eller onaturligt, påpekades däremot av en äldre kvinna (forskare givetvis) i ett debattprogram i TV vid samma tillfälle. Vem lyssnade på henne? Kärringar kan man väl inte lita på! De vet väl ingenting! Tänk på alla tokiga svärmorshistorier som finns...
Men så enkelt är det alltså:
ska du fortsätta med läsk, ta den sockrade och strunta i alla Light-produkter. De smakar sämre och ger dessutom fler biverkningar.
Bäst för dej är om du slutar helt med socker och sockerersättningar och går över till FRUKTSOCKER i stället. Det förs nämligen inte direkt ut i kroppen utan går först till levern för att 'byggas om'. Fruktsocker har en annan kemisk struktur och kan inte tillgodogöras direkt i blodet. Proceduren tar ca 6 timmar innan effekten kan märkas som 'pigghet' t ex.
Var rädd om dej, men sluta inte njuta för det!
Gör det bara med måtta.
Etiketter: socker
måndag, oktober 30, 2006
Fruktsocker - ont eller gott?
En ny bok har kommit, skriven av Charlotte Erlanson-Albertsson (CE-A), MAT FÖR HJÄRNAN (ICA bokförlag 2006) 143 s. Hon är professor i medicinsk och fysiologisk kemi vid Lunds Universitet. Mottot lyder enligt baksidan:
"Belöningar som leder till lycka är drivkraften i vår tillvaro och vi strävar ständigt efter dem. Men hur tillfredsställer vi hjärnan? Finns det mat som är särskilt belönande, och hur kan vi höja belöningsnivån utan att använda oss av droger? Och var kommer te, kaffe, choklad och alkohol in?"
En sån programförklaring kan man ju inte motstå!
Framför allt har jag intresserat mej för kap 16 "Matens betydelse vid olika åldrar", där CE-A diskuterar smaken för sött och/eller fett. Hon påpekar att redan modersmjölken är söt men också mycket fet. Men medan smaken för sött verkar vara medfödd, är smaken för fett något man lär sej så småningom i livet.
På s 106 påpekar hon att "PROTEIN GER EN ÖKAD SMAK FÖR DET SÖTA", en intressant synpunkt. Suget efter sött har man sett i samband med högt proteinintag, alltså en stadig middag där man också gärna tar efterrätt eller vid banting med proteinrik diet. Hon har diskuterat det redan sidan före, där hon tar upp barns intresse för sockerrik mat:
"Det finns en viss skillnad före och efter en måltid. Efter måltiden är vi mer känsliga och mottagliga för den söta smaken, i synnerhet om vi ätit proteiner. Det är därför som efterrätt känns rätt. Om vi inte får efterrätten, så småäter vi hela kvällen för att få i oss det söta ovanpå maten. Det söta tar bort 'matkänslan'."
Det är något jag tagit till mej. Eftersom jag själv är sockerberoende måste jag hela tiden ge akt på mitt sockersug. Det gäller att inte falla för impulser och med lite träning kan man hitta fungerande rutiner. Jag försöker 'stå emot' sockersuget under dan och väntar tills jag äter middag. Känner jag då lust efter t ex en glasspinne (Tofuline med chokladöverdrag) eller en bit mörk choklad (gärna Hälsokostens GREEN&BLACKS DARK 70%) så tar jag det men brygger också en kopp te till på torkade blåbärsblad, ibland kanske båda - det beror på om det är final i snooker t ex eller långfilm på TV. Jag skriver alltid upp i min matdagbok vad jag äter och dricker! Där visar sej eventuella synder raskt och kan åtgärdas snabbare.
Det här sötsuget efter ett proteinrikt mål kan också ge anledning till att minska på just köttmängden till måltiden. Jag har länge dragit ner kraftigt på köttportionerna och föredrar numera att använda köttet mer som en "krydda" till bas och grönsaker, först på grund av ekonomiska skäl, sedan efter att den positiva effekten visat sej - både i plånboken och i kroppen.
Ett visst stöd tycker jag att jag får av CE-A på s 106:
"Äldre personer äter spontant mindre protein och väljer i stället mer kolhydrater. Protein ger mättnad. Det kan vara ett utslag för ett minskat behov av protein och en minskad ork, eftersom protein i maten leder till en ökad ämnesomsättning och ett ökat krav på njurar och lever."
Jag har passerat livets middagshöjd. Det erkänner jag! Det är möjligt att yngre personer tycker att mina portioner i köttrecepten är i minsta laget, köttfärsrullar t ex.
Så till fruktsockret!
Sista kapitlet heter "Myter om mat" och den sjätte myten handlar om att "fruktsocker är ett hälsosamt socker" (s 131).
Alla vi sockerberoende som ständigt kämpar mot övervikt blev ju så glada när fruktsockret äntligen dök upp på snabbköpshyllorna! Inte minst jag. Nu kunde jag baka mina kakor och marängtårtor igen! Men ganska snart visade sej olägenheterna: marängen blev brun när den gräddades och det var svårt att över huvud taget vispa ägg pösigt med fruktsocker. Smaken blev inte heller riktigt densamma.
Min dotter som är bevandrad i kemi påpekade att fruktsocker har en femkantig bindning i motsats till allt annat socker som har en sexkantig (vilket även gäller stärkelse/kolhydrater). Det kunde förklara reaktionen med ägg. Det CE-A säjer kan ju också spela in:
"Ett annat problem med fruktsocker är att det reagerar med proteiner, ännu mer än vad druvsocker gör, och gör att de blir stela. Därigenom får vi ett ökat åldrande, och elasticiteten försvinner från huden, lungorna och musklerna. Vi får rynkor."
Ja, det är ju inget karlarna behöver bekymra sej om - Fredrik Paulún och andra!
Fruktsocker är heller inget som kroppen egentligen har användning för, framför allt inte hjärnan. Det är druvsocker (glukos/blodsocker) som används där. CE-A beskriver ett experiment man gjorde med kvinnor som fick läskedryck med fruktsocker tre gånger om dagen. Man fann att de fick höga blodfetter:
"Framför allt kvarstod de förhöjda blodfetterna under hela natten. Förklaringen är att fruktsocker i hög mängd tas upp av levern och där omvandlas till fett. Levern själv förvarar inte fettet, utan detta förs ut i blodet för att placeras i fettväv eller muskler. Det är då vi får en förhöjning av blodfetter."
Fruktsocker i frukt däremot menar hon är helt ofarligt. Varför förklarar hon inte. (s 132)
När jag läste det här blev jag mycket fundersam. Jag har aldrig hört eller läst att socker/kolhydrater kan omvandlas till fett, utan att enbart fett (som förs in genom maten) kan blida fettupplag i kroppen. Fredrik Paulún påpekar i sin bok BLODSOCKERBLUES (Fitnessförlaget 2002) att:
"Belöningar som leder till lycka är drivkraften i vår tillvaro och vi strävar ständigt efter dem. Men hur tillfredsställer vi hjärnan? Finns det mat som är särskilt belönande, och hur kan vi höja belöningsnivån utan att använda oss av droger? Och var kommer te, kaffe, choklad och alkohol in?"
En sån programförklaring kan man ju inte motstå!
Framför allt har jag intresserat mej för kap 16 "Matens betydelse vid olika åldrar", där CE-A diskuterar smaken för sött och/eller fett. Hon påpekar att redan modersmjölken är söt men också mycket fet. Men medan smaken för sött verkar vara medfödd, är smaken för fett något man lär sej så småningom i livet.
På s 106 påpekar hon att "PROTEIN GER EN ÖKAD SMAK FÖR DET SÖTA", en intressant synpunkt. Suget efter sött har man sett i samband med högt proteinintag, alltså en stadig middag där man också gärna tar efterrätt eller vid banting med proteinrik diet. Hon har diskuterat det redan sidan före, där hon tar upp barns intresse för sockerrik mat:
"Det finns en viss skillnad före och efter en måltid. Efter måltiden är vi mer känsliga och mottagliga för den söta smaken, i synnerhet om vi ätit proteiner. Det är därför som efterrätt känns rätt. Om vi inte får efterrätten, så småäter vi hela kvällen för att få i oss det söta ovanpå maten. Det söta tar bort 'matkänslan'."
Det är något jag tagit till mej. Eftersom jag själv är sockerberoende måste jag hela tiden ge akt på mitt sockersug. Det gäller att inte falla för impulser och med lite träning kan man hitta fungerande rutiner. Jag försöker 'stå emot' sockersuget under dan och väntar tills jag äter middag. Känner jag då lust efter t ex en glasspinne (Tofuline med chokladöverdrag) eller en bit mörk choklad (gärna Hälsokostens GREEN&BLACKS DARK 70%) så tar jag det men brygger också en kopp te till på torkade blåbärsblad, ibland kanske båda - det beror på om det är final i snooker t ex eller långfilm på TV. Jag skriver alltid upp i min matdagbok vad jag äter och dricker! Där visar sej eventuella synder raskt och kan åtgärdas snabbare.
Det här sötsuget efter ett proteinrikt mål kan också ge anledning till att minska på just köttmängden till måltiden. Jag har länge dragit ner kraftigt på köttportionerna och föredrar numera att använda köttet mer som en "krydda" till bas och grönsaker, först på grund av ekonomiska skäl, sedan efter att den positiva effekten visat sej - både i plånboken och i kroppen.
Ett visst stöd tycker jag att jag får av CE-A på s 106:
"Äldre personer äter spontant mindre protein och väljer i stället mer kolhydrater. Protein ger mättnad. Det kan vara ett utslag för ett minskat behov av protein och en minskad ork, eftersom protein i maten leder till en ökad ämnesomsättning och ett ökat krav på njurar och lever."
Jag har passerat livets middagshöjd. Det erkänner jag! Det är möjligt att yngre personer tycker att mina portioner i köttrecepten är i minsta laget, köttfärsrullar t ex.
Så till fruktsockret!
Sista kapitlet heter "Myter om mat" och den sjätte myten handlar om att "fruktsocker är ett hälsosamt socker" (s 131).
Alla vi sockerberoende som ständigt kämpar mot övervikt blev ju så glada när fruktsockret äntligen dök upp på snabbköpshyllorna! Inte minst jag. Nu kunde jag baka mina kakor och marängtårtor igen! Men ganska snart visade sej olägenheterna: marängen blev brun när den gräddades och det var svårt att över huvud taget vispa ägg pösigt med fruktsocker. Smaken blev inte heller riktigt densamma.
Min dotter som är bevandrad i kemi påpekade att fruktsocker har en femkantig bindning i motsats till allt annat socker som har en sexkantig (vilket även gäller stärkelse/kolhydrater). Det kunde förklara reaktionen med ägg. Det CE-A säjer kan ju också spela in:
"Ett annat problem med fruktsocker är att det reagerar med proteiner, ännu mer än vad druvsocker gör, och gör att de blir stela. Därigenom får vi ett ökat åldrande, och elasticiteten försvinner från huden, lungorna och musklerna. Vi får rynkor."
Ja, det är ju inget karlarna behöver bekymra sej om - Fredrik Paulún och andra!
Fruktsocker är heller inget som kroppen egentligen har användning för, framför allt inte hjärnan. Det är druvsocker (glukos/blodsocker) som används där. CE-A beskriver ett experiment man gjorde med kvinnor som fick läskedryck med fruktsocker tre gånger om dagen. Man fann att de fick höga blodfetter:
"Framför allt kvarstod de förhöjda blodfetterna under hela natten. Förklaringen är att fruktsocker i hög mängd tas upp av levern och där omvandlas till fett. Levern själv förvarar inte fettet, utan detta förs ut i blodet för att placeras i fettväv eller muskler. Det är då vi får en förhöjning av blodfetter."
Fruktsocker i frukt däremot menar hon är helt ofarligt. Varför förklarar hon inte. (s 132)
När jag läste det här blev jag mycket fundersam. Jag har aldrig hört eller läst att socker/kolhydrater kan omvandlas till fett, utan att enbart fett (som förs in genom maten) kan blida fettupplag i kroppen. Fredrik Paulún påpekar i sin bok BLODSOCKERBLUES (Fitnessförlaget 2002) att:
- Fruktos - - måste omvandlas till glukos i levern innan de kan nå blodet som blodsocker.
Det är insulinet som för in fett i fettcellerna och därför hindrar fettförbränningen:
"Det är således lätt att bli fet av för mycket insulin, och detta hormon kan därför med rätta kallas ett sant anabolt hormon, då anabolt avser uppbyggande på alla vävnader. Kom därför ihåg: insulin bygger upp alla våra energireserver: glykogen, muskelmassa och kroppsfett." (s 23)
För att ta det osäkra före det osäkra kommer jag i fortsättningen att baka mina sockerkakor på rårörsocker - och minska mängden. Ofta är sötningsgraden kraftigt överdriven. Äter man socker mer sällan kan man njuta desto mer, när man gör det! Viktigast är att avstå från det vita vetemjölet och använda graham i stället (se recept på sockerkaka efter Paulún i Archives 31 augusti).
I de recept som finns i DEN PERFEKTA MATEN (Oscar de Hoog - Fredrik Paulún, Fitnessförlaget 2002) t ex Hallon- och kardemummamuffins s 140, Mandelsockerkaka s 152 och Persikokaka s 154 kan man ta rårörsocker i stället. Viktigast är att byta ut vetemjölet mot grahamsmjöl. Sen kan man ta en tablett mullbärsextrakt när man tänker äta en bit kaka och/eller dricka te på blåbärsblad till. Man kan också strö över lite kanel...
Etiketter: socker
