måndag, oktober 30, 2006
Fruktsocker - ont eller gott?
En ny bok har kommit, skriven av Charlotte Erlanson-Albertsson (CE-A), MAT FÖR HJÄRNAN (ICA bokförlag 2006) 143 s. Hon är professor i medicinsk och fysiologisk kemi vid Lunds Universitet. Mottot lyder enligt baksidan:
"Belöningar som leder till lycka är drivkraften i vår tillvaro och vi strävar ständigt efter dem. Men hur tillfredsställer vi hjärnan? Finns det mat som är särskilt belönande, och hur kan vi höja belöningsnivån utan att använda oss av droger? Och var kommer te, kaffe, choklad och alkohol in?"
En sån programförklaring kan man ju inte motstå!
Framför allt har jag intresserat mej för kap 16 "Matens betydelse vid olika åldrar", där CE-A diskuterar smaken för sött och/eller fett. Hon påpekar att redan modersmjölken är söt men också mycket fet. Men medan smaken för sött verkar vara medfödd, är smaken för fett något man lär sej så småningom i livet.
På s 106 påpekar hon att "PROTEIN GER EN ÖKAD SMAK FÖR DET SÖTA", en intressant synpunkt. Suget efter sött har man sett i samband med högt proteinintag, alltså en stadig middag där man också gärna tar efterrätt eller vid banting med proteinrik diet. Hon har diskuterat det redan sidan före, där hon tar upp barns intresse för sockerrik mat:
"Det finns en viss skillnad före och efter en måltid. Efter måltiden är vi mer känsliga och mottagliga för den söta smaken, i synnerhet om vi ätit proteiner. Det är därför som efterrätt känns rätt. Om vi inte får efterrätten, så småäter vi hela kvällen för att få i oss det söta ovanpå maten. Det söta tar bort 'matkänslan'."
Det är något jag tagit till mej. Eftersom jag själv är sockerberoende måste jag hela tiden ge akt på mitt sockersug. Det gäller att inte falla för impulser och med lite träning kan man hitta fungerande rutiner. Jag försöker 'stå emot' sockersuget under dan och väntar tills jag äter middag. Känner jag då lust efter t ex en glasspinne (Tofuline med chokladöverdrag) eller en bit mörk choklad (gärna Hälsokostens GREEN&BLACKS DARK 70%) så tar jag det men brygger också en kopp te till på torkade blåbärsblad, ibland kanske båda - det beror på om det är final i snooker t ex eller långfilm på TV. Jag skriver alltid upp i min matdagbok vad jag äter och dricker! Där visar sej eventuella synder raskt och kan åtgärdas snabbare.
Det här sötsuget efter ett proteinrikt mål kan också ge anledning till att minska på just köttmängden till måltiden. Jag har länge dragit ner kraftigt på köttportionerna och föredrar numera att använda köttet mer som en "krydda" till bas och grönsaker, först på grund av ekonomiska skäl, sedan efter att den positiva effekten visat sej - både i plånboken och i kroppen.
Ett visst stöd tycker jag att jag får av CE-A på s 106:
"Äldre personer äter spontant mindre protein och väljer i stället mer kolhydrater. Protein ger mättnad. Det kan vara ett utslag för ett minskat behov av protein och en minskad ork, eftersom protein i maten leder till en ökad ämnesomsättning och ett ökat krav på njurar och lever."
Jag har passerat livets middagshöjd. Det erkänner jag! Det är möjligt att yngre personer tycker att mina portioner i köttrecepten är i minsta laget, köttfärsrullar t ex.
Så till fruktsockret!
Sista kapitlet heter "Myter om mat" och den sjätte myten handlar om att "fruktsocker är ett hälsosamt socker" (s 131).
Alla vi sockerberoende som ständigt kämpar mot övervikt blev ju så glada när fruktsockret äntligen dök upp på snabbköpshyllorna! Inte minst jag. Nu kunde jag baka mina kakor och marängtårtor igen! Men ganska snart visade sej olägenheterna: marängen blev brun när den gräddades och det var svårt att över huvud taget vispa ägg pösigt med fruktsocker. Smaken blev inte heller riktigt densamma.
Min dotter som är bevandrad i kemi påpekade att fruktsocker har en femkantig bindning i motsats till allt annat socker som har en sexkantig (vilket även gäller stärkelse/kolhydrater). Det kunde förklara reaktionen med ägg. Det CE-A säjer kan ju också spela in:
"Ett annat problem med fruktsocker är att det reagerar med proteiner, ännu mer än vad druvsocker gör, och gör att de blir stela. Därigenom får vi ett ökat åldrande, och elasticiteten försvinner från huden, lungorna och musklerna. Vi får rynkor."
Ja, det är ju inget karlarna behöver bekymra sej om - Fredrik Paulún och andra!
Fruktsocker är heller inget som kroppen egentligen har användning för, framför allt inte hjärnan. Det är druvsocker (glukos/blodsocker) som används där. CE-A beskriver ett experiment man gjorde med kvinnor som fick läskedryck med fruktsocker tre gånger om dagen. Man fann att de fick höga blodfetter:
"Framför allt kvarstod de förhöjda blodfetterna under hela natten. Förklaringen är att fruktsocker i hög mängd tas upp av levern och där omvandlas till fett. Levern själv förvarar inte fettet, utan detta förs ut i blodet för att placeras i fettväv eller muskler. Det är då vi får en förhöjning av blodfetter."
Fruktsocker i frukt däremot menar hon är helt ofarligt. Varför förklarar hon inte. (s 132)
När jag läste det här blev jag mycket fundersam. Jag har aldrig hört eller läst att socker/kolhydrater kan omvandlas till fett, utan att enbart fett (som förs in genom maten) kan blida fettupplag i kroppen. Fredrik Paulún påpekar i sin bok BLODSOCKERBLUES (Fitnessförlaget 2002) att:
"Belöningar som leder till lycka är drivkraften i vår tillvaro och vi strävar ständigt efter dem. Men hur tillfredsställer vi hjärnan? Finns det mat som är särskilt belönande, och hur kan vi höja belöningsnivån utan att använda oss av droger? Och var kommer te, kaffe, choklad och alkohol in?"
En sån programförklaring kan man ju inte motstå!
Framför allt har jag intresserat mej för kap 16 "Matens betydelse vid olika åldrar", där CE-A diskuterar smaken för sött och/eller fett. Hon påpekar att redan modersmjölken är söt men också mycket fet. Men medan smaken för sött verkar vara medfödd, är smaken för fett något man lär sej så småningom i livet.
På s 106 påpekar hon att "PROTEIN GER EN ÖKAD SMAK FÖR DET SÖTA", en intressant synpunkt. Suget efter sött har man sett i samband med högt proteinintag, alltså en stadig middag där man också gärna tar efterrätt eller vid banting med proteinrik diet. Hon har diskuterat det redan sidan före, där hon tar upp barns intresse för sockerrik mat:
"Det finns en viss skillnad före och efter en måltid. Efter måltiden är vi mer känsliga och mottagliga för den söta smaken, i synnerhet om vi ätit proteiner. Det är därför som efterrätt känns rätt. Om vi inte får efterrätten, så småäter vi hela kvällen för att få i oss det söta ovanpå maten. Det söta tar bort 'matkänslan'."
Det är något jag tagit till mej. Eftersom jag själv är sockerberoende måste jag hela tiden ge akt på mitt sockersug. Det gäller att inte falla för impulser och med lite träning kan man hitta fungerande rutiner. Jag försöker 'stå emot' sockersuget under dan och väntar tills jag äter middag. Känner jag då lust efter t ex en glasspinne (Tofuline med chokladöverdrag) eller en bit mörk choklad (gärna Hälsokostens GREEN&BLACKS DARK 70%) så tar jag det men brygger också en kopp te till på torkade blåbärsblad, ibland kanske båda - det beror på om det är final i snooker t ex eller långfilm på TV. Jag skriver alltid upp i min matdagbok vad jag äter och dricker! Där visar sej eventuella synder raskt och kan åtgärdas snabbare.
Det här sötsuget efter ett proteinrikt mål kan också ge anledning till att minska på just köttmängden till måltiden. Jag har länge dragit ner kraftigt på köttportionerna och föredrar numera att använda köttet mer som en "krydda" till bas och grönsaker, först på grund av ekonomiska skäl, sedan efter att den positiva effekten visat sej - både i plånboken och i kroppen.
Ett visst stöd tycker jag att jag får av CE-A på s 106:
"Äldre personer äter spontant mindre protein och väljer i stället mer kolhydrater. Protein ger mättnad. Det kan vara ett utslag för ett minskat behov av protein och en minskad ork, eftersom protein i maten leder till en ökad ämnesomsättning och ett ökat krav på njurar och lever."
Jag har passerat livets middagshöjd. Det erkänner jag! Det är möjligt att yngre personer tycker att mina portioner i köttrecepten är i minsta laget, köttfärsrullar t ex.
Så till fruktsockret!
Sista kapitlet heter "Myter om mat" och den sjätte myten handlar om att "fruktsocker är ett hälsosamt socker" (s 131).
Alla vi sockerberoende som ständigt kämpar mot övervikt blev ju så glada när fruktsockret äntligen dök upp på snabbköpshyllorna! Inte minst jag. Nu kunde jag baka mina kakor och marängtårtor igen! Men ganska snart visade sej olägenheterna: marängen blev brun när den gräddades och det var svårt att över huvud taget vispa ägg pösigt med fruktsocker. Smaken blev inte heller riktigt densamma.
Min dotter som är bevandrad i kemi påpekade att fruktsocker har en femkantig bindning i motsats till allt annat socker som har en sexkantig (vilket även gäller stärkelse/kolhydrater). Det kunde förklara reaktionen med ägg. Det CE-A säjer kan ju också spela in:
"Ett annat problem med fruktsocker är att det reagerar med proteiner, ännu mer än vad druvsocker gör, och gör att de blir stela. Därigenom får vi ett ökat åldrande, och elasticiteten försvinner från huden, lungorna och musklerna. Vi får rynkor."
Ja, det är ju inget karlarna behöver bekymra sej om - Fredrik Paulún och andra!
Fruktsocker är heller inget som kroppen egentligen har användning för, framför allt inte hjärnan. Det är druvsocker (glukos/blodsocker) som används där. CE-A beskriver ett experiment man gjorde med kvinnor som fick läskedryck med fruktsocker tre gånger om dagen. Man fann att de fick höga blodfetter:
"Framför allt kvarstod de förhöjda blodfetterna under hela natten. Förklaringen är att fruktsocker i hög mängd tas upp av levern och där omvandlas till fett. Levern själv förvarar inte fettet, utan detta förs ut i blodet för att placeras i fettväv eller muskler. Det är då vi får en förhöjning av blodfetter."
Fruktsocker i frukt däremot menar hon är helt ofarligt. Varför förklarar hon inte. (s 132)
När jag läste det här blev jag mycket fundersam. Jag har aldrig hört eller läst att socker/kolhydrater kan omvandlas till fett, utan att enbart fett (som förs in genom maten) kan blida fettupplag i kroppen. Fredrik Paulún påpekar i sin bok BLODSOCKERBLUES (Fitnessförlaget 2002) att:
- Fruktos - - måste omvandlas till glukos i levern innan de kan nå blodet som blodsocker.
Det är insulinet som för in fett i fettcellerna och därför hindrar fettförbränningen:
"Det är således lätt att bli fet av för mycket insulin, och detta hormon kan därför med rätta kallas ett sant anabolt hormon, då anabolt avser uppbyggande på alla vävnader. Kom därför ihåg: insulin bygger upp alla våra energireserver: glykogen, muskelmassa och kroppsfett." (s 23)
För att ta det osäkra före det osäkra kommer jag i fortsättningen att baka mina sockerkakor på rårörsocker - och minska mängden. Ofta är sötningsgraden kraftigt överdriven. Äter man socker mer sällan kan man njuta desto mer, när man gör det! Viktigast är att avstå från det vita vetemjölet och använda graham i stället (se recept på sockerkaka efter Paulún i Archives 31 augusti).
I de recept som finns i DEN PERFEKTA MATEN (Oscar de Hoog - Fredrik Paulún, Fitnessförlaget 2002) t ex Hallon- och kardemummamuffins s 140, Mandelsockerkaka s 152 och Persikokaka s 154 kan man ta rårörsocker i stället. Viktigast är att byta ut vetemjölet mot grahamsmjöl. Sen kan man ta en tablett mullbärsextrakt när man tänker äta en bit kaka och/eller dricka te på blåbärsblad till. Man kan också strö över lite kanel...
Etiketter: socker
# skrivet av Maia H @ 12:51 
