onsdag, december 31, 2008
Saffransgröt
Det här receptet borde förstås ha kommit före jul, men jag hör inte till dem som lagar risgrynsgröt på andra tider av året. I stället har jag kämpat med den till jul. Ska man undvika ”allt vitt i maten” blir vitt ris och den därav följande risgrynsgröten ett problem som jag hittills valt att hoppa över, dvs min man som propsar på julgröt har fått köpa den färdiga varianten i plastkorv. Han var den enda hemma som absolut skulle ha den – på julafton.
Britt Lindén (se ’artikel’) kokar sin risgrynsgröt på råris och mjölk. Det tar ca två timmar och den blir mörk i färgen, men smakar bra enligt henne (se Britts Kokbok under ’LITTERATUR’ s 43 för recept). För mej är detta inget alternativ, eftersom jag tycker lika illa om havregrynsgröt. Vi har våra fobier…
Men i år har jag prövat avorioris (eller arborio- som en del kallar det). Jag har använt avorioris i andra sammanhang, som en kompromiss mellan råris och vitt polerat och det har gått bra. Nu tänkte jag pröva det till julgröten! Tidigare, före DesMaisons (se LITTERATUR), kunde jag till nöds koka julgröt, då med mycket skållad mandel i och med lyckat resultat. Framför allt min dotter blev förtjust. Numera är det vita riset bannlyst för oss båda…
Varför inte kombinera de här idéerna och lägga till lite saffran? När det är jul och allting! De saffransgula lussebullarna är ju också bannlysta p g a det vita vetemjölet. Nu kunde vi ta skadan igen! Men man får vara försiktig med saffranskryddan. Den har stark smak – och doft, så det behövs inte mycket. Resultatet blev så här.
3-4 portioner:
1½dl avorioris
3 dl vatten(kokande)
lite salt (högst ½ tesked)
lite saffran (0,1 g kanske, så man ser att det blir gult)
får koka i 10 min under lock. Rör om i början.
Tips: Jag kokar upp vattnet i min vattenkokare, mäter upp det heta vattnet och häller det över riset i kastrullen, där jag redan doserat saffran och salt. Då är det lättare att se hur mycket saffran som behövs, eftersom det löses upp fortare i hett vatten.
Efter 10 minuter är vattnet i stort sett bortkokat och det är dags att tillsätta mjölken (laktosfri förstås). Lite grädde i förhöjer smaken, eftersom många smakämnen är fettlösliga. Avorioris kräver mindre vätska än vanligt vitt ris. Har man tagit för mycket mjölk går det att koka ihop – men det tar tid!!!
Häll i 4dl laktosfri mjölk (eller 3dl Valiomjölk och 1dl Valiogrädde),
en kanelstång (äkta kanel rullar ihop från båda sidor och bildar en ”dubbelrulle”, se ’Örter’),
en rejäl näve skållad sötmandel (20-30 gram åtminstone som läggs i en kastrull med vatten som får koka upp. Låt sjuda nån minut. Häll sen av och spola med riktigt kallt vatten. Då lossnar skalen och kan plockas av).
Låt nästan koka upp och sänk sen värmen. Gröten ska i princip svälla på mycket svag värme med locket lite på glänt i minst 20 min. Rör om med jämna mellanrum, annars bildas det ’skinn’ på gröten.
När gröten blivit någorlunda fast, får den svalna en stund.
Servera i små skålar med laktosfri mjölk och råsocker.
Den som vill kan ta extra kanel.
Den här gröten blev så god, att jag tog en extra portion (vilket aldrig hänt förut) och jag lagade den igen på juldagens kväll. I köket blev en behaglig aromatisk doft kvar, eftersom grötkastrullen fick stå på spisen tills min man skulle upp på julotta några timmar senare och skulle ta det sista då.
Britt Lindén (se ’artikel’) kokar sin risgrynsgröt på råris och mjölk. Det tar ca två timmar och den blir mörk i färgen, men smakar bra enligt henne (se Britts Kokbok under ’LITTERATUR’ s 43 för recept). För mej är detta inget alternativ, eftersom jag tycker lika illa om havregrynsgröt. Vi har våra fobier…
Men i år har jag prövat avorioris (eller arborio- som en del kallar det). Jag har använt avorioris i andra sammanhang, som en kompromiss mellan råris och vitt polerat och det har gått bra. Nu tänkte jag pröva det till julgröten! Tidigare, före DesMaisons (se LITTERATUR), kunde jag till nöds koka julgröt, då med mycket skållad mandel i och med lyckat resultat. Framför allt min dotter blev förtjust. Numera är det vita riset bannlyst för oss båda…
Varför inte kombinera de här idéerna och lägga till lite saffran? När det är jul och allting! De saffransgula lussebullarna är ju också bannlysta p g a det vita vetemjölet. Nu kunde vi ta skadan igen! Men man får vara försiktig med saffranskryddan. Den har stark smak – och doft, så det behövs inte mycket. Resultatet blev så här.
3-4 portioner:
1½dl avorioris
3 dl vatten(kokande)
lite salt (högst ½ tesked)
lite saffran (0,1 g kanske, så man ser att det blir gult)
får koka i 10 min under lock. Rör om i början.
Tips: Jag kokar upp vattnet i min vattenkokare, mäter upp det heta vattnet och häller det över riset i kastrullen, där jag redan doserat saffran och salt. Då är det lättare att se hur mycket saffran som behövs, eftersom det löses upp fortare i hett vatten.
Efter 10 minuter är vattnet i stort sett bortkokat och det är dags att tillsätta mjölken (laktosfri förstås). Lite grädde i förhöjer smaken, eftersom många smakämnen är fettlösliga. Avorioris kräver mindre vätska än vanligt vitt ris. Har man tagit för mycket mjölk går det att koka ihop – men det tar tid!!!
Häll i 4dl laktosfri mjölk (eller 3dl Valiomjölk och 1dl Valiogrädde),
en kanelstång (äkta kanel rullar ihop från båda sidor och bildar en ”dubbelrulle”, se ’Örter’),
en rejäl näve skållad sötmandel (20-30 gram åtminstone som läggs i en kastrull med vatten som får koka upp. Låt sjuda nån minut. Häll sen av och spola med riktigt kallt vatten. Då lossnar skalen och kan plockas av).
Låt nästan koka upp och sänk sen värmen. Gröten ska i princip svälla på mycket svag värme med locket lite på glänt i minst 20 min. Rör om med jämna mellanrum, annars bildas det ’skinn’ på gröten.
När gröten blivit någorlunda fast, får den svalna en stund.
Servera i små skålar med laktosfri mjölk och råsocker.
Den som vill kan ta extra kanel.
Den här gröten blev så god, att jag tog en extra portion (vilket aldrig hänt förut) och jag lagade den igen på juldagens kväll. I köket blev en behaglig aromatisk doft kvar, eftersom grötkastrullen fick stå på spisen tills min man skulle upp på julotta några timmar senare och skulle ta det sista då.
Etiketter: Julmat
Kanel och kassia
Kanel finns i två sorter. Den ena är den vanliga äkta kanelen som är mest aromatisk. Den andra är den enklare kassian, som inte är lika raffinerad utan mer stark och besk i smaken. Båda sorterna är vänliga mot magen.
Kryddan består av bark som skalas av från träden och sedan efterbehandlas för att få fram den speciella smaken. Vill man vara säker på att det är den äkta kanelen man köper, ska man köpa hel kanel, där man kan se hur kanterna är inrullade. Den äkta kanelen är inrullad från båda långsidorna, medan kassian bara bildar en enkel spiral.
Förutom den lugnande inverkan på gasbildning i magen, lindras diarré, illamående och sura uppstötningar. Den har en viss konserverande effekt och innehåller effektiva antioxidanter. Kanel kan också sänka insulinproduktionen i kroppen, något som är viktigt vid diabetes. Ett kryddmått per dag ska räcka för visad effekt.
Märker man att man får utslag av kryddan, kan det bero på att kanel innehåller kumarin. Är man känslig mot det, som jag är, får man vara försiktig med mängden.
Kryddan består av bark som skalas av från träden och sedan efterbehandlas för att få fram den speciella smaken. Vill man vara säker på att det är den äkta kanelen man köper, ska man köpa hel kanel, där man kan se hur kanterna är inrullade. Den äkta kanelen är inrullad från båda långsidorna, medan kassian bara bildar en enkel spiral.
Förutom den lugnande inverkan på gasbildning i magen, lindras diarré, illamående och sura uppstötningar. Den har en viss konserverande effekt och innehåller effektiva antioxidanter. Kanel kan också sänka insulinproduktionen i kroppen, något som är viktigt vid diabetes. Ett kryddmått per dag ska räcka för visad effekt.
Märker man att man får utslag av kryddan, kan det bero på att kanel innehåller kumarin. Är man känslig mot det, som jag är, får man vara försiktig med mängden.
Etiketter: Örtkryddor
