onsdag, oktober 17, 2007
Lammfärssås till fullkornspasta
Höst och slakttid - lammfärs börjar synas i butiken.
Dags för spaghetti med lammfärssås!
Det här är ett gammalt recept, sen början av 90-talet, men jag använder det fortfarande. Ursprunget är en köttfärsgratäng från en Konsumbroschyr som på den tiden hette Go'Middag.
Fördelen med det här receptet tycker jag är att man inte behöver stå och steka färsen i förväg. Utan man gör tomatsåsen först och smular sen ner färsen i den heta såsen. Enkelt och behändigt! På samma gång slipper man fett matos!
Man börjar med såsen:
En förpackning passerad tomat (Eldorado, vill jag minnas) på 500g hälls ner i en kastrull. Medan det värms upp häller man i
ca en matsked soja,
1 dl buljong (på en hel tärning) eller motsvarande skvätt torrt vitt vin om man har över
samt 2 tsk salt.
Lägg i en kanelstång
och 2-3 hela nejlikor.
Tag också några tag med pepparkvarnen som innehåller kryddpeppar.
Lite tomatpasta i tub går bra om man har det.
För den som älskar vitlök, rekommenderar jag några klyftor strimlade på längden.
Rör om och låt sjuda upp.
Ett tråg lammfärs, 400g smulas ner i den heta såsen.
Ta det i omgångar och rör med trägaffel mellan varven, så det inte blir några klumpar av färsen.
Lägg på lock och låt sjuda på medelvärme, så att smakerna 'gifter ihop sej'.
Nu är det dags att koka spaghettin.
HEMKÖP har kommit med en ny sort av 100% durumvete fullkorn från Italien. Den säljs i förpackningar om ett kilo. Tillagningsanvisning finns på paketet och visst kan man följa den...
men jag brukar ta trelitersgrytan, fylla med kallt vatten upp till 4cm från överkanten, pytsa i en matsked salt, gärna grovt havssalt från påse, och en rejäl klunk rapsolja. Det sista står inte på paketet, men oljan gör att spaghettin inte klibbar ihop.
Man tar alltid största grytan till spaghetti - hur lite man än ska koka. Det är viktigt att spaghettin kan röra sej fritt i vattnet, annars kan den klibba ihop till en kaka - och det gör ingen människa glad!
När vattnet bubblar ordentligt för man ner en knippa spaghetti och låter den luta mot kanten av grytan. Jag brukar röra försiktigt med trägaffeln, så att stråna gradvis sjunker ner i vattnet. När allt kokar igen sätter jag tiden. 5-6 minuter rekommenderas. Sen silar man av i durkslag, häller tillbaka i grytan, sprinklar över lite flytande margarin och rör om.
Klart att servera med lammfärssåsen och riven ost!
För den som inte mår bra av ko-ost rekommenderar jag halloumi. Den går bra att riva.
Det som blir över av såsen hälls i en plastburk med lock och kan stå i kylskåpet några dar. Om man inte föredrar att frysa in. Tina då i lite uppvärmd passerad tomat.
Variant:
Töm paketet med passerad tomat i kastrullen och tillsätt en matsked soja.
Fortsätt med ½tesked gurkmeja och lika mycket koriander. Salt. Låt koka upp.
Riv ner lammfärsen och fortsätt som ovan.
Det här är en snabb och enkel variant. Den är bra om man har orolig mage, eftersom gurkmeja 'lugnar ner'. Alltså inga andra kryddor i såsen!
Dags för spaghetti med lammfärssås!
Det här är ett gammalt recept, sen början av 90-talet, men jag använder det fortfarande. Ursprunget är en köttfärsgratäng från en Konsumbroschyr som på den tiden hette Go'Middag.
Fördelen med det här receptet tycker jag är att man inte behöver stå och steka färsen i förväg. Utan man gör tomatsåsen först och smular sen ner färsen i den heta såsen. Enkelt och behändigt! På samma gång slipper man fett matos!
Man börjar med såsen:
En förpackning passerad tomat (Eldorado, vill jag minnas) på 500g hälls ner i en kastrull. Medan det värms upp häller man i
ca en matsked soja,
1 dl buljong (på en hel tärning) eller motsvarande skvätt torrt vitt vin om man har över
samt 2 tsk salt.
Lägg i en kanelstång
och 2-3 hela nejlikor.
Tag också några tag med pepparkvarnen som innehåller kryddpeppar.
Lite tomatpasta i tub går bra om man har det.
För den som älskar vitlök, rekommenderar jag några klyftor strimlade på längden.
Rör om och låt sjuda upp.
Ett tråg lammfärs, 400g smulas ner i den heta såsen.
Ta det i omgångar och rör med trägaffel mellan varven, så det inte blir några klumpar av färsen.
Lägg på lock och låt sjuda på medelvärme, så att smakerna 'gifter ihop sej'.
Nu är det dags att koka spaghettin.
HEMKÖP har kommit med en ny sort av 100% durumvete fullkorn från Italien. Den säljs i förpackningar om ett kilo. Tillagningsanvisning finns på paketet och visst kan man följa den...
men jag brukar ta trelitersgrytan, fylla med kallt vatten upp till 4cm från överkanten, pytsa i en matsked salt, gärna grovt havssalt från påse, och en rejäl klunk rapsolja. Det sista står inte på paketet, men oljan gör att spaghettin inte klibbar ihop.
Man tar alltid största grytan till spaghetti - hur lite man än ska koka. Det är viktigt att spaghettin kan röra sej fritt i vattnet, annars kan den klibba ihop till en kaka - och det gör ingen människa glad!
När vattnet bubblar ordentligt för man ner en knippa spaghetti och låter den luta mot kanten av grytan. Jag brukar röra försiktigt med trägaffeln, så att stråna gradvis sjunker ner i vattnet. När allt kokar igen sätter jag tiden. 5-6 minuter rekommenderas. Sen silar man av i durkslag, häller tillbaka i grytan, sprinklar över lite flytande margarin och rör om.
Klart att servera med lammfärssåsen och riven ost!
För den som inte mår bra av ko-ost rekommenderar jag halloumi. Den går bra att riva.
Det som blir över av såsen hälls i en plastburk med lock och kan stå i kylskåpet några dar. Om man inte föredrar att frysa in. Tina då i lite uppvärmd passerad tomat.
Variant:
Töm paketet med passerad tomat i kastrullen och tillsätt en matsked soja.
Fortsätt med ½tesked gurkmeja och lika mycket koriander. Salt. Låt koka upp.
Riv ner lammfärsen och fortsätt som ovan.
Det här är en snabb och enkel variant. Den är bra om man har orolig mage, eftersom gurkmeja 'lugnar ner'. Alltså inga andra kryddor i såsen!
Etiketter: Lamm
fredag, oktober 05, 2007
Panerade kycklingklubbor - utan ströbröd!
Egentligen hade jag velat ha kycklinglår, när jag skickade min man att handla in det lägre priserbjudande snabbköpet gått ut med. Men han kom hem med kycklingklubbor. "Det fanns inget annat kvar!" beklagade han sej. Så går det när man väntar till slutet av veckan med prisextra. Nå, det var bara att ta itu med kycklingklubborna och se vad man kunde göra.
Jag har en väldigt trevlig receptbok som bara handlar om kyckling och närbesläktat fjäderfä som kalkon och anka (de senare endast med enstaka recept). Den heter KYCKLING och ingår i Richters serie LAGA & NJUT med Jeni Wright som författare, utgiven 1997. Där har jag tidigare sett ett recept med en intressant 'panering' av krossade chips på s 19. Det receptet har jag kombinerat med Ugnsstekta kycklingben på s 33.
När Kungsörnen nu kommit med sitt fina Fullkornsvetemjöl Milt och Ljust, såg jag min möjlighet att äntligen kunna göra en dubbelpanering, alltså först mjöl, sedan vispad äggvita och till sist krossade potatischips. Eftersom en panering brukar göras med ströbröd, som givetvis är gjort på VITT bröd, har jag hittills fått avstå.
ATT UNDVIKA VITT MJÖL I MATEN är den viktigaste åtgärden, när man vill återfå sin naturliga hunger- och mättnadskänsla.
KNAPRIGA KYCKLINGKLUBBOR
Chipsströ:
Jag börjar med att ta fram en 3-liters frysplastpåse. Den håller bättre än vanlig plast. I den lägger jag några nävar potatischips av den lite kraftigare sorten, t ex Hemköps eller Gårdschips. Man väljer den smaksättning man själv gillar alternativt naturell. Sen pressar jag ur det mesta av luften, vrider om öppningen och håller med ena handen medan jag grovkrossar chipsen med knytnäven. Pressar ut ytterligare luft ur påsen och manglar med en kavel (eller tom vinflaska), tills chipsen är riktigt finkrossade. De ska närmast vara som ströbröd. Man får titta efter och 'punktbehandla'. Smulorna häller jag upp i en djuptallrik. De ska helst fylla tallriken om de ska räcka till åtta klubbor, som är den vanliga mängden i ett tråg.
Mjölet: Ca en dl Fullkornsvetemjöl i en djuptallrik. Tillsätt salt och ev citronpeppar, smaka av med fingret tills sältan är rätt.
Äggen: Två äggvitor vispas upp med gaffel i en djuptalrik. Låt gaffeln ligga kvar. Med den kan man föra upp äggvispet under och över den mjölade kycklingklubban, innan den läggs i chipssmulorna.
Äggvitor går bra att spara ett par veckor i täckt burk i kylskåpet, när man använt gulorna till något annat. Men då ska kylan ligga runt +4 grader! Se diskussionen om hållbara grönsaker i juli -07, FRÄSCHA RÄDISOR...
Sen ställer jag de tre djuptallrikarna i rad, från vänster till höger: mjöl - vispad äggvita - chipssmulor. Nu tar jag itu med klubborna.
Men först sätter jag ugnen på 200 grader och gallret något högre än mitten. Lite stekyta på översidan skadar inte.
Kycklingklubborna:
Olja en tillräckligt stor rostfri form med rapsolja (mest Omega 3 i den!).
Dra av skinnet på klubborna, använd en kraftig kökssax. Det är enklast. I ett tråg brukar det som sagt vara åtta stycken. Det är lite knogigt och segt...
Sen rullar man klubban i mjölet, täcker med äggvita och sist med chipssmulor. Det är lite pilligt. Jag ser till att bara kleta ner vänster hand. De färdiga klubborna packas tätt i ugnsformen som sen får stå ca 40 min i ugnen. Prova med sticka att köttsaften är klar!
Nej! De blir inte fina på undersidan! Men goda - och stekningen i ugn sparar tid, kraft och minskar stekoset i köket. De som inte går åt, kan lugnt ligga i kylskåpet några dar, kanske ätas kalla som snabbt mellanmål eller värmas en kvart i 200 grader.
Kycklingklubbor äter man naturligtvis med fingrarna. Lämpliga tillbehör blir då haricots verts, som också kan plockas med fingrarna (tina i kastrull utan lock med en bottenskyla vatten, lite flytande margarin och några droppar balsamvinäger - strö över flingsalt efteråt) samt potatisklyftor. De frysta kan ställas in samtidigt med kycklingklubborna i ugnen. Den som vill ha pommes frites tar det. Alternativ till haricots verts kan vara minimajs.
Jag har en väldigt trevlig receptbok som bara handlar om kyckling och närbesläktat fjäderfä som kalkon och anka (de senare endast med enstaka recept). Den heter KYCKLING och ingår i Richters serie LAGA & NJUT med Jeni Wright som författare, utgiven 1997. Där har jag tidigare sett ett recept med en intressant 'panering' av krossade chips på s 19. Det receptet har jag kombinerat med Ugnsstekta kycklingben på s 33.
När Kungsörnen nu kommit med sitt fina Fullkornsvetemjöl Milt och Ljust, såg jag min möjlighet att äntligen kunna göra en dubbelpanering, alltså först mjöl, sedan vispad äggvita och till sist krossade potatischips. Eftersom en panering brukar göras med ströbröd, som givetvis är gjort på VITT bröd, har jag hittills fått avstå.
ATT UNDVIKA VITT MJÖL I MATEN är den viktigaste åtgärden, när man vill återfå sin naturliga hunger- och mättnadskänsla.
KNAPRIGA KYCKLINGKLUBBOR
Chipsströ:
Jag börjar med att ta fram en 3-liters frysplastpåse. Den håller bättre än vanlig plast. I den lägger jag några nävar potatischips av den lite kraftigare sorten, t ex Hemköps eller Gårdschips. Man väljer den smaksättning man själv gillar alternativt naturell. Sen pressar jag ur det mesta av luften, vrider om öppningen och håller med ena handen medan jag grovkrossar chipsen med knytnäven. Pressar ut ytterligare luft ur påsen och manglar med en kavel (eller tom vinflaska), tills chipsen är riktigt finkrossade. De ska närmast vara som ströbröd. Man får titta efter och 'punktbehandla'. Smulorna häller jag upp i en djuptallrik. De ska helst fylla tallriken om de ska räcka till åtta klubbor, som är den vanliga mängden i ett tråg.
Mjölet: Ca en dl Fullkornsvetemjöl i en djuptallrik. Tillsätt salt och ev citronpeppar, smaka av med fingret tills sältan är rätt.
Äggen: Två äggvitor vispas upp med gaffel i en djuptalrik. Låt gaffeln ligga kvar. Med den kan man föra upp äggvispet under och över den mjölade kycklingklubban, innan den läggs i chipssmulorna.
Äggvitor går bra att spara ett par veckor i täckt burk i kylskåpet, när man använt gulorna till något annat. Men då ska kylan ligga runt +4 grader! Se diskussionen om hållbara grönsaker i juli -07, FRÄSCHA RÄDISOR...
Sen ställer jag de tre djuptallrikarna i rad, från vänster till höger: mjöl - vispad äggvita - chipssmulor. Nu tar jag itu med klubborna.
Men först sätter jag ugnen på 200 grader och gallret något högre än mitten. Lite stekyta på översidan skadar inte.
Kycklingklubborna:
Olja en tillräckligt stor rostfri form med rapsolja (mest Omega 3 i den!).
Dra av skinnet på klubborna, använd en kraftig kökssax. Det är enklast. I ett tråg brukar det som sagt vara åtta stycken. Det är lite knogigt och segt...
Sen rullar man klubban i mjölet, täcker med äggvita och sist med chipssmulor. Det är lite pilligt. Jag ser till att bara kleta ner vänster hand. De färdiga klubborna packas tätt i ugnsformen som sen får stå ca 40 min i ugnen. Prova med sticka att köttsaften är klar!
Nej! De blir inte fina på undersidan! Men goda - och stekningen i ugn sparar tid, kraft och minskar stekoset i köket. De som inte går åt, kan lugnt ligga i kylskåpet några dar, kanske ätas kalla som snabbt mellanmål eller värmas en kvart i 200 grader.
Kycklingklubbor äter man naturligtvis med fingrarna. Lämpliga tillbehör blir då haricots verts, som också kan plockas med fingrarna (tina i kastrull utan lock med en bottenskyla vatten, lite flytande margarin och några droppar balsamvinäger - strö över flingsalt efteråt) samt potatisklyftor. De frysta kan ställas in samtidigt med kycklingklubborna i ugnen. Den som vill ha pommes frites tar det. Alternativ till haricots verts kan vara minimajs.
Etiketter: Kyckling
