onsdag, december 09, 2009
Mina Havrekakor
I den utmärkta KOKBOK FÖR HJÄRNAN (se LITTERATUR och ’artiklar’) har jag hittat havrekakor. Det är ett gammalt recept, från Frideborg, Charlottes svärmor. Det var inte svårt att känna igen Mina Favoriter (se Bakat), dvs Smältande Ögonblick (från England). Bara att plocka bort ägget och bakpulvret t ex. Den här satsen är mindre däremot.
Tillagningen är lite frugalt beskriven: ”Blanda ihop degen…” Jag använder naturligtvis min matberedare och gör så här:
Börja med att sätta ugnen på 175 grader och lägg ett bakplåtspapper på en plåt. Med lite ’skohorn’ brukar jag få plats med alla kakorna. De ska vara ganska tjocka. Men lägger man dem för tätt, smälter de ihop. Det är dock inte värre än att man kan bryta isär dem när de svalnat.
Ladda matberedaren med kniven och fyll i
1,5dl Fullkornsvetemjöl Ljust och Milt
½dl rårörsocker
1dl havregryn
och blanda ihop med pulsknappen.
Ta fram 150g smör ur kylskåpet, normalsaltat går bra, och dela i ganska stora kuber som läggs i matberedaren. Kör på högsta läget tills det börjar se smuligt ut.
Tillsätt ytterligare 1dl havregryn som pulsas ner försiktigt.
1 matsked iskallt vatten hälls igenom matarröret på högsta hastighet. Stoppa så fort det ser ut att ha blandats. Degen ska fortfarande vara smulig.
Töm bunken på mjölad arbetsbänk eller stor skärbräda (jag har en av glas som är lätt att skölja av) och dela degen i två delar. Kläm ihop varje del till en rulle som skärs i fingertjocka skivor. Forma till kakor som läggs på bakpapperet och trycks till med en gaffel.
Grädda i 175 grader mitt i ugnen i 15 min.
Låt svalna på galler och förvara i tillsluten burk i torrskåp.
HAVREGRYN är som sagt lugnande och stärkande, dämpar stress eftersom de har lång mättnadskänsla och håller därför blodtrycket på en jämn nivå. Dessutom finns folsyra som bygger upp serotoninet i hjärnan, så att vi lättare kan säja nej till oss själva, när vi blir småsugna på något. Kisel, järn, magnesium, selen, zink, B1, B2 och B3 finns också. Så de här kakorna kan man gott unna sej.
Tillagningen är lite frugalt beskriven: ”Blanda ihop degen…” Jag använder naturligtvis min matberedare och gör så här:
Börja med att sätta ugnen på 175 grader och lägg ett bakplåtspapper på en plåt. Med lite ’skohorn’ brukar jag få plats med alla kakorna. De ska vara ganska tjocka. Men lägger man dem för tätt, smälter de ihop. Det är dock inte värre än att man kan bryta isär dem när de svalnat.
Ladda matberedaren med kniven och fyll i
1,5dl Fullkornsvetemjöl Ljust och Milt
½dl rårörsocker
1dl havregryn
och blanda ihop med pulsknappen.
Ta fram 150g smör ur kylskåpet, normalsaltat går bra, och dela i ganska stora kuber som läggs i matberedaren. Kör på högsta läget tills det börjar se smuligt ut.
Tillsätt ytterligare 1dl havregryn som pulsas ner försiktigt.
1 matsked iskallt vatten hälls igenom matarröret på högsta hastighet. Stoppa så fort det ser ut att ha blandats. Degen ska fortfarande vara smulig.
Töm bunken på mjölad arbetsbänk eller stor skärbräda (jag har en av glas som är lätt att skölja av) och dela degen i två delar. Kläm ihop varje del till en rulle som skärs i fingertjocka skivor. Forma till kakor som läggs på bakpapperet och trycks till med en gaffel.
Grädda i 175 grader mitt i ugnen i 15 min.
Låt svalna på galler och förvara i tillsluten burk i torrskåp.
HAVREGRYN är som sagt lugnande och stärkande, dämpar stress eftersom de har lång mättnadskänsla och håller därför blodtrycket på en jämn nivå. Dessutom finns folsyra som bygger upp serotoninet i hjärnan, så att vi lättare kan säja nej till oss själva, när vi blir småsugna på något. Kisel, järn, magnesium, selen, zink, B1, B2 och B3 finns också. Så de här kakorna kan man gott unna sej.
Etiketter: Bakat
tisdag, december 08, 2009
Intimservetter - på gott och ont
Tvättservetter för intimhygien är numera standard på snabbköpen. De är behändiga om man som jag har lös mage för jämnan på grund av IBS. Men man får se upp! Parfymerade produkter är inte att rekommendera om man har känslig hy! Effekten kanske inte dyker upp i första taget och när man sen sitter där med klådan eller utslagen, minns man knappt vad som kan ha orsakat det.
Först misstänkte jag mina inkontinensskydd, de allra minsta som var så bekväma när jag gick hemma. Jag slutade genast med dem – och fick i stället övervaka mitt vätskeintag (inte dricka stor kopp te på kvällen osv). Inget resultat.
Så småningom kom jag att misstänka mina intimservetter, som jag använt rätt länge. Jag hade till slut fått ett litet sår en bit upp mellan skinkorna och det måste åtgärdas. Xyloproct (Apoteket) är den enda effektiva salvan mot detta, vet jag sen den långa penicillinkur som gav mej IBS (= förstörd matsmältning, tar decennier att reparera). Tyvärr ger den fläck på lakanet, om man stryker på strax före läggdags. Men ack så skön och lindrande! Och läkande, inte att förglömma.
Familjeläkarboken konsulterade jag också. Där stod inte mycket annat än att ”tvål är uttorkande”. Så det blev enbart vatten i fortsättningen. Även när jag duschade. Jag använde tvål överallt utom i underlivet. Där såg jag till att bara vatten kom. Det här är lite knepigt om man är lös i magen för det mesta, men har man (mot förmodan) bidé eller toastolen intill badkaret så man kan använda handduschen, blir det inte för besvärligt. Det senare gäller mej.
Turligt nog hade min sjukgymnast tagit ledigt en vecka, annars åker jag till henne för behandling två gånger i veckan. Nu kunde jag sköta om min sveda i lugn och ro. Vattentvätt alltså, varje dag, torka med särskild handduk (som bara användes till detta) och sen Xyloproct. Tuben förvaras i kylskåpet, när den är öppnad. Annars minskas hållbarheten till endast två månader. Jag skriver på asken när den är öppnad första gången och förvarar den som sagt i kylskåpet.
Salvan är hård att trycka ut och jag brukar lägga en klick i vänstra handflatan. Sen plockar jag därifrån, när jag smetar in där bak. Jag var ju tvungen att stryka ut över sidorna också, överallt där jag använt intimservetten helt enkelt. Xyloproct är oöverträffat, som sagt. Däremot inte för slidan. För det finns andra preparat som man kan använda. Jag har ett från Hälsokosten mot torra slemhinnor, som jag tycker är bra.
Efteråt kan man lägga en dubbelvikt kompress mellan skinkorna (jodå, den sitter kvar – om man inte ägnar sej åt aerobics eller går ner i spagat). En lös bomullsbyxa utanpå, så är man redo för omvärlden igen. Kompressen köper man på Apoteket, Steril kompress Nonwoven 5x7,5 cm. Man viker den på längden innan den sticks in och lyfter ut den när man går på toaletten. Eventuellt byter man kompressen då.
Efter en vecka ungefär började besvären försvinna. Min gissning var alltså rätt. Nu vidtog nästa steg, att hitta en annan intimservett. Apoteket har ju allergitestade varor, inte minst för spädbarn. Så jag skickade min man dit att fråga. Han kom hem med Natusan baby extra sensitive – perfume free, särskilt utvecklade för nyfödda. Det måste ju bara fungera!
Servetterna är ganska stora, randiga och verkar vara lite elastiska. Men man får tåla sej ett tag, så huden hinner läkas ordentligt, innan man börjar använda dem. Man får pröva sej fram. Ett sätt att minska påverkan är att torka med toapapper efteråt, så att en del av medlet försvinner. Man behöver inte heller använda tvättservett vid varje tillfälle (om man inte använder stringtrosa). I slutfasen kan man lägga på apotekets sårsalva, LHP, i stället för Xyloproct.
Tvättservetterna får absolut inte spolas ner i toaletten! Tydliga symboler visar detta på baksidan av paketet. Öppningen är självförslutande (genomskinlig plast) och hålet är litet. Nästa servett dras upp på samma gång och jag petar alltid tillbaka den, innan jag försluter igen. Förpackningen är främst avsedd för spädbarnsvård och då har man ju ena handen redan upptagen med ungen…
Man bör också tänka på vad som kan verka stoppande för magen. Diarré gör att alla näringsämnen inte hinner sugas upp i tarmen. Då kan inte kroppen tillgodogöra sej maten ordentligt. Det kan leda till att man börjar gå ner i vikt. Är man som jag 65+ måste man vara rädd om varje kilo man har kvar. Jag har sett så många gamla i min släkt bli till ’bara skinn och ben’ efter 75. Svårt för att sitta får man också!
Jag dricker gärna Friggs Blåbärste på morron numera. Det får dra i högst 80 grader 8-10 min. Liptons Red Tea med drygt 50% svart te (som är stoppande) och minst 35% rooibos, som är ett Sydafrikanskt örtte, samt dessutom lite hibiskusblomma (ger en viss syra) tar jag gärna på eftermiddan. Får också dra i högst 80 grader men i 3-4 min. Den som klarar svart te dricker det. Jag har tyvärr fått avsmak för det sen min två månaders penicillinkur…
Sötmandel är också lugnande för magen. Jag som har gamla amalgamplomber som lätt spricker, tar hellre mandelspån och strör på marmeladsmörgåsen eller i maten. Billigaste märket är Eldorado.
Ta lite bifidusbakterier också då och då. För den som har svårt med mjölkprodukter finns bra kapslar på Hälsokosten, Lactiplus. Man tar två åt gången.
Först misstänkte jag mina inkontinensskydd, de allra minsta som var så bekväma när jag gick hemma. Jag slutade genast med dem – och fick i stället övervaka mitt vätskeintag (inte dricka stor kopp te på kvällen osv). Inget resultat.
Så småningom kom jag att misstänka mina intimservetter, som jag använt rätt länge. Jag hade till slut fått ett litet sår en bit upp mellan skinkorna och det måste åtgärdas. Xyloproct (Apoteket) är den enda effektiva salvan mot detta, vet jag sen den långa penicillinkur som gav mej IBS (= förstörd matsmältning, tar decennier att reparera). Tyvärr ger den fläck på lakanet, om man stryker på strax före läggdags. Men ack så skön och lindrande! Och läkande, inte att förglömma.
Familjeläkarboken konsulterade jag också. Där stod inte mycket annat än att ”tvål är uttorkande”. Så det blev enbart vatten i fortsättningen. Även när jag duschade. Jag använde tvål överallt utom i underlivet. Där såg jag till att bara vatten kom. Det här är lite knepigt om man är lös i magen för det mesta, men har man (mot förmodan) bidé eller toastolen intill badkaret så man kan använda handduschen, blir det inte för besvärligt. Det senare gäller mej.
Turligt nog hade min sjukgymnast tagit ledigt en vecka, annars åker jag till henne för behandling två gånger i veckan. Nu kunde jag sköta om min sveda i lugn och ro. Vattentvätt alltså, varje dag, torka med särskild handduk (som bara användes till detta) och sen Xyloproct. Tuben förvaras i kylskåpet, när den är öppnad. Annars minskas hållbarheten till endast två månader. Jag skriver på asken när den är öppnad första gången och förvarar den som sagt i kylskåpet.
Salvan är hård att trycka ut och jag brukar lägga en klick i vänstra handflatan. Sen plockar jag därifrån, när jag smetar in där bak. Jag var ju tvungen att stryka ut över sidorna också, överallt där jag använt intimservetten helt enkelt. Xyloproct är oöverträffat, som sagt. Däremot inte för slidan. För det finns andra preparat som man kan använda. Jag har ett från Hälsokosten mot torra slemhinnor, som jag tycker är bra.
Efteråt kan man lägga en dubbelvikt kompress mellan skinkorna (jodå, den sitter kvar – om man inte ägnar sej åt aerobics eller går ner i spagat). En lös bomullsbyxa utanpå, så är man redo för omvärlden igen. Kompressen köper man på Apoteket, Steril kompress Nonwoven 5x7,5 cm. Man viker den på längden innan den sticks in och lyfter ut den när man går på toaletten. Eventuellt byter man kompressen då.
Efter en vecka ungefär började besvären försvinna. Min gissning var alltså rätt. Nu vidtog nästa steg, att hitta en annan intimservett. Apoteket har ju allergitestade varor, inte minst för spädbarn. Så jag skickade min man dit att fråga. Han kom hem med Natusan baby extra sensitive – perfume free, särskilt utvecklade för nyfödda. Det måste ju bara fungera!
Servetterna är ganska stora, randiga och verkar vara lite elastiska. Men man får tåla sej ett tag, så huden hinner läkas ordentligt, innan man börjar använda dem. Man får pröva sej fram. Ett sätt att minska påverkan är att torka med toapapper efteråt, så att en del av medlet försvinner. Man behöver inte heller använda tvättservett vid varje tillfälle (om man inte använder stringtrosa). I slutfasen kan man lägga på apotekets sårsalva, LHP, i stället för Xyloproct.
Tvättservetterna får absolut inte spolas ner i toaletten! Tydliga symboler visar detta på baksidan av paketet. Öppningen är självförslutande (genomskinlig plast) och hålet är litet. Nästa servett dras upp på samma gång och jag petar alltid tillbaka den, innan jag försluter igen. Förpackningen är främst avsedd för spädbarnsvård och då har man ju ena handen redan upptagen med ungen…
Man bör också tänka på vad som kan verka stoppande för magen. Diarré gör att alla näringsämnen inte hinner sugas upp i tarmen. Då kan inte kroppen tillgodogöra sej maten ordentligt. Det kan leda till att man börjar gå ner i vikt. Är man som jag 65+ måste man vara rädd om varje kilo man har kvar. Jag har sett så många gamla i min släkt bli till ’bara skinn och ben’ efter 75. Svårt för att sitta får man också!
Jag dricker gärna Friggs Blåbärste på morron numera. Det får dra i högst 80 grader 8-10 min. Liptons Red Tea med drygt 50% svart te (som är stoppande) och minst 35% rooibos, som är ett Sydafrikanskt örtte, samt dessutom lite hibiskusblomma (ger en viss syra) tar jag gärna på eftermiddan. Får också dra i högst 80 grader men i 3-4 min. Den som klarar svart te dricker det. Jag har tyvärr fått avsmak för det sen min två månaders penicillinkur…
Sötmandel är också lugnande för magen. Jag som har gamla amalgamplomber som lätt spricker, tar hellre mandelspån och strör på marmeladsmörgåsen eller i maten. Billigaste märket är Eldorado.
Ta lite bifidusbakterier också då och då. För den som har svårt med mjölkprodukter finns bra kapslar på Hälsokosten, Lactiplus. Man tar två åt gången.
Etiketter: IBS
onsdag, december 02, 2009
KOKBOK FÖR HJÄRNAN - ett chockrosa budskap
KOKBOK FÖR HJÄRNAN
Charlotte Erlanson-Albertsson
Ica Bokförlag 2009
”Eftersom vi lever allt längre är det viktigt att hålla hjärnan ung så länge som möjligt” står det på baksidan av den ganska tunna chockrosa boken med stor och tydlig vit text. En chockande färgsignal som det är svårt att värja sej mot!
Förväntningarna kommer inte på skam, även om recepten är enkla och knappast märkvärdiga på något sätt. De är inte menade att vara det heller, eftersom så många av oss yrkesarbetar. ”Hjärnan styr oss, den är oerhört stark och det vill vi att den ska vara. Men den ska styra oss åt rätt mat och rätt belöning.” Det är Erlanson-Albertssons målsättning med kokboken.
Det som framför allt är intressant är kommentarerna till de valda ingredienserna i recepten liksom i förordet och inledningen till de olika kapitlen. T ex en vanlig grötfrukost kombinerad med bär, keso och färsk juice, där det är viktigt att juicen är färskpressad, då den köpta kan innehålla en massa socker som man bara blir trött av. Att juicen ska vara grumlig, eftersom den då innehåller så mycket fler antioxidanter. Medan havregrynen ger lång mättnadskänsla och jämnt blodsockervärde.
Därför är boken en tillgång även för vana matlagare. Här får man viktiga kompletteringar till den kunskap man redan har. Samtidigt kan nybörjare använda boken med god behållning. Däremot är beskrivningen av tillvägagångssättet ibland i mest kortfattade laget.
Dagens måltider är sammanfattade i avdelningarna FRUKOST, LUNCH, MIDDAG och EFTERRÄTT. Dessutom tillkommer BAKAT. Motiveringarna är enkla och kärnfulla.
Frukost t ex: ”På morgonen klarar man av att vara nyttig, och vi behöver därför inte skämma bort oss med godisliknande frukostar. Att sitta i lugn och ro och känna sig nyttig är tillräckligt belönande.”
Eller Lunch: ”Lunchen är ett svårt kapitel.” Flera olika funktioner krockar med varann. Dessutom skiljer det sej mellan män och kvinnor. ”Män vill ha den lagade maten, kvinnor nöjer sig med en lättare måltid.”
Middagen däremot är dagens största måltid. Det är tillåtet att bli trött efter den. Därför passar det bra med efterrätt, ”som vi absolut bör äta. I det läget är blodsockervärdet ändå högt.”
Efterrätten motiveras så här: ”Huvudrätten har gjort oss sömniga och det är helt naturligt, eftersom mättnadssignaler fungerar som sömnmedel. Men vi vill orka lite till, eftersom det är dags för efterrätt. Det här är ett perfekt tillfälle att njuta.” En liten varning också: ”Om vi inte unnar oss att äta av det goda kan vi drabbas av ätstörningar. - - Belöningar är viktiga för att befria kroppen och hjärnan från stress, som annars bryter ner oss.”
Det är bara att beklaga att Kerstin Uvnäs Mobergs forskning om oxytocin inte nått fram här, för det är precis vad rådet gäller. Nämligen frisläppning av oxytocin genom att äta god och bra mat. Men det är en helt annan bok som jag tar upp så småningom.
Till slut inleds Bakat med dessa ord: ”Ordet kompis kommer från kum panis, någon jag delar bröd med.” Även här finns en varning. Mycket har hänt sedan stenåldern, inte minst odlingen av säd och det idag så vanliga siktade mjölet: ”Vad vi inte anpassat oss till är en total utrensning av fibrer och framställning av den rena stärkelsen i brödet. - - När skorpan på ett bröd är mjuk ska vi reagera, då det kan bero på tillsatser av mjukmedel eller socker. Vi behöver inte söta degen i så hög grad.”
De goda råden och kloka recepten åtföljs av underbart vackra och färgrika bilder tagna av Ann Lindberg. Det är viktigt att också äta med ögonen: ”Hjärnan behöver färgrik mat och stimulansen ska komma både från maten och från dryckerna” står det på baksidan av pärmen. Man blir verkligen sugen bara av att bläddra! Sen får man naturligtvis anpassa råden efter vad den egna magen tål. För min del får jag ju avstå från färsk frukt, färska grönsaker och lök i alla former, eftersom de är gasbildande.
Ur kapitlet Kort Näringslära citerar jag följande under Kolhydrater: ”Vi började med att äta frukt och övergick för två miljoner år sedan till stärkelserik föda av typen rotgrönsaker, föregångare till potatisen. Kokning behövdes för att göra stärkelsen tillgänglig.”
Visste du att det som skiljer människorna från övriga däggdjur är, att vi äter lagad mat. För våra närmaste släktingar aporna tar det i stort sett hela dan att äta färska blad och grönsaker. Och sen hinner de inte med nåt annat! Medan när vi människor lagar maten, ”äter vi koncentrerat under en till två timmar och får sedan tid att göra annat. Det är nyckeln till det som fört mänskligheten framåt.” Hoppas nu bara framgången inte också tippar oss över kanten, genom den snabbt ökande klimatförändringen.
KOKBOK FÖR HJÄRNAN är en bra inspiration att lägga om kosten, inte bara för bättre hälsa utan också för mindre utsläpp av koldioxid inom matindustrin bl a. Vi behöver leva mer målinriktat, både för vår egen skull och för omgivningens.
Charlotte Erlanson-Albertsson
Ica Bokförlag 2009
”Eftersom vi lever allt längre är det viktigt att hålla hjärnan ung så länge som möjligt” står det på baksidan av den ganska tunna chockrosa boken med stor och tydlig vit text. En chockande färgsignal som det är svårt att värja sej mot!
Förväntningarna kommer inte på skam, även om recepten är enkla och knappast märkvärdiga på något sätt. De är inte menade att vara det heller, eftersom så många av oss yrkesarbetar. ”Hjärnan styr oss, den är oerhört stark och det vill vi att den ska vara. Men den ska styra oss åt rätt mat och rätt belöning.” Det är Erlanson-Albertssons målsättning med kokboken.
Det som framför allt är intressant är kommentarerna till de valda ingredienserna i recepten liksom i förordet och inledningen till de olika kapitlen. T ex en vanlig grötfrukost kombinerad med bär, keso och färsk juice, där det är viktigt att juicen är färskpressad, då den köpta kan innehålla en massa socker som man bara blir trött av. Att juicen ska vara grumlig, eftersom den då innehåller så mycket fler antioxidanter. Medan havregrynen ger lång mättnadskänsla och jämnt blodsockervärde.
Därför är boken en tillgång även för vana matlagare. Här får man viktiga kompletteringar till den kunskap man redan har. Samtidigt kan nybörjare använda boken med god behållning. Däremot är beskrivningen av tillvägagångssättet ibland i mest kortfattade laget.
Dagens måltider är sammanfattade i avdelningarna FRUKOST, LUNCH, MIDDAG och EFTERRÄTT. Dessutom tillkommer BAKAT. Motiveringarna är enkla och kärnfulla.
Frukost t ex: ”På morgonen klarar man av att vara nyttig, och vi behöver därför inte skämma bort oss med godisliknande frukostar. Att sitta i lugn och ro och känna sig nyttig är tillräckligt belönande.”
Eller Lunch: ”Lunchen är ett svårt kapitel.” Flera olika funktioner krockar med varann. Dessutom skiljer det sej mellan män och kvinnor. ”Män vill ha den lagade maten, kvinnor nöjer sig med en lättare måltid.”
Middagen däremot är dagens största måltid. Det är tillåtet att bli trött efter den. Därför passar det bra med efterrätt, ”som vi absolut bör äta. I det läget är blodsockervärdet ändå högt.”
Efterrätten motiveras så här: ”Huvudrätten har gjort oss sömniga och det är helt naturligt, eftersom mättnadssignaler fungerar som sömnmedel. Men vi vill orka lite till, eftersom det är dags för efterrätt. Det här är ett perfekt tillfälle att njuta.” En liten varning också: ”Om vi inte unnar oss att äta av det goda kan vi drabbas av ätstörningar. - - Belöningar är viktiga för att befria kroppen och hjärnan från stress, som annars bryter ner oss.”
Det är bara att beklaga att Kerstin Uvnäs Mobergs forskning om oxytocin inte nått fram här, för det är precis vad rådet gäller. Nämligen frisläppning av oxytocin genom att äta god och bra mat. Men det är en helt annan bok som jag tar upp så småningom.
Till slut inleds Bakat med dessa ord: ”Ordet kompis kommer från kum panis, någon jag delar bröd med.” Även här finns en varning. Mycket har hänt sedan stenåldern, inte minst odlingen av säd och det idag så vanliga siktade mjölet: ”Vad vi inte anpassat oss till är en total utrensning av fibrer och framställning av den rena stärkelsen i brödet. - - När skorpan på ett bröd är mjuk ska vi reagera, då det kan bero på tillsatser av mjukmedel eller socker. Vi behöver inte söta degen i så hög grad.”
De goda råden och kloka recepten åtföljs av underbart vackra och färgrika bilder tagna av Ann Lindberg. Det är viktigt att också äta med ögonen: ”Hjärnan behöver färgrik mat och stimulansen ska komma både från maten och från dryckerna” står det på baksidan av pärmen. Man blir verkligen sugen bara av att bläddra! Sen får man naturligtvis anpassa råden efter vad den egna magen tål. För min del får jag ju avstå från färsk frukt, färska grönsaker och lök i alla former, eftersom de är gasbildande.
Ur kapitlet Kort Näringslära citerar jag följande under Kolhydrater: ”Vi började med att äta frukt och övergick för två miljoner år sedan till stärkelserik föda av typen rotgrönsaker, föregångare till potatisen. Kokning behövdes för att göra stärkelsen tillgänglig.”
Visste du att det som skiljer människorna från övriga däggdjur är, att vi äter lagad mat. För våra närmaste släktingar aporna tar det i stort sett hela dan att äta färska blad och grönsaker. Och sen hinner de inte med nåt annat! Medan när vi människor lagar maten, ”äter vi koncentrerat under en till två timmar och får sedan tid att göra annat. Det är nyckeln till det som fört mänskligheten framåt.” Hoppas nu bara framgången inte också tippar oss över kanten, genom den snabbt ökande klimatförändringen.
KOKBOK FÖR HJÄRNAN är en bra inspiration att lägga om kosten, inte bara för bättre hälsa utan också för mindre utsläpp av koldioxid inom matindustrin bl a. Vi behöver leva mer målinriktat, både för vår egen skull och för omgivningens.
Etiketter: artikel
