tisdag, januari 27, 2009
Spenat
Enligt boken SÅ STÄRKER DU DITT IMMUNFÖRSVAR (klicka på ”Litteratur” om du vill ha författaren) är spenat en ovärderlig grönsak. Jag citerar från s 26:
”Denna bladgrönsak som är populär över hela världen sägs kunna förebygga cancer.” I det här fallet handlar det om lung-, bröst- och livmoderhalscancer. Immunförsvaret stöds också av höga halter av zink och C-vitamin.
Det låter perfekt för den som är IBS-drabbad! Här har vi ännu en grön grönsak som innehåller karotenoider (precis som morot, som är röd i stället och är bra inte bara mot infektioner utan även för synen).
Men vad man får tänka på när man har IBS är att inte äta spenaten rå! Då kommer de delar som inte brytits ner tidigare att orsaka gaser i tarmarna. Spenaten måste alltså tillagas noga!
Med tanke på oss med låg hormonprofil är det bra att understryka, att spenat även innehåller tryptofan, som är viktig för bildningen av serotonin i hjärnan. Det signalhormon som styr hunger- och mättnadskänslorna.
I frysdisken finns ett behändigt halvfabrikat, hackad spenat, från Eldorado (innehåller minst vatten) som jag gärna använder så här:
Jag kokar upp lite matlagningsgrädde (laktosfri), river i muskot och lägger ner så många bitar fryst hackad spenat som jag vill ha. Det ska ju bli som en stuvning mera, än som en sås. Låter tina, man rör om lite då och då, saltar efter smak och serverar som tillbehör till lax eller kyckling.
I boken föreslås spenatrisotto.
Det kan jag också tänka mej, men då utesluter jag löken (som är gasbildande i alla former och slag), undviker vinet (kan bli för surt!) och blandar i stället ner bitar av fryst hackad spenat som får tina i det varma riset, innan det är helt färdigkokt, dvs att det fortfarande finns lite kokvatten kvar. Parmesanen byter jag ut mot Peccorino (gjord på fårmjölk) naturligtvis.
En trevlig pastasås för 2-3 pers kan man göra så här:
En dryg dl Valio matlagningsgrädde (som är självredande) får långsamt sjuda upp medan man river rejält med muskotnöt över och lägger i en tesked havssalt (smaka av).
När grädden är lätt sjudande lägger man ner två nävar fryst hackad spenat som får tina. En rågad matsked crème fraiche rörs ner. Under tiden sätter man på vatten till fullkornspasta, önskad mängd.
När pastan är färdigkokt skedar man ner 3-4 matskedar tonfisk i olja och rör ut i spenatstuvningen. Den ska bara ’ta smak’ av tonfisken.
Servera, gärna med lite riven peccorino.
Idén med osten kommer från Nigella. Hennes recept hittar du på s 183 i FEST tillsammans med fler förslag.
”Denna bladgrönsak som är populär över hela världen sägs kunna förebygga cancer.” I det här fallet handlar det om lung-, bröst- och livmoderhalscancer. Immunförsvaret stöds också av höga halter av zink och C-vitamin.
Det låter perfekt för den som är IBS-drabbad! Här har vi ännu en grön grönsak som innehåller karotenoider (precis som morot, som är röd i stället och är bra inte bara mot infektioner utan även för synen).
Men vad man får tänka på när man har IBS är att inte äta spenaten rå! Då kommer de delar som inte brytits ner tidigare att orsaka gaser i tarmarna. Spenaten måste alltså tillagas noga!
Med tanke på oss med låg hormonprofil är det bra att understryka, att spenat även innehåller tryptofan, som är viktig för bildningen av serotonin i hjärnan. Det signalhormon som styr hunger- och mättnadskänslorna.
I frysdisken finns ett behändigt halvfabrikat, hackad spenat, från Eldorado (innehåller minst vatten) som jag gärna använder så här:
Jag kokar upp lite matlagningsgrädde (laktosfri), river i muskot och lägger ner så många bitar fryst hackad spenat som jag vill ha. Det ska ju bli som en stuvning mera, än som en sås. Låter tina, man rör om lite då och då, saltar efter smak och serverar som tillbehör till lax eller kyckling.
I boken föreslås spenatrisotto.
Det kan jag också tänka mej, men då utesluter jag löken (som är gasbildande i alla former och slag), undviker vinet (kan bli för surt!) och blandar i stället ner bitar av fryst hackad spenat som får tina i det varma riset, innan det är helt färdigkokt, dvs att det fortfarande finns lite kokvatten kvar. Parmesanen byter jag ut mot Peccorino (gjord på fårmjölk) naturligtvis.
En trevlig pastasås för 2-3 pers kan man göra så här:
En dryg dl Valio matlagningsgrädde (som är självredande) får långsamt sjuda upp medan man river rejält med muskotnöt över och lägger i en tesked havssalt (smaka av).
När grädden är lätt sjudande lägger man ner två nävar fryst hackad spenat som får tina. En rågad matsked crème fraiche rörs ner. Under tiden sätter man på vatten till fullkornspasta, önskad mängd.
När pastan är färdigkokt skedar man ner 3-4 matskedar tonfisk i olja och rör ut i spenatstuvningen. Den ska bara ’ta smak’ av tonfisken.
Servera, gärna med lite riven peccorino.
Idén med osten kommer från Nigella. Hennes recept hittar du på s 183 i FEST tillsammans med fler förslag.
Etiketter: IBS
söndag, januari 25, 2009
Äggvitor över
När man får många äggvitor över efter något som kräver många gulor och inte vill göra maräng, kan man ersätta recept med ägg med enbart äggvitor. Två äggvitor motsvarar ungefär ett ägg.
Man kan använda dom till pizzapannkaka eller äggstanning. Men tänk på att kanske färga äggvitorna med lite gurkmeja. Om man saknar den gula färgen som äggulan brukar ge, vill säja!
Man kan använda dom till pizzapannkaka eller äggstanning. Men tänk på att kanske färga äggvitorna med lite gurkmeja. Om man saknar den gula färgen som äggulan brukar ge, vill säja!
Etiketter: Äggtips
söndag, januari 11, 2009
Att avfrosta
Den kallaste dagen på vintern, när vi hade -24 grader, frostade jag av min frys – en väl tilltagen storlek från golv till tak. ’Förfallet’ var långt gånget. Det brukar bli så, att när jag märker hur någon korg börjar kärva, plockar jag ur den och låter den helt enkelt frysa fast… Jag får inte hjälp från kommunen precis och ledartrosen gör att jag inte kan böja mej så djupt som behövs, när man ska torka ur. Det blir att avvakta rätt tillfälle då dottern är på besök. I år blev det alltså mellan Nyår och Trettondan.
Jag hade ’förberett’ mej genom att inte lägga upp några frysta förråd. Det skulle gå snabbt att plocka ur och ta så liten plats som möjligt, när kylan kom. Det är därför jag föredrar att frosta av på vintern. Jag stoppade in fryspaketen i gamla fryspåsar som jag sparat sen länge, packade tätt i en av korgarna och täckte med några tidningar. Sen fick min man bära ut korgen på balkongen och ställa den där. En och en halv fryskorg fick allt plats i. Den skarpa vinterkylan gjorde att avfrostningen kunde pågå i lugn och ro. Inget behövde förfaras ute på balkongen.
I frysen ställde jag som vanligt in min 10-litersgryta med hett vatten för att skynda på upptiningen. På golvet lade jag tidningar och största kastrullen fick samla upp smältvattnet. Det blev i alla vatten bredvid som fick moppas upp.
Som sista urtorkning tog jag hårtorken som min dotter fick hantera. Genom luftströmningen avslöjas de sista vattendropparna som rör på sej och därför kan torkas bort med en trasa. När allt var klart och frysen påkopplad igen, väntade jag tills minusgraderna började visa sej i signalfönstret. Då åkte det frysta in. Visst tog det tid, men kylan höll alla frysvarorna i rätt temperatur utomhus. Det var ju faktiskt två grader kallare än det brukar vara i frysen!
Jag hade ’förberett’ mej genom att inte lägga upp några frysta förråd. Det skulle gå snabbt att plocka ur och ta så liten plats som möjligt, när kylan kom. Det är därför jag föredrar att frosta av på vintern. Jag stoppade in fryspaketen i gamla fryspåsar som jag sparat sen länge, packade tätt i en av korgarna och täckte med några tidningar. Sen fick min man bära ut korgen på balkongen och ställa den där. En och en halv fryskorg fick allt plats i. Den skarpa vinterkylan gjorde att avfrostningen kunde pågå i lugn och ro. Inget behövde förfaras ute på balkongen.
I frysen ställde jag som vanligt in min 10-litersgryta med hett vatten för att skynda på upptiningen. På golvet lade jag tidningar och största kastrullen fick samla upp smältvattnet. Det blev i alla vatten bredvid som fick moppas upp.
Som sista urtorkning tog jag hårtorken som min dotter fick hantera. Genom luftströmningen avslöjas de sista vattendropparna som rör på sej och därför kan torkas bort med en trasa. När allt var klart och frysen påkopplad igen, väntade jag tills minusgraderna började visa sej i signalfönstret. Då åkte det frysta in. Visst tog det tid, men kylan höll alla frysvarorna i rätt temperatur utomhus. Det var ju faktiskt två grader kallare än det brukar vara i frysen!
Etiketter: Tips
Champagneris efter Nigella
Nigella har en mycket trevlig ”champagnerisotto för två” på s 106 i FEST. Till den föreslår hon ’arborioris’ eller avorioris, som är samma sak. I samband med saffransgröten har jag talat en del om avorioris. Visst kan man stå och pytsa i vätska och röra om till en krämig risotto, men för mej får det inte ta för lång tid att stå vid spisen. Det klarar inte mina höftleder.
På paketet finns ett grundrecept, där man häller i all vätska på en gång och låter sjuda under lock i 20 min. Där finns inga tips om smaktillsättningar utom salt, men för att få en trevligare färg brukar jag strö i gurkmeja. Det ger också en viss smak.
Nigella föreslår att man samlar ihop ”alla champagneslattarna från nyårsafton” och använder till riskoket tillsammans med hönsbuljong. En mycket god idé tycker jag. Undrar bara hur många hon har på nyårsfest? För vår lilla familj var det ingen konst att spara undan ett par dl efter nyårsskålandet. Flaskan fick stå ett par dar i kylskåpet, men det gjorde inget. Dessutom hade jag kokt in kycklingbröst för några dar sen och hade en god buljong där.
Men jag började med att värma lite flytande margarin i kastrullen, innan jag la i riset, strödde gurkmeja över och rörde om tills kornen fått lite gul färg och blivit blanka. Sen hällde jag i champagnen och buljongen med lite salt. Lät det koka upp och sen sjuda på svag värme under lock i 20 min.
Proportionerna är
2dl avorioris
2dl champagne
2dl kycklingbuljong.
Under tiden riset kokade, tog jag fram fryst grön sparris från Findus, förvällde några minuter i lättsaltat vatten och delade sen i mindre bitar för att blanda i riset när det blev klart. Det blev mycket vackert – och gott, särskilt med ett par klickar extrasaltat Bregott nedrört.
På paketet finns ett grundrecept, där man häller i all vätska på en gång och låter sjuda under lock i 20 min. Där finns inga tips om smaktillsättningar utom salt, men för att få en trevligare färg brukar jag strö i gurkmeja. Det ger också en viss smak.
Nigella föreslår att man samlar ihop ”alla champagneslattarna från nyårsafton” och använder till riskoket tillsammans med hönsbuljong. En mycket god idé tycker jag. Undrar bara hur många hon har på nyårsfest? För vår lilla familj var det ingen konst att spara undan ett par dl efter nyårsskålandet. Flaskan fick stå ett par dar i kylskåpet, men det gjorde inget. Dessutom hade jag kokt in kycklingbröst för några dar sen och hade en god buljong där.
Men jag började med att värma lite flytande margarin i kastrullen, innan jag la i riset, strödde gurkmeja över och rörde om tills kornen fått lite gul färg och blivit blanka. Sen hällde jag i champagnen och buljongen med lite salt. Lät det koka upp och sen sjuda på svag värme under lock i 20 min.
Proportionerna är
2dl avorioris
2dl champagne
2dl kycklingbuljong.
Under tiden riset kokade, tog jag fram fryst grön sparris från Findus, förvällde några minuter i lättsaltat vatten och delade sen i mindre bitar för att blanda i riset när det blev klart. Det blev mycket vackert – och gott, särskilt med ett par klickar extrasaltat Bregott nedrört.
Etiketter: Ris
Lammracks efter Nigella
Före jul redan kom det in frysta lammracks på COOP från Nya Zeeland på dryga halvkilot. Värt att pröva till julhelgen, tänkte jag, eller till nyår. Jag skulle aldrig kommit på idén, om jag inte tittat i Nigellas bok FEST. På s 140 har hon ett recept på ”jätteläckra revbensspjäll”. Mina lammracks var ju lammrevbensspjäll. Då måste det gå att göra något av dem som inte krävde för mycket arbete.
Marinaden verkade lockande. Jag strök naturligtvis allt starkt (chili, ingefära är inget för IBS:are) och sånt jag inte hade hemma (melass – vad är det?). Kvar blev följande (med mina tillägg).
Marinad:
1 vitlöksklyfta i strimlor
1 liten kanelstång i bitar (se mer om kanel under ’Örtkryddor’)
lite krossat pomeransskal (torkat)
½ tesked kardemummakorn
2 msk soja
1 msk rapsolja
1 msk råsocker
blandas i en skål.
Racksen hade legat ett par dagar i kylskåpet för upptining – och mörat, får man förmoda. Förpackningen var minst sagt helgjuten. Jag tog fram en fryspåse på 3 liter, öppnade förpackningen, torkade av racksen med hushållspapper och stoppade ner i fryspåsen. Sen hällde jag ner marinaden, sög ur luften så gott jag kunde (då dras vätskan upp över köttet), förslöt och gjorde som Nigella sa – skvalpade om ordentligt, innan jag la påsen på ett fat i kylen. Där blev den liggande två dygn, eftersom tillagningen skulle ta minst en timme och ingen tid gavs för det.
När det äntligen blev tillfälle att ta fram lammrevbenen, lät jag dem ligga några timmar på köksbänken (efter Nigellas råd). Se gjorde jag åter som Nigella sa, ”hällde ut hela innehållet i påsen” här i en rostfri oljad form, vände köttsidan uppåt och satte in i 175 grader mitt i ugnen för en timme.
Efteråt skar jag upp i mindre bitar, så att var och en kunde ta ett revben och gnaga i sej köttet. Skyn/marinaden fick man ta med sked och ösa över riset, som serverades till, se Champagneris under ’Ris’.
Marinaden verkade lockande. Jag strök naturligtvis allt starkt (chili, ingefära är inget för IBS:are) och sånt jag inte hade hemma (melass – vad är det?). Kvar blev följande (med mina tillägg).
Marinad:
1 vitlöksklyfta i strimlor
1 liten kanelstång i bitar (se mer om kanel under ’Örtkryddor’)
lite krossat pomeransskal (torkat)
½ tesked kardemummakorn
2 msk soja
1 msk rapsolja
1 msk råsocker
blandas i en skål.
Racksen hade legat ett par dagar i kylskåpet för upptining – och mörat, får man förmoda. Förpackningen var minst sagt helgjuten. Jag tog fram en fryspåse på 3 liter, öppnade förpackningen, torkade av racksen med hushållspapper och stoppade ner i fryspåsen. Sen hällde jag ner marinaden, sög ur luften så gott jag kunde (då dras vätskan upp över köttet), förslöt och gjorde som Nigella sa – skvalpade om ordentligt, innan jag la påsen på ett fat i kylen. Där blev den liggande två dygn, eftersom tillagningen skulle ta minst en timme och ingen tid gavs för det.
När det äntligen blev tillfälle att ta fram lammrevbenen, lät jag dem ligga några timmar på köksbänken (efter Nigellas råd). Se gjorde jag åter som Nigella sa, ”hällde ut hela innehållet i påsen” här i en rostfri oljad form, vände köttsidan uppåt och satte in i 175 grader mitt i ugnen för en timme.
Efteråt skar jag upp i mindre bitar, så att var och en kunde ta ett revben och gnaga i sej köttet. Skyn/marinaden fick man ta med sked och ösa över riset, som serverades till, se Champagneris under ’Ris’.
Etiketter: Lamm
