söndag, januari 11, 2009
Lammracks efter Nigella
Före jul redan kom det in frysta lammracks på COOP från Nya Zeeland på dryga halvkilot. Värt att pröva till julhelgen, tänkte jag, eller till nyår. Jag skulle aldrig kommit på idén, om jag inte tittat i Nigellas bok FEST. På s 140 har hon ett recept på ”jätteläckra revbensspjäll”. Mina lammracks var ju lammrevbensspjäll. Då måste det gå att göra något av dem som inte krävde för mycket arbete.
Marinaden verkade lockande. Jag strök naturligtvis allt starkt (chili, ingefära är inget för IBS:are) och sånt jag inte hade hemma (melass – vad är det?). Kvar blev följande (med mina tillägg).
Marinad:
1 vitlöksklyfta i strimlor
1 liten kanelstång i bitar (se mer om kanel under ’Örtkryddor’)
lite krossat pomeransskal (torkat)
½ tesked kardemummakorn
2 msk soja
1 msk rapsolja
1 msk råsocker
blandas i en skål.
Racksen hade legat ett par dagar i kylskåpet för upptining – och mörat, får man förmoda. Förpackningen var minst sagt helgjuten. Jag tog fram en fryspåse på 3 liter, öppnade förpackningen, torkade av racksen med hushållspapper och stoppade ner i fryspåsen. Sen hällde jag ner marinaden, sög ur luften så gott jag kunde (då dras vätskan upp över köttet), förslöt och gjorde som Nigella sa – skvalpade om ordentligt, innan jag la påsen på ett fat i kylen. Där blev den liggande två dygn, eftersom tillagningen skulle ta minst en timme och ingen tid gavs för det.
När det äntligen blev tillfälle att ta fram lammrevbenen, lät jag dem ligga några timmar på köksbänken (efter Nigellas råd). Se gjorde jag åter som Nigella sa, ”hällde ut hela innehållet i påsen” här i en rostfri oljad form, vände köttsidan uppåt och satte in i 175 grader mitt i ugnen för en timme.
Efteråt skar jag upp i mindre bitar, så att var och en kunde ta ett revben och gnaga i sej köttet. Skyn/marinaden fick man ta med sked och ösa över riset, som serverades till, se Champagneris under ’Ris’.
Marinaden verkade lockande. Jag strök naturligtvis allt starkt (chili, ingefära är inget för IBS:are) och sånt jag inte hade hemma (melass – vad är det?). Kvar blev följande (med mina tillägg).
Marinad:
1 vitlöksklyfta i strimlor
1 liten kanelstång i bitar (se mer om kanel under ’Örtkryddor’)
lite krossat pomeransskal (torkat)
½ tesked kardemummakorn
2 msk soja
1 msk rapsolja
1 msk råsocker
blandas i en skål.
Racksen hade legat ett par dagar i kylskåpet för upptining – och mörat, får man förmoda. Förpackningen var minst sagt helgjuten. Jag tog fram en fryspåse på 3 liter, öppnade förpackningen, torkade av racksen med hushållspapper och stoppade ner i fryspåsen. Sen hällde jag ner marinaden, sög ur luften så gott jag kunde (då dras vätskan upp över köttet), förslöt och gjorde som Nigella sa – skvalpade om ordentligt, innan jag la påsen på ett fat i kylen. Där blev den liggande två dygn, eftersom tillagningen skulle ta minst en timme och ingen tid gavs för det.
När det äntligen blev tillfälle att ta fram lammrevbenen, lät jag dem ligga några timmar på köksbänken (efter Nigellas råd). Se gjorde jag åter som Nigella sa, ”hällde ut hela innehållet i påsen” här i en rostfri oljad form, vände köttsidan uppåt och satte in i 175 grader mitt i ugnen för en timme.
Efteråt skar jag upp i mindre bitar, så att var och en kunde ta ett revben och gnaga i sej köttet. Skyn/marinaden fick man ta med sked och ösa över riset, som serverades till, se Champagneris under ’Ris’.
Etiketter: Lamm
# skrivet av Maia H @ 13:13 
