söndag, juli 27, 2008
ÄGGTIPS 1
Ägg är lättlagad, billig och mättande mat, inte minst i stekt form. Det är ett enkelt sätt att få i sej något varmt som mättar snabbt. Ägg är lätt att ha ’på lut’ i kylskåpet, liksom bacon och ost.
1. Stek nån matsked bacontärningar, låt fettet svettas ut, det ger god smak åt ägget. Krydda med timjan. Knäck ett ägg över och rör om, så allt blandas. Strö över klippta örter (din favorit) och lite örtsalt. Lägg över på en mjuk skiva fullkornsbröd och ät med kniv och gaffel tillsammans med någon sallad eller en halv avocado. Behöver man mer protein, går det bra att lägga något pålägg under ägget, gärna kalkon eller kyckling (så får man i sej tryptofan), men läs noga på förpackningen! Välj ”-bröstkött”. Då slipper man garanterat slaktrester.
Variant:
Om man inte har bacon eller tycker det är för fett, går stekt halloumi i tärningar bra. Den osten är gjord på en blandning av ko-, får- och getmjölk. Smaken gör den dryg och därmed prisvärd. Den blir lätt brynt, så vänd på bitarna, enklast med en gaffel. Jag brukar slå av plattan när jag lagt i osten. Ägget steker färdigt på restvärmen (så sparar man energi). Vill man ha med den lite rökta smaken från bacon, rekommenderar jag FALKSALT – SMOKE att strö över.
Jag brukar förvara osten i kylen i en gammal porslinsskål med lock. En glasburk går lika bra, eller på en assiett i en plastpåse.
2. Omelett (som snabbt vispas ihop av ett par ägg och lite vätska, en skvätt grädde kanske?), kan smaksättas med hackad/klippt färsk mynta som strös över i pannan tillsammans med smulad mjuk getost.
Man kan ta annan ost också av färsktyp, dvs mjuk och lätt att dela med fingrarna. Mozzarella kanske? Eller färsk gorgonzola – om man är på det humöret…
1. Stek nån matsked bacontärningar, låt fettet svettas ut, det ger god smak åt ägget. Krydda med timjan. Knäck ett ägg över och rör om, så allt blandas. Strö över klippta örter (din favorit) och lite örtsalt. Lägg över på en mjuk skiva fullkornsbröd och ät med kniv och gaffel tillsammans med någon sallad eller en halv avocado. Behöver man mer protein, går det bra att lägga något pålägg under ägget, gärna kalkon eller kyckling (så får man i sej tryptofan), men läs noga på förpackningen! Välj ”-bröstkött”. Då slipper man garanterat slaktrester.
Variant:
Om man inte har bacon eller tycker det är för fett, går stekt halloumi i tärningar bra. Den osten är gjord på en blandning av ko-, får- och getmjölk. Smaken gör den dryg och därmed prisvärd. Den blir lätt brynt, så vänd på bitarna, enklast med en gaffel. Jag brukar slå av plattan när jag lagt i osten. Ägget steker färdigt på restvärmen (så sparar man energi). Vill man ha med den lite rökta smaken från bacon, rekommenderar jag FALKSALT – SMOKE att strö över.
Jag brukar förvara osten i kylen i en gammal porslinsskål med lock. En glasburk går lika bra, eller på en assiett i en plastpåse.
2. Omelett (som snabbt vispas ihop av ett par ägg och lite vätska, en skvätt grädde kanske?), kan smaksättas med hackad/klippt färsk mynta som strös över i pannan tillsammans med smulad mjuk getost.
Man kan ta annan ost också av färsktyp, dvs mjuk och lätt att dela med fingrarna. Mozzarella kanske? Eller färsk gorgonzola – om man är på det humöret…
Etiketter: Äggtips
Att läsa
Det här är några av alla de böcker jag samlat på mej under årens lopp.
För att ge en uppfattning om innehållet har jag angivit det år (och månad) då boken presenterades, så man kan läsa vidare där. Somliga titlar är bara nämnda i samband med receptet.
De böcker som inte längre finns i handeln kan man i regel låna på bibliotek. Finns boken inte lokalt, så tar man in den på interurbanlån mot en mindre avgift. Annars får man söka på antikvariat eller t ex i någon Amnestyförening som säljer gamla böcker. Någon av de äldsta böckerna kanske inte ens går att leta upp – då är det bara att beklaga!
ANNAS MAT – Stora Kokboken
Anna Bergenström
Bonnier Alba 1996
BLOMMOR – i mat bak & dryck
Kathy Brown – övers Bodil Svensson
B Wahlströms Bokförlag 2001
BOT PÅ NATURLIG VÄG – Hjälp vid stress, ångest och depression
David Servan-Schreiber
Albert Bonniers Förlag 2004
(oktober 2006)
BRITTS KOKBOK – Mat utan socker, vitt mjöl och nästan utan laktosprodukter
Britt Lindén
Britts Kök (egen utgivning) 2007
Från sept 2007 kan man köpa fler recept.
Ring 0248-20054 eller 073-717 61 62
eller mejla britt.c.linden@tele2.se
(februari 2007)
(september 2007)
DIETRÅD – i samband med råsaft-terapi
N W Walker
Parthenon 1964
(september 2006)
FEST – Mat för högtid och kalas
Nigella Lawson
Forum 2004
(juli 2008)
FOGTDALS MATLEXIKON – Recept från hela världen från A till Ö
20 band
red: Agnete Lampe och Inga Fogelberg
Fogtdals Förlag 1988
(juli 2008)
FRI FRÅN MAGBESVÄR
Kristina Andersson
Fitnessförlaget, andra tryckningen 2007
KOKBOK FÖR HJÄRNAN
Charlotte Erlanson-Albertsson
Ica Bokförlag 2009
MAGPROBLEM – må bra och ät gott
Per Ove Lind
Prisma 2005
(februari 2007)
MAT FÖR HENNE – varför kvinnor behöver annan mat än män
Karin Hvoslef
Fitnessförlaget 2001
(september 2006)
MAT FÖR HJÄRNAN
Charlotte Erlanson-Albertsson
ICA bokförlag 2006
(oktober 2006)
PANNKAKOR – plättar och crêpes
Ann-Kristin Hallgren
ICA Bokförlag 2007
(december 2007)
ROSENDALS TRÄDGÅRDSCAFÉ
Monika Ahlberg, Ewa-Marie Rundquist och Kent Nyberg
Tiden/Rabén Prisma 1994
SLUT PÅ SOCKERSUGET – Potatis – inte prozac
Kathleen DesMaisons
Forum 2003
(augusti 2006)
(september 2006)
URSPRUNGLIG FÖDA – Vad vi borde äta och varför vi inte gör det
Staffan Lindeberg och Bo Gräslund
Natur och Kultur 2005
(augusti 2006)
(september 2006)
(december 2006)
Listan kommer att kompletteras vartefter med nya titlar.
För att ge en uppfattning om innehållet har jag angivit det år (och månad) då boken presenterades, så man kan läsa vidare där. Somliga titlar är bara nämnda i samband med receptet.
De böcker som inte längre finns i handeln kan man i regel låna på bibliotek. Finns boken inte lokalt, så tar man in den på interurbanlån mot en mindre avgift. Annars får man söka på antikvariat eller t ex i någon Amnestyförening som säljer gamla böcker. Någon av de äldsta böckerna kanske inte ens går att leta upp – då är det bara att beklaga!
ANNAS MAT – Stora Kokboken
Anna Bergenström
Bonnier Alba 1996
BLOMMOR – i mat bak & dryck
Kathy Brown – övers Bodil Svensson
B Wahlströms Bokförlag 2001
BOT PÅ NATURLIG VÄG – Hjälp vid stress, ångest och depression
David Servan-Schreiber
Albert Bonniers Förlag 2004
(oktober 2006)
BRITTS KOKBOK – Mat utan socker, vitt mjöl och nästan utan laktosprodukter
Britt Lindén
Britts Kök (egen utgivning) 2007
Från sept 2007 kan man köpa fler recept.
Ring 0248-20054 eller 073-717 61 62
eller mejla britt.c.linden@tele2.se
(februari 2007)
(september 2007)
DIETRÅD – i samband med råsaft-terapi
N W Walker
Parthenon 1964
(september 2006)
FEST – Mat för högtid och kalas
Nigella Lawson
Forum 2004
(juli 2008)
FOGTDALS MATLEXIKON – Recept från hela världen från A till Ö
20 band
red: Agnete Lampe och Inga Fogelberg
Fogtdals Förlag 1988
(juli 2008)
FRI FRÅN MAGBESVÄR
Kristina Andersson
Fitnessförlaget, andra tryckningen 2007
KOKBOK FÖR HJÄRNAN
Charlotte Erlanson-Albertsson
Ica Bokförlag 2009
MAGPROBLEM – må bra och ät gott
Per Ove Lind
Prisma 2005
(februari 2007)
MAT FÖR HENNE – varför kvinnor behöver annan mat än män
Karin Hvoslef
Fitnessförlaget 2001
(september 2006)
MAT FÖR HJÄRNAN
Charlotte Erlanson-Albertsson
ICA bokförlag 2006
(oktober 2006)
PANNKAKOR – plättar och crêpes
Ann-Kristin Hallgren
ICA Bokförlag 2007
(december 2007)
ROSENDALS TRÄDGÅRDSCAFÉ
Monika Ahlberg, Ewa-Marie Rundquist och Kent Nyberg
Tiden/Rabén Prisma 1994
SLUT PÅ SOCKERSUGET – Potatis – inte prozac
Kathleen DesMaisons
Forum 2003
(augusti 2006)
(september 2006)
URSPRUNGLIG FÖDA – Vad vi borde äta och varför vi inte gör det
Staffan Lindeberg och Bo Gräslund
Natur och Kultur 2005
(augusti 2006)
(september 2006)
(december 2006)
Listan kommer att kompletteras vartefter med nya titlar.
Etiketter: LITTERATUR
Pocherad lax - efter Nigella
Ibland finns färska laxfiléer i portionsstorlek till bra pris. De kan vara styckförpackade i plast om fyra bitar eller ligga i ett tråg. Fördelen är att man slipper tänka på tiden för att tina, om man har fryst laxfilé. Den här gången tänkte jag pröva Nigellas idé att pochera laxen, dvs hon kokar den mycket lätt, så att den nästan är rå inuti fortfarande. Jag föredrar att låta bitarna ligga kvar i spadet tills allt nästan svalnat. Laxen är fortfarande saftig då. Det finns en annan skillnad också; jag kokar spadet med kryddorna i 5 min åtminstone, så smaken kommer ut i vattnet.
Välj en låg vid gryta eller wokpanna och pochera alla bitarna, även om man bara är två som ska äta (min man och jag). När laxen är färdig kan man ta var sin bit som vanligt till kokt potatis och de tillbehör man är van vid (klicka på ’IBS’ och välj MARJONNÄS). De två bitarna som blir över, kan gott ligga i kylskåpet ett par dar (under Gladpack) – och det är just de två bitarna som jag använder här nedan på Nigellas sätt (se FEST s 401), även om jag inte använder bröd utan tar potatis till i stället.
Pochering:
Mät upp vatten så filéerna precis täcks. Använd ögonmått. Ha lite kokt vatten i beredskap i en elektrisk vattenkokare om det behöver fyllas på.
Salta (smaka av), jag använder Havssalt,
1 msk citronsaft eller en bit citrongräs. Jag brukar ha citrongräs klippt i dm-långa bitar i en påse i frysen (inköpt till extrapris),
1 msk kryddpepparkorn
och dillstjälkar (har jag också i frysen, klicka på ”Örtkryddor”).
Har man som Nigella tänkt satsa på rejält med basilika i majonnäsen till den här rätten, så plockar man av bladen och lägger ner stjälkarna i kokspadet. Det är en trevlig variation.
Låt koka upp och sjuda i minst 5 min.
När det börjar dofta gott, lägger man ner laxbitarna. Låt de bli ljusa i köttet innan de vänds och pannan dras av plattan. Lägg över ett lock och låt det hela stå att svalna. Under tiden kokar man potatisen, gärna färsk, välborstad. Också den med dillstjälkar i kokvattnet, plus salt.
Sen äter man den ljumma laxen, som sagt, med basilika-majonnäs eller avocadoröra och lägger de två andra bitarna på ett fat i kylen. När det är dags för dem gör jag så här:
LAXRÖRA med
Majonnäs för IBS:are (jag tål inte längre vanlig majonnäs nämligen).
Se även MARJONNÄS - klicka på 'IBS'.
En del laktosfri gräddfil och två delar crème fraiche blandas i en skål som även räcker till den sönderdelade laxen.
Färgsätt med gurkmeja, så det blir ’majonnäsgult’. Spara inte på kryddan. Den är dessutom bra om man har orolig mage, eftersom den är lugnande. Det är färgämnet som lindrar inflammationer i tarmarna.
Tillsätt ett kryddmått dragon. Man måste vara försiktig, eftersom dragon har en mycket kraftig smak.
Smaka av med salt. Jag tar gärna olivflingsalt, min favorit (Falksalt).
Låt blandningen stå en liten stund så smakerna ’kommer ut’.
Dela den kalla laxen i mindre bitar och blanda ner.
Klipp lite basilika över vid serveringen.
Ät tillsammans med nykokt färskpotatis (dillstjälkar i kokvattnet).
Det fina med det här laxreceptet tycker jag är att Nigella satsar på basilika. Dill kanske inte är så vanligt i England. Annars är ju dillen självskriven till fisk, men för en gångs skull kan det vara roligt att variera. Smakkombinationen är lyckad, inte tu tal om det.
Variant:
Har man kall kokt potatis, kan man skära den i bitar och blanda ner, så får man en hel rätt, laxsallad.
Naturligtvis kan laxröran läggas på bröd, hårt eller mjukt.
Välj en låg vid gryta eller wokpanna och pochera alla bitarna, även om man bara är två som ska äta (min man och jag). När laxen är färdig kan man ta var sin bit som vanligt till kokt potatis och de tillbehör man är van vid (klicka på ’IBS’ och välj MARJONNÄS). De två bitarna som blir över, kan gott ligga i kylskåpet ett par dar (under Gladpack) – och det är just de två bitarna som jag använder här nedan på Nigellas sätt (se FEST s 401), även om jag inte använder bröd utan tar potatis till i stället.
Pochering:
Mät upp vatten så filéerna precis täcks. Använd ögonmått. Ha lite kokt vatten i beredskap i en elektrisk vattenkokare om det behöver fyllas på.
Salta (smaka av), jag använder Havssalt,
1 msk citronsaft eller en bit citrongräs. Jag brukar ha citrongräs klippt i dm-långa bitar i en påse i frysen (inköpt till extrapris),
1 msk kryddpepparkorn
och dillstjälkar (har jag också i frysen, klicka på ”Örtkryddor”).
Har man som Nigella tänkt satsa på rejält med basilika i majonnäsen till den här rätten, så plockar man av bladen och lägger ner stjälkarna i kokspadet. Det är en trevlig variation.
Låt koka upp och sjuda i minst 5 min.
När det börjar dofta gott, lägger man ner laxbitarna. Låt de bli ljusa i köttet innan de vänds och pannan dras av plattan. Lägg över ett lock och låt det hela stå att svalna. Under tiden kokar man potatisen, gärna färsk, välborstad. Också den med dillstjälkar i kokvattnet, plus salt.
Sen äter man den ljumma laxen, som sagt, med basilika-majonnäs eller avocadoröra och lägger de två andra bitarna på ett fat i kylen. När det är dags för dem gör jag så här:
LAXRÖRA med
Majonnäs för IBS:are (jag tål inte längre vanlig majonnäs nämligen).
Se även MARJONNÄS - klicka på 'IBS'.
En del laktosfri gräddfil och två delar crème fraiche blandas i en skål som även räcker till den sönderdelade laxen.
Färgsätt med gurkmeja, så det blir ’majonnäsgult’. Spara inte på kryddan. Den är dessutom bra om man har orolig mage, eftersom den är lugnande. Det är färgämnet som lindrar inflammationer i tarmarna.
Tillsätt ett kryddmått dragon. Man måste vara försiktig, eftersom dragon har en mycket kraftig smak.
Smaka av med salt. Jag tar gärna olivflingsalt, min favorit (Falksalt).
Låt blandningen stå en liten stund så smakerna ’kommer ut’.
Dela den kalla laxen i mindre bitar och blanda ner.
Klipp lite basilika över vid serveringen.
Ät tillsammans med nykokt färskpotatis (dillstjälkar i kokvattnet).
Det fina med det här laxreceptet tycker jag är att Nigella satsar på basilika. Dill kanske inte är så vanligt i England. Annars är ju dillen självskriven till fisk, men för en gångs skull kan det vara roligt att variera. Smakkombinationen är lyckad, inte tu tal om det.
Variant:
Har man kall kokt potatis, kan man skära den i bitar och blanda ner, så får man en hel rätt, laxsallad.
Naturligtvis kan laxröran läggas på bröd, hårt eller mjukt.
Etiketter: Fisk
MARJONNÄS
Majonnäs för IBS:are
Efter att mina IBS-symtom blev definitiva tål jag inte längre sura saker. Vanlig majonnäs är helt utesluten. Jag får sveda på vänster sida längst ner i buken, där tjocktarmen böjer av mot ändtarmen. Det blir inte bättre av att jag dessutom har divertiklar, dvs tarmfickor, utmed hela tjocktarmen. Gör jag inget åt det här så vet jag hur det går: kroppstemperaturen börjar stiga, allting i magen stannar och jag blir trött, lessen och orkeslös. Först blir jag hård i magen och efter ett par dar kommer diarrén. Så kan man naturligtvis inte fortsätta.
Bästa motmedlet är förstås att inte äta sånt som ger besvär (allt surt, fett och starkt kryddat!) men majonnäs är något som ingår i väldigt många rätter, inte minst på sommaren. En god potatissallad med gräddfilsdressing t ex, hur smakar den utan majonnäs inblandad? En räkmacka med hårdkokt ägg? Jo, något fattas – och hur ersätter man det? Att leva på smaklös dietmat resten av livet, det vill jag verkligen inte göra! Efter många provningar har jag nu äntligen fått fram en ersättning som verkligen är god och som gör att jag inte längre behöver sakna majonnäs. Den här smakar nämligen så mycket bättre!
MARJONNÄS:
I en mindre skål blandas
en del laktosfri gräddfil med
två delar vanlig crème fraiche.
Vanlig crème fraiche är ’gräddigare’ i konsistensen än den laktosfria och jag räknar med att den laktosfria gräddfilen balanserar eventuella laktosrester i crème fraichen.
Jag ger inga mängder eftersom det kommer an på var och en hur mycket gräddfilsdressing man behöver och till vad. Använd ögonmåttet.
Salta. Jag tar olivflingsalt (FALKSALT), några nypor – det har en mild syra som jag faktiskt tål. Ska man laga till en familj, tar man naturligtvis ett billigare salt med smak, Herbamare t ex. Min dressing ska bara vara för två personer och då kan man kosta på sej lite lyxigare smaktillsatser. Om min dotter fortfarande bodde hemma tog jag naturligtvis Herbamare i stället. Finns på Hälsokosten – och är värt pengarna.
Rejält med gurkmeja, färgen ska bli ’majonnäsgul’, eller nästan i alla fall. Smaken är mycket mild, så det är ingen risk att man tar för mycket. Jag rör ner i åtminstone tre omgångar, så färgen blir nästan ’majonnäsgul’.
Blanda väl och smaka av.
I vissa fall – om man ska ha dressingen till fisk – kan jag rekommendera lite dragon, men bara lite! Annars är finklippt dill gott.
Låt dressingen stå och ”ta smak” ett tag.
Gurkmeja har jag börjat använda allt mer, sen jag läste i FRI FRÅN MAGBESVÄR (klicka på ”LITTERATUR”) att den mildrar magbesvär, särskilt gaser, som är mycket smärtsamt för min del (IBS förekommer i många olika variationer). Det starka färgämnet, som ersätter saffran i vissa maträtter, är en effektiv antioxidant som lindrar inflammationer (precis vad jag behöver!) och även förebygger fettinlagringar på artärväggarna (de blodådror som går ut från hjärtat). Det finns också B3, kalcium och järn i gurkmeja (se SÅ STÄRKER DU DITT IMMUNFÖRSVAR s 114).
Nu är dressingen klar att användas!
Till potatissallad:
Skala och skiva kall kokt potatis ner i en salladsskål.
Skeda lite av dressingen över det första lagret potatis. Fortsätt att varva potatis och dressing tillsammans med finklippt kryddgrönt. Den som inte lider av IBS kan strö i finstrimlad salladslök, kapris, skivade rädisor t ex eller servera i skålar bredvid, så kan den som tål välja själv. Jag varvar ofta ingredienserna till en sallad på det här sättet, så slipper man ’gräva om’ i skålen och kladda ner kanterna. Själv har jag naturligtvis inga råa grönsaker i potatissalladen, eftersom de är gasbildande.
Överst klipper jag över lite kryddgrönt och strör ätliga blomblad (pensé, röd tusensköna, ringblommeblad, kronblad av solros etc).
Här tycker jag gulbruna penséer passar tillsammans med tusensköna.
Till kycklingsallad med fullkornspasta:
Varva ingredienserna som ovan. Även här passar lite dragon bra i dressingen.
Klipp gärna över färsk citronmeliss.
De i hushållet som tål råa grönsaker får själva skära ner dem i sin djuptallrik, innan de tar sin portion, strimlad romansallad t ex.
Till räkmacka med hårdkokt ägg på Fiberrost (Skogaholm) eller Balansbröd (AXA).
Till pocherad lax – klicka på ”Fisk”.
Efter att mina IBS-symtom blev definitiva tål jag inte längre sura saker. Vanlig majonnäs är helt utesluten. Jag får sveda på vänster sida längst ner i buken, där tjocktarmen böjer av mot ändtarmen. Det blir inte bättre av att jag dessutom har divertiklar, dvs tarmfickor, utmed hela tjocktarmen. Gör jag inget åt det här så vet jag hur det går: kroppstemperaturen börjar stiga, allting i magen stannar och jag blir trött, lessen och orkeslös. Först blir jag hård i magen och efter ett par dar kommer diarrén. Så kan man naturligtvis inte fortsätta.
Bästa motmedlet är förstås att inte äta sånt som ger besvär (allt surt, fett och starkt kryddat!) men majonnäs är något som ingår i väldigt många rätter, inte minst på sommaren. En god potatissallad med gräddfilsdressing t ex, hur smakar den utan majonnäs inblandad? En räkmacka med hårdkokt ägg? Jo, något fattas – och hur ersätter man det? Att leva på smaklös dietmat resten av livet, det vill jag verkligen inte göra! Efter många provningar har jag nu äntligen fått fram en ersättning som verkligen är god och som gör att jag inte längre behöver sakna majonnäs. Den här smakar nämligen så mycket bättre!
MARJONNÄS:
I en mindre skål blandas
en del laktosfri gräddfil med
två delar vanlig crème fraiche.
Vanlig crème fraiche är ’gräddigare’ i konsistensen än den laktosfria och jag räknar med att den laktosfria gräddfilen balanserar eventuella laktosrester i crème fraichen.
Jag ger inga mängder eftersom det kommer an på var och en hur mycket gräddfilsdressing man behöver och till vad. Använd ögonmåttet.
Salta. Jag tar olivflingsalt (FALKSALT), några nypor – det har en mild syra som jag faktiskt tål. Ska man laga till en familj, tar man naturligtvis ett billigare salt med smak, Herbamare t ex. Min dressing ska bara vara för två personer och då kan man kosta på sej lite lyxigare smaktillsatser. Om min dotter fortfarande bodde hemma tog jag naturligtvis Herbamare i stället. Finns på Hälsokosten – och är värt pengarna.
Rejält med gurkmeja, färgen ska bli ’majonnäsgul’, eller nästan i alla fall. Smaken är mycket mild, så det är ingen risk att man tar för mycket. Jag rör ner i åtminstone tre omgångar, så färgen blir nästan ’majonnäsgul’.
Blanda väl och smaka av.
I vissa fall – om man ska ha dressingen till fisk – kan jag rekommendera lite dragon, men bara lite! Annars är finklippt dill gott.
Låt dressingen stå och ”ta smak” ett tag.
Gurkmeja har jag börjat använda allt mer, sen jag läste i FRI FRÅN MAGBESVÄR (klicka på ”LITTERATUR”) att den mildrar magbesvär, särskilt gaser, som är mycket smärtsamt för min del (IBS förekommer i många olika variationer). Det starka färgämnet, som ersätter saffran i vissa maträtter, är en effektiv antioxidant som lindrar inflammationer (precis vad jag behöver!) och även förebygger fettinlagringar på artärväggarna (de blodådror som går ut från hjärtat). Det finns också B3, kalcium och järn i gurkmeja (se SÅ STÄRKER DU DITT IMMUNFÖRSVAR s 114).
Nu är dressingen klar att användas!
Till potatissallad:
Skala och skiva kall kokt potatis ner i en salladsskål.
Skeda lite av dressingen över det första lagret potatis. Fortsätt att varva potatis och dressing tillsammans med finklippt kryddgrönt. Den som inte lider av IBS kan strö i finstrimlad salladslök, kapris, skivade rädisor t ex eller servera i skålar bredvid, så kan den som tål välja själv. Jag varvar ofta ingredienserna till en sallad på det här sättet, så slipper man ’gräva om’ i skålen och kladda ner kanterna. Själv har jag naturligtvis inga råa grönsaker i potatissalladen, eftersom de är gasbildande.
Överst klipper jag över lite kryddgrönt och strör ätliga blomblad (pensé, röd tusensköna, ringblommeblad, kronblad av solros etc).
Här tycker jag gulbruna penséer passar tillsammans med tusensköna.
Till kycklingsallad med fullkornspasta:
Varva ingredienserna som ovan. Även här passar lite dragon bra i dressingen.
Klipp gärna över färsk citronmeliss.
De i hushållet som tål råa grönsaker får själva skära ner dem i sin djuptallrik, innan de tar sin portion, strimlad romansallad t ex.
Till räkmacka med hårdkokt ägg på Fiberrost (Skogaholm) eller Balansbröd (AXA).
Till pocherad lax – klicka på ”Fisk”.
Etiketter: IBS
söndag, juli 06, 2008
Laxpudding
LAXPUDDING
nerräknad till två portioner
På dagstidningens sista sida i övre vänstra hörnet finns alltid ett middagstips från www.arla.se. Den här gången var det recept på laxpudding med äggstanning för fyra pers. I originalet ingår hackad stekt lök, men eftersom jag numera har IBS (krångel med magen), måste jag hoppa över den ingrediensen. Lök i alla former är nämligen gasbildande. Däremot ingick dill, så jag satsade desto mer på den i stället.
Vad laxen beträffar kan man välja det som passar; finns det kallrökt lax till medlemspris, så tar man ju det! Annars går varmrökt regnbåge lika bra (till nedsatt pris). I synnerhet om man som jag har rensat hela och fryst in i portionsburkar (klicka på ”Fisk”).
Jag tar min minsta ugnseldfasta glasform (20 cm i diameter och 6 cm djup). Det är så bekvämt att kunna se hur högt upp vätskan går, när man ställer i ordning den och om den är ordentligt genombakad, när man tar ut den. Storleken är lagom till mej och min man.
Ugnen sätter jag på 220 grader och gallret något nedanför mitten.
Jag smörjer formen.
Ca 6 medelstora kokta potatisar skalas och skivas. Jag lägger två lager i botten och strör över lite olivflingsalt av mitt favoritmärke FALKSALT (jag måste vara försiktig med syra, annars tog jag citronflingsalt).
Sen klipper jag över ett tjockt lager dill. Det kan vara svårt att få tag på knippor innan säsongen kommit. Då måste man köpa i plastkruka, vilket jag inte är så förtjust i. Men det ska ju vara ett rejält lager. Så det mesta går åt.
Ca 200 g kallrökt lax (när det är extrapris) får täcka dillen. Har man bitar av varmrökt regnbåge går det lika bra som sagt.
Överst får ett lager kokt skivad potatis täcka.
Sen vispar jag ihop äggstanningen:
2 ägg till 2 dl laktosfri mjölk, lite fisksås (smaka av) och kanske lite mera salt. Häll över formen.
Som avslutning river jag över ett tunt lager Peccorino (motsvarigheten till parmesan men gjord på fårmjölk – utmärkt om man är laktosintolerant), lite oskalat sesamfrö och några ringlar flytande margarin.
In i ugnen och efter 30 min ca är laxpuddingen klar.
Servera med grön- eller tomatsallad.
Jag som inte längre tål färska grönsaker, eftersom de är gasbildande, tar en halv färsk avocado i stället.
Vardagsvariant:
Över fisken (varmrökt regnbåge) kan man strö en liten burk skivade champinjoner. Då utesluter man översta potatislagret.
Spadet i burken ökar man på med grädde eller mjölk (laktosfri) till
1 dl och vispar ihop med ett ägg och lite salt,
innan stanningen hälls över i formen. Det räcker om stanningen når precis upp till svamptäcket. Täck som ovan.
Det här är både lättlagat och välsmakande. Med champinjonerna i formen behöver åtminstone inte jag något mer tillskott. Min man kan ta några cocktailtomater.
En knäckebrödssmörgås till (Rundrut för aromens skull!) smakar bra.
nerräknad till två portioner
På dagstidningens sista sida i övre vänstra hörnet finns alltid ett middagstips från www.arla.se. Den här gången var det recept på laxpudding med äggstanning för fyra pers. I originalet ingår hackad stekt lök, men eftersom jag numera har IBS (krångel med magen), måste jag hoppa över den ingrediensen. Lök i alla former är nämligen gasbildande. Däremot ingick dill, så jag satsade desto mer på den i stället.
Vad laxen beträffar kan man välja det som passar; finns det kallrökt lax till medlemspris, så tar man ju det! Annars går varmrökt regnbåge lika bra (till nedsatt pris). I synnerhet om man som jag har rensat hela och fryst in i portionsburkar (klicka på ”Fisk”).
Jag tar min minsta ugnseldfasta glasform (20 cm i diameter och 6 cm djup). Det är så bekvämt att kunna se hur högt upp vätskan går, när man ställer i ordning den och om den är ordentligt genombakad, när man tar ut den. Storleken är lagom till mej och min man.
Ugnen sätter jag på 220 grader och gallret något nedanför mitten.
Jag smörjer formen.
Ca 6 medelstora kokta potatisar skalas och skivas. Jag lägger två lager i botten och strör över lite olivflingsalt av mitt favoritmärke FALKSALT (jag måste vara försiktig med syra, annars tog jag citronflingsalt).
Sen klipper jag över ett tjockt lager dill. Det kan vara svårt att få tag på knippor innan säsongen kommit. Då måste man köpa i plastkruka, vilket jag inte är så förtjust i. Men det ska ju vara ett rejält lager. Så det mesta går åt.
Ca 200 g kallrökt lax (när det är extrapris) får täcka dillen. Har man bitar av varmrökt regnbåge går det lika bra som sagt.
Överst får ett lager kokt skivad potatis täcka.
Sen vispar jag ihop äggstanningen:
2 ägg till 2 dl laktosfri mjölk, lite fisksås (smaka av) och kanske lite mera salt. Häll över formen.
Som avslutning river jag över ett tunt lager Peccorino (motsvarigheten till parmesan men gjord på fårmjölk – utmärkt om man är laktosintolerant), lite oskalat sesamfrö och några ringlar flytande margarin.
In i ugnen och efter 30 min ca är laxpuddingen klar.
Servera med grön- eller tomatsallad.
Jag som inte längre tål färska grönsaker, eftersom de är gasbildande, tar en halv färsk avocado i stället.
Vardagsvariant:
Över fisken (varmrökt regnbåge) kan man strö en liten burk skivade champinjoner. Då utesluter man översta potatislagret.
Spadet i burken ökar man på med grädde eller mjölk (laktosfri) till
1 dl och vispar ihop med ett ägg och lite salt,
innan stanningen hälls över i formen. Det räcker om stanningen når precis upp till svamptäcket. Täck som ovan.
Det här är både lättlagat och välsmakande. Med champinjonerna i formen behöver åtminstone inte jag något mer tillskott. Min man kan ta några cocktailtomater.
En knäckebrödssmörgås till (Rundrut för aromens skull!) smakar bra.
Etiketter: Fisk
lördag, juli 05, 2008
NIGELLAS CHOKLADMUFFINS
I boken FEST (klicka på ’artiklar’ för närmare detaljer om förlag osv) har Nigella ett recept (s 233) på chokladmuffins (som jag inte återger här – av upphovsrättsliga orsaker), men för att det ska passa oss med låg hormonprofil har jag ändrat en del på det. Nigella har utgått från ett klassiskt recept på engelska muffins utan salt men med mera socker. Dessutom har hon bytt ut smöret mot olja (vilket är ett genialiskt grepp av henne!) och samtidigt ökat mjölken med 1 dl. Originalreceptet finns i Fogtdals Matlexikon (Fogtdals förlag 1986) under "Muffins, engelska". Serien består av 20 band och finns säkert på biblioteket. För mej är det en guldgruva!
Vetemjölet byter jag naturligtvis ut mot Kungsörnens Fullkornsvetemjöl Ljust och Milt.
Bakpulvret ökar jag med en knivsudd eftersom jag strukit bikarbonaten helt.
Cacaon har jag likaså ökat, men ordentligt med 2-3 matskedar av hög kvalitet, det skadar inte. Muffinsen blir mycket mörka och vackra då. Jag tycker chokladmuffins ska vara mörka i färgen. Dessutom använder jag cacao som Valrhona eller 1848. I receptet står det faktiskt teskedar. Möjligen kan det röra sej om ett tryckfel.
Sockret byter jag till rårörsocker och tar bara en dl. Den hackade vita chokladen (se nedan) står för resten av sötningen.
Mjölken är självklart laktosfri.
Oljan är Zetas rapsolja, eftersom den är i princip smaklös. Dessutom blir 6 matskedar 90 ml (6 x 15ml), vilket är en knapp dl.
Vaniljsockret har jag inte ändrat på. Det är en så liten mängd. Men det ska vara äkta vanilj och den tar man bara lite av. Annars blir smaken inte god.
Chokladdropparna är svåra att få tag på, särskilt om det ska vara i den höga kvalitet som krävs här. Vita chokladdroppar ska man akta sej för! De kan innehålla hur mycket skit som helst! Så jag tar en kaka vit choklad, här Fazer Lemon 100g, varav jag hackar ca 60 gram (resten går ner i min mage under arbetet!), som jag fördelar i högar med samma antal som muffinsformarna.
Naturligtvis kan man ta mörk choklad av hög kvalitet i stället.
När jag fördelat den hackade chokladen över smeten i formarna, petar jag ner bitarna under ytan med ett skedskaft. Jag tycker det blir godare så och mindre smetigt, när man ska äta dem.
Muffinsformar, jag väljer Toppits Stora (24 st) och ställer ut 8-11 på plåten. Man ska bara fylla till hälften, men jag missar alltid och får skopa över med en sked från de som blivit för fulla…
Sen följer jag Nigellas anvisningar. Alltså, lägger alla torra ingredienser i den stora degbunken som allt ska blandas i. Det kan vara idé att sikta cacaon… Då lägger man en trådsil över bunken och trycker ner cacaon genom nätet med en sked. Sen är det bara att spola av silen under kranen.
I ett halvlitermått mäter jag först upp mjölken, sen oljan ovanpå den (det är inte svårt med lite ögonmått) och till sist knäcker jag i ägget. Innan jag häller över allt i degbunken, rör jag sönder ägget med en lattesked. Den använder jag också när smeten ska röras ihop.
Nigella påpekar att smeten ska röras ihop slarvigt och fortfarande ha lite klumpar kvar. Det stämmer. Med latteskeden går det alldeles utmärkt dessutom. Den ogräddade smeten blir inte god, eftersom den innehåller så lite socker. Men de färdiga muffinsen blir jättegoda! Första gången jag bakade, smällde vi i oss två var (STORA) min man och jag. Utan problem!
Låt de färdiga muffinsen svalna på galler, innan de packas i en stor burk med lock. De går åt så fort att de kan stå i ett vanligt torrskåp under tiden.
Vetemjölet byter jag naturligtvis ut mot Kungsörnens Fullkornsvetemjöl Ljust och Milt.
Bakpulvret ökar jag med en knivsudd eftersom jag strukit bikarbonaten helt.
Cacaon har jag likaså ökat, men ordentligt med 2-3 matskedar av hög kvalitet, det skadar inte. Muffinsen blir mycket mörka och vackra då. Jag tycker chokladmuffins ska vara mörka i färgen. Dessutom använder jag cacao som Valrhona eller 1848. I receptet står det faktiskt teskedar. Möjligen kan det röra sej om ett tryckfel.
Sockret byter jag till rårörsocker och tar bara en dl. Den hackade vita chokladen (se nedan) står för resten av sötningen.
Mjölken är självklart laktosfri.
Oljan är Zetas rapsolja, eftersom den är i princip smaklös. Dessutom blir 6 matskedar 90 ml (6 x 15ml), vilket är en knapp dl.
Vaniljsockret har jag inte ändrat på. Det är en så liten mängd. Men det ska vara äkta vanilj och den tar man bara lite av. Annars blir smaken inte god.
Chokladdropparna är svåra att få tag på, särskilt om det ska vara i den höga kvalitet som krävs här. Vita chokladdroppar ska man akta sej för! De kan innehålla hur mycket skit som helst! Så jag tar en kaka vit choklad, här Fazer Lemon 100g, varav jag hackar ca 60 gram (resten går ner i min mage under arbetet!), som jag fördelar i högar med samma antal som muffinsformarna.
Naturligtvis kan man ta mörk choklad av hög kvalitet i stället.
När jag fördelat den hackade chokladen över smeten i formarna, petar jag ner bitarna under ytan med ett skedskaft. Jag tycker det blir godare så och mindre smetigt, när man ska äta dem.
Muffinsformar, jag väljer Toppits Stora (24 st) och ställer ut 8-11 på plåten. Man ska bara fylla till hälften, men jag missar alltid och får skopa över med en sked från de som blivit för fulla…
Sen följer jag Nigellas anvisningar. Alltså, lägger alla torra ingredienser i den stora degbunken som allt ska blandas i. Det kan vara idé att sikta cacaon… Då lägger man en trådsil över bunken och trycker ner cacaon genom nätet med en sked. Sen är det bara att spola av silen under kranen.
I ett halvlitermått mäter jag först upp mjölken, sen oljan ovanpå den (det är inte svårt med lite ögonmått) och till sist knäcker jag i ägget. Innan jag häller över allt i degbunken, rör jag sönder ägget med en lattesked. Den använder jag också när smeten ska röras ihop.
Nigella påpekar att smeten ska röras ihop slarvigt och fortfarande ha lite klumpar kvar. Det stämmer. Med latteskeden går det alldeles utmärkt dessutom. Den ogräddade smeten blir inte god, eftersom den innehåller så lite socker. Men de färdiga muffinsen blir jättegoda! Första gången jag bakade, smällde vi i oss två var (STORA) min man och jag. Utan problem!
Låt de färdiga muffinsen svalna på galler, innan de packas i en stor burk med lock. De går åt så fort att de kan stå i ett vanligt torrskåp under tiden.
Etiketter: Bakat
onsdag, juli 02, 2008
SMÄLTANDE ÖGONBLICK
I Lantliv nr 8 presenterar man recept till de sju sorters kakor som är obligatoriska i syrenbersån. Ett av dem är ”Smältande Ögonblick”. Namnet klingade välbekant och jag började söka igenom mina kokböcker av det större formatet. I ROSENDALS TRÄDGÅRDSCAFÉ (av Monika Ahlberg, Ewa-Marie Rundquist och Kent Nyberg, Tiden/Rabén Prisma 1994) fick jag napp, på s 89.
Recepten var i stort sett identiska. Det skilde mellan vaniljsocker och vaniljstång, vanligt socker och råsocker t ex. Monika hade förmodligen ett generösare ögonmått, när hon gjorde sina bollar ”valnötsstora”, för i hennes recept blir det bara 25st, medan Inger Berg får ut nästan det dubbla, 40st.
Förlagan är engelsk. Monika hittade sitt i en engelsk tidning medan Inger hämtat sitt ur en engelsk kokbok. Tiden går… I mitt recept följer jag Nigellas råd, när hon gör smördeg, alltså när smör och socker ska ”arbetas poröst”. Jag häller upp de torra ingredienserna i matberedaren, fyller sen på med kalla smörkuber och till sist ägget medan maskinen går. Naturligtvis har jag dragit ner sockermängden till hälften. Det smakar precis lika gott!
Recept:
Sätt ugnen på 175 grader. Är det inte tillräckligt, höj värmen efter första plåten.
I en matberedare med kniv laddas
3,2 dl grahamsmjöl,
2 tsk bakpulver,
1 tsk äkta vaniljsocker,
1,5 dl rårörsocker
och blandas med kniven ett kort ögonblick.
300 g smör, kylskåpskallt, skärs i kuber. Lägg ca hälften i matberedaren och ’pulsa’ ihop tills det börjar bli smuligt. Mata i resten av smörkuberna efter hand och ’pulsa’ (de flesta matberedare har ’pulsknapp’ i dag). De sista bitarna kan släppas ner genom matarröret, när beredaren går på lägsta hastighet.
Ett ägg hälls ner genom matarröret med beredaren på lägsta hastighet. Kör tills smeten ljusnar och börjar bli fluffig. Ibland får man stanna och skrapa ner från sidorna, så allt blandas ordentligt.
Till sist häller man ner 1,5 dl havregryn (är man känslig mot havre, går det bra med grynblandning) och pulsar ihop dem försiktigt med resten av smeten. De ska bara precis blandas ner, inte hackas!
Klä två bakplåtar med bakplåtspapper.
Häll upp havregryn (eller grynblandning) i en djuptallrik.
Nu ska de ”valnötsstora” bollarna formas.
Jag föredrar då två latteskedar, skopar upp smet med den ena och skrapar av med den andra. Med båda rullar jag bollen i grynen och lägger över på plåten. På en normalstor plåt lägger jag nio bollar jämnt utspridda.
Monika plattar till sina lite. Det tror jag är en god idé. Då tror jag de blir just så tunna som på bilden i tidningen. Mina blev lite tjocka i mitten, men kanten blev desto frasigare. Kanske kan storleken också spela in. Inger gjorde sina lite mindre och då smälter de nog ut lättare.
Sätt in plåten mitt i ugnen och grädda i 15 min eller något längre. Kakorna ska smälta ut ordentligt och få lite färg.
Under tiden gör man i ordning nästa plåt.
Bunken med smeten kan man ställa in i kylskåpet, om det dröjer mellan gräddningarna.
Håll ett galler färdigt för att låta kakorna svalna. Jag använder en stekspade när jag flyttar över dem från plåten.
Upprepa som ovan och låt plåtarna avlösa varann i ugnen. Använd samma bakplåtspapper.
När kakorna svalnat kan de travas i en kakburk och förvaras torrt.
OBS!
När man ändrar t ex sockermängden i ett recept, särskilt en kakdeg, kan det 'hända' saker. I det här fallet misstänker jag att kakorna inte blir lika sega som originalet. De här blir kolossalt spröda och smuliga - men goda. Som låg hormonprofil mår man bra av dem. Att bryta dem tillsammans med Tofuline Vaniljglass i en coupe blir helt himmelskt gott!
Kommentar:
De här kakorna innehåller ju en massa fett – 300 gram smör! Det låter farligt ur kalorisynpunkt. Men med tanke på sockret som ingår är det bara bra. DesMaisons rekommenderar t ex när man ska äta glass, att en person med låg hormonprofil bör välja gräddglass framför lättvarianten, eftersom fettet proppar igen de receptorer i hjärnan där annars sockret skulle sätta sej – och senare orsaka godissug. Fett är alltså att föredra i blandningar med socker.
Dessutom har vi här grahamsmjöl, vilket är klart bättre framför vanligt vitt på grund av den högre fibermängden. Fibrerna spär ut det förrädiska protein som annars påverkar hjärnkemin negativt. Man kan faktiskt bli ”brödberoende” om man bara äter vitt bröd och vetebullar.
Till sist ingår havregryn som är en sorgligt förbisedd nyttighet.
I boken SÅ STÄRKER DU DITT IMMUNFÖRSVAR av Charlotte Haigh (översättning Sabina Söderlund, LevNu / W & W 2007) kan man läsa följande om havre på s 76: ”Havregryn är lugnande och stärkande och samtidigt fulla av egenskaper som är bra för hälsan.”
Dels innehåller de E-vitamin (bra för immunförsvaret), dels kraftiga antioxidanter som bryter ner inte bara kolesterol utan också kan förebygga cancer, särskilt tjocktarmscancer. Dessutom finns höga halter av kiselsyra som lugnar matsmältningen och motverkar inflammationer. Övriga spårämnen är järn, magnesium, selen och zink.
Vitamin B1, B2, B3 och B5 hjälper till att dämpa stress samtidigt som grynen frigör sin energi långsamt, så hungerkänslorna hålls borta under längre tid. Kanske är det den egenskapen som bidrar till att sänka högt blodtryck?
Så ät dessa ’smältande ögonblick’ med gott samvete! Gärna flera till välbryggt grönt te (Friggs GRÖNT TE – MILD VANILJ, låt dra 1½-2 min), med lite friskt kallt vatten tillsatt eller som iste, på balkongen eller i trädgården. När solen gassar brukar jag göra en hel kanna och ställa ut på balkongbordet. Särskilt grönt te innehåller mängder av antioxidanter som neutraliserar skador från fria radikaler. Det sänker också blodtrycket och kolesterolhalten. Te svalkar när det är varmt och värmer när det är kallt.
Recepten var i stort sett identiska. Det skilde mellan vaniljsocker och vaniljstång, vanligt socker och råsocker t ex. Monika hade förmodligen ett generösare ögonmått, när hon gjorde sina bollar ”valnötsstora”, för i hennes recept blir det bara 25st, medan Inger Berg får ut nästan det dubbla, 40st.
Förlagan är engelsk. Monika hittade sitt i en engelsk tidning medan Inger hämtat sitt ur en engelsk kokbok. Tiden går… I mitt recept följer jag Nigellas råd, när hon gör smördeg, alltså när smör och socker ska ”arbetas poröst”. Jag häller upp de torra ingredienserna i matberedaren, fyller sen på med kalla smörkuber och till sist ägget medan maskinen går. Naturligtvis har jag dragit ner sockermängden till hälften. Det smakar precis lika gott!
Recept:
Sätt ugnen på 175 grader. Är det inte tillräckligt, höj värmen efter första plåten.
I en matberedare med kniv laddas
3,2 dl grahamsmjöl,
2 tsk bakpulver,
1 tsk äkta vaniljsocker,
1,5 dl rårörsocker
och blandas med kniven ett kort ögonblick.
300 g smör, kylskåpskallt, skärs i kuber. Lägg ca hälften i matberedaren och ’pulsa’ ihop tills det börjar bli smuligt. Mata i resten av smörkuberna efter hand och ’pulsa’ (de flesta matberedare har ’pulsknapp’ i dag). De sista bitarna kan släppas ner genom matarröret, när beredaren går på lägsta hastighet.
Ett ägg hälls ner genom matarröret med beredaren på lägsta hastighet. Kör tills smeten ljusnar och börjar bli fluffig. Ibland får man stanna och skrapa ner från sidorna, så allt blandas ordentligt.
Till sist häller man ner 1,5 dl havregryn (är man känslig mot havre, går det bra med grynblandning) och pulsar ihop dem försiktigt med resten av smeten. De ska bara precis blandas ner, inte hackas!
Klä två bakplåtar med bakplåtspapper.
Häll upp havregryn (eller grynblandning) i en djuptallrik.
Nu ska de ”valnötsstora” bollarna formas.
Jag föredrar då två latteskedar, skopar upp smet med den ena och skrapar av med den andra. Med båda rullar jag bollen i grynen och lägger över på plåten. På en normalstor plåt lägger jag nio bollar jämnt utspridda.
Monika plattar till sina lite. Det tror jag är en god idé. Då tror jag de blir just så tunna som på bilden i tidningen. Mina blev lite tjocka i mitten, men kanten blev desto frasigare. Kanske kan storleken också spela in. Inger gjorde sina lite mindre och då smälter de nog ut lättare.
Sätt in plåten mitt i ugnen och grädda i 15 min eller något längre. Kakorna ska smälta ut ordentligt och få lite färg.
Under tiden gör man i ordning nästa plåt.
Bunken med smeten kan man ställa in i kylskåpet, om det dröjer mellan gräddningarna.
Håll ett galler färdigt för att låta kakorna svalna. Jag använder en stekspade när jag flyttar över dem från plåten.
Upprepa som ovan och låt plåtarna avlösa varann i ugnen. Använd samma bakplåtspapper.
När kakorna svalnat kan de travas i en kakburk och förvaras torrt.
OBS!
När man ändrar t ex sockermängden i ett recept, särskilt en kakdeg, kan det 'hända' saker. I det här fallet misstänker jag att kakorna inte blir lika sega som originalet. De här blir kolossalt spröda och smuliga - men goda. Som låg hormonprofil mår man bra av dem. Att bryta dem tillsammans med Tofuline Vaniljglass i en coupe blir helt himmelskt gott!
Kommentar:
De här kakorna innehåller ju en massa fett – 300 gram smör! Det låter farligt ur kalorisynpunkt. Men med tanke på sockret som ingår är det bara bra. DesMaisons rekommenderar t ex när man ska äta glass, att en person med låg hormonprofil bör välja gräddglass framför lättvarianten, eftersom fettet proppar igen de receptorer i hjärnan där annars sockret skulle sätta sej – och senare orsaka godissug. Fett är alltså att föredra i blandningar med socker.
Dessutom har vi här grahamsmjöl, vilket är klart bättre framför vanligt vitt på grund av den högre fibermängden. Fibrerna spär ut det förrädiska protein som annars påverkar hjärnkemin negativt. Man kan faktiskt bli ”brödberoende” om man bara äter vitt bröd och vetebullar.
Till sist ingår havregryn som är en sorgligt förbisedd nyttighet.
I boken SÅ STÄRKER DU DITT IMMUNFÖRSVAR av Charlotte Haigh (översättning Sabina Söderlund, LevNu / W & W 2007) kan man läsa följande om havre på s 76: ”Havregryn är lugnande och stärkande och samtidigt fulla av egenskaper som är bra för hälsan.”
Dels innehåller de E-vitamin (bra för immunförsvaret), dels kraftiga antioxidanter som bryter ner inte bara kolesterol utan också kan förebygga cancer, särskilt tjocktarmscancer. Dessutom finns höga halter av kiselsyra som lugnar matsmältningen och motverkar inflammationer. Övriga spårämnen är järn, magnesium, selen och zink.
Vitamin B1, B2, B3 och B5 hjälper till att dämpa stress samtidigt som grynen frigör sin energi långsamt, så hungerkänslorna hålls borta under längre tid. Kanske är det den egenskapen som bidrar till att sänka högt blodtryck?
Så ät dessa ’smältande ögonblick’ med gott samvete! Gärna flera till välbryggt grönt te (Friggs GRÖNT TE – MILD VANILJ, låt dra 1½-2 min), med lite friskt kallt vatten tillsatt eller som iste, på balkongen eller i trädgården. När solen gassar brukar jag göra en hel kanna och ställa ut på balkongbordet. Särskilt grönt te innehåller mängder av antioxidanter som neutraliserar skador från fria radikaler. Det sänker också blodtrycket och kolesterolhalten. Te svalkar när det är varmt och värmer när det är kallt.
Etiketter: Bakat
tisdag, juli 01, 2008
Jordgubbspannkaka
Inspirerad av Nigellas Yorkshirepudding (se 'artikel') serverad som efterrätt, tog jag fram mitt recept för liten ungspannkaka. Idén kommer från PANNKAKOR (se 'Pannkaka') s 42 och har ytterligare höjts av jordgubbstipset från Paolo Roberto i LANTLIV nr 7/2008 s 91. Jag ville ju ha något alternativ till sirapen som Nigella föreslog. Häromdan kom min man dessutom hem med en liter jordgubbar. Det är ju den säsongen nu. Så jag plockade fram mina pannkaksattiraljer.
Först började jag med jordgubbarna. De hade stått framme en stund i köket (jordgubbar ska njutas rumstempererade - precis som tomater - och helst osköljda!) så mängden hade minskat något, med en tredjedel ungefär. Jag tog resten av jordgubbarna och rensade bort det gröna, strök av med hushållspapper om det behövdes, men i regel odlas jordgubbar på tjocka halmbäddar (när de inte hänger från taket i ett växthus) så de behöver INTE sköljas.
Därefter skivade jag dem, lade i en djuptallrik vartefter och strödde lite rårörsocker mellan varven. Verkligen mycket försiktigt! Max 1 matsked totalt! Det är inte sockret som ska smaka, utan bären. Sen följde jag Robertos tips, att tillsätta lite citronsaft, i det här fallet en matsked, vände om med sked och ställde på köksbordet att marinera.
OBS! Står bären längre än 15 minuter, börjar de safta sej. Men i det här fallet är det en fördel. Smaken sprids bättre över pannkakan på så sätt.
Därefter var det dags för smeten.
Ugnen på 200 grader. Den här lilla ugnspannkakan får inte gräddas i för varm ugn!
Jag har en gammal glasform för ugn med ett lock som mäter 22 cm i diameter. Det är precis lagom för de här mängderna:
Vispa ihop
ett ägg med
1,5 dl laktosfri mjölk (Valio),
en matsked rårörsocker och
1 dl Fullkornsvetemjöl Ljust & Milt (Kungsörnen).
Häll över i den smorda formen och
grädda mitt i ugnen i 25 min. Passa noga så att den inte bränns!
Kanterna blir höga och fina.
När den svalnat något hälls de marinerade jordgubbarna över.
Klipp i delar med en kökssax och servera. Möjligen med lite vispad grädde eller en klick crème fraiche (egentligen behövs det inte) och var försiktig med sockret! Njut med kniv och gaffel.
Jordgubbarna blev verkligen utsökta, precis som redaktören Cecilia Lübeck lovade.
Varianter (när det inte är jordgubbstid):
1. Strö över frysta blåbär när smeten hällts upp. Grädda lite längre tid och servera med vaniljglass (Tofuline på sojabas). Med riktigt mycket blåbär blir den här pannkakan stoppande, precis som blåbärspajen, om man är lös i magen.
2. Byt ut blåbären mot bitar av färsk papaya
eller tina fryst tärnad mango i lite flytande margarin på svag värme (dela de större bitarna). Strö en aning rårörsocker över.
3. Så småningom när bigarråerna kommer kan man riva ner ca 50 g mandelmassa i smeten och strö över urkärnade bigarråer (det finns urkärningstång att köpa). Hoppa över florsockret! Ta möjligen lite fruktsocker om det ska 'pudras' över något till serveringen.
Först började jag med jordgubbarna. De hade stått framme en stund i köket (jordgubbar ska njutas rumstempererade - precis som tomater - och helst osköljda!) så mängden hade minskat något, med en tredjedel ungefär. Jag tog resten av jordgubbarna och rensade bort det gröna, strök av med hushållspapper om det behövdes, men i regel odlas jordgubbar på tjocka halmbäddar (när de inte hänger från taket i ett växthus) så de behöver INTE sköljas.
Därefter skivade jag dem, lade i en djuptallrik vartefter och strödde lite rårörsocker mellan varven. Verkligen mycket försiktigt! Max 1 matsked totalt! Det är inte sockret som ska smaka, utan bären. Sen följde jag Robertos tips, att tillsätta lite citronsaft, i det här fallet en matsked, vände om med sked och ställde på köksbordet att marinera.
OBS! Står bären längre än 15 minuter, börjar de safta sej. Men i det här fallet är det en fördel. Smaken sprids bättre över pannkakan på så sätt.
Därefter var det dags för smeten.
Ugnen på 200 grader. Den här lilla ugnspannkakan får inte gräddas i för varm ugn!
Jag har en gammal glasform för ugn med ett lock som mäter 22 cm i diameter. Det är precis lagom för de här mängderna:
Vispa ihop
ett ägg med
1,5 dl laktosfri mjölk (Valio),
en matsked rårörsocker och
1 dl Fullkornsvetemjöl Ljust & Milt (Kungsörnen).
Häll över i den smorda formen och
grädda mitt i ugnen i 25 min. Passa noga så att den inte bränns!
Kanterna blir höga och fina.
När den svalnat något hälls de marinerade jordgubbarna över.
Klipp i delar med en kökssax och servera. Möjligen med lite vispad grädde eller en klick crème fraiche (egentligen behövs det inte) och var försiktig med sockret! Njut med kniv och gaffel.
Jordgubbarna blev verkligen utsökta, precis som redaktören Cecilia Lübeck lovade.
Varianter (när det inte är jordgubbstid):
1. Strö över frysta blåbär när smeten hällts upp. Grädda lite längre tid och servera med vaniljglass (Tofuline på sojabas). Med riktigt mycket blåbär blir den här pannkakan stoppande, precis som blåbärspajen, om man är lös i magen.
2. Byt ut blåbären mot bitar av färsk papaya
eller tina fryst tärnad mango i lite flytande margarin på svag värme (dela de större bitarna). Strö en aning rårörsocker över.
3. Så småningom när bigarråerna kommer kan man riva ner ca 50 g mandelmassa i smeten och strö över urkärnade bigarråer (det finns urkärningstång att köpa). Hoppa över florsockret! Ta möjligen lite fruktsocker om det ska 'pudras' över något till serveringen.
Etiketter: Pannkaka
Nigella Lawson: FEST - Mat för högtid och kalas
NIGELLA LAWSON: FEST
Forum 2004
Nån gång i våras såg jag en repris av hennes matprogram. Jag kollade ’med ett öga’ eftersom jag sett rätt många vid det här laget. Men så gjorde hon plötsligt en vit chokladmousse på ett mycket enkelt och fiffigt sätt. Hon rörde ihop vit smält choklad med en massa vispgrädde, som hon blandat två äggvitor i. Sen vispade hon alltihop, hällde i dessertkoppar och ställde in i kylen. Men vilka var proportionerna?
Jag oroade mej inte utan gick in på www.recept.nu och letade igenom Nigellas samling. En liten varning fick jag i början – det var bara ett urval som presenterades – och ingenstans hittade jag den vita chokladmoussen med äggvita! Men hon har ju skrivit en rad böcker. En av dem gick på bokrean i år, mindes jag. Kunde man kanske låna? Jo, interurbant kunde jag få tag på just boken FEST - Mat för högtid och kalas. En vit chokladmousse bör ju höra till festsortimentet. Efter en tids väntan kom meddelande att boken kunde hämtas på biblioteket. Ingen liten sak! Stor, tung och tjock. Jag började läsa…
Mycket snart insåg jag att jag är en festprisse! Alla recept var så läckra och lockande. Jag har tydligen alla mina smaklökar i behåll… Det tog mej 1½ månad att läsa igenom allt, noga för att inte missa chokladreceptet och låneboken blev fylld av smala pappersremsor, som markerar favoritrecept som måste prövas och – naturligtvis – omarbetas, åtminstone räknas ner till hanterbara proportioner.
Det trevligaste med Nigella är, att hon skriver precis som hon pratar i TV-programmen. I inledningen till varje kapitel finns mycket information att hämta. Jag undrar t ex om inte den klassiska Yorkshire-pudding som brukar serveras till rostbiff helt enkelt är vår svenska ugnspannkaka gräddad i små formar? Den ugnspannkaka jag gör numera jäser upp på precis samma sätt! Tipset på s 198 (se bilden s 193 – som länge satte myror i huvudet på mej) att servera den som dessert med vispad grädde eller glass kommer jag absolut att pröva, när jag har min dotter på besök. Sirapen däremot får jag hitta på nån ersättning för. Hemlagad sylt kanske (med extra lite socker)? Eller flytande honung? Klicka på "Pannkaka".
Och jag kände igen mej själv! Just den här ’bloggar-stilen’ som jag tycker är nästan alltför vardaglig, kunde jag här se på pränt! Jag insåg att Nigella och jag är syskonsjälar – inte bara på smaklökarnas område. Till slut förstod jag att den här boken måste jag ha! Trots de nära 360 kronor den kostar. Jag vill kunna klottra in mina ändringar på plats!
Men receptet på vit chokladmousse med äggvita i vispgrädden hittade jag som sagt inte. Bara ”Vit Mockasås” på s 126 som kommer nånstans i närheten av det jag såg på TV. Det blir att pröva själv – och när jag gjort det kommer jag med receptet!
Nigella nämner ofta ”tröstmat” dvs något som är ljust och lättuggat, gärna lite sött och ljummet. Det får mej att misstänka att hon, liksom jag, egentligen har låg hormonprofil. Vi brukar vara läckergommar. Hon behöver också äta ofta och regelbundet tycks det. Matsäck i form av smörgås, om hon ska vara ute länge och ständig 'nattmat'. Recepten är däremot inte ett dugg anpassade till en låg hormonprofil. De innehåller genomgående vitt vetemjöl och en massa socker. Dessutom är de beräknade för fester med många personer. Jag äter sån här mat till vardags! Om man UNDVIKER ALLT VITT I MATEN går det att äta så här gott – till vardags! Utan att gå upp i vikt.
Mat ska vara god och snabblagad, precis som Nigella anser. Hennes bok FEST är verkligen en lycklig tilldragelse för mej. Det blir att räkna om, skära ner och experimentera. ”Anna Bergenström, släng dej i väggen!” skulle jag vilja utropa. Men det är orättvist! Det är faktiskt via henne (ANNAS MAT och VINTERNS GODA TING) som jag kommit så här långt i mitt matlagande, att jag kan uppskatta Nigellas finesser.
Forum 2004
Nån gång i våras såg jag en repris av hennes matprogram. Jag kollade ’med ett öga’ eftersom jag sett rätt många vid det här laget. Men så gjorde hon plötsligt en vit chokladmousse på ett mycket enkelt och fiffigt sätt. Hon rörde ihop vit smält choklad med en massa vispgrädde, som hon blandat två äggvitor i. Sen vispade hon alltihop, hällde i dessertkoppar och ställde in i kylen. Men vilka var proportionerna?
Jag oroade mej inte utan gick in på www.recept.nu och letade igenom Nigellas samling. En liten varning fick jag i början – det var bara ett urval som presenterades – och ingenstans hittade jag den vita chokladmoussen med äggvita! Men hon har ju skrivit en rad böcker. En av dem gick på bokrean i år, mindes jag. Kunde man kanske låna? Jo, interurbant kunde jag få tag på just boken FEST - Mat för högtid och kalas. En vit chokladmousse bör ju höra till festsortimentet. Efter en tids väntan kom meddelande att boken kunde hämtas på biblioteket. Ingen liten sak! Stor, tung och tjock. Jag började läsa…
Mycket snart insåg jag att jag är en festprisse! Alla recept var så läckra och lockande. Jag har tydligen alla mina smaklökar i behåll… Det tog mej 1½ månad att läsa igenom allt, noga för att inte missa chokladreceptet och låneboken blev fylld av smala pappersremsor, som markerar favoritrecept som måste prövas och – naturligtvis – omarbetas, åtminstone räknas ner till hanterbara proportioner.
Det trevligaste med Nigella är, att hon skriver precis som hon pratar i TV-programmen. I inledningen till varje kapitel finns mycket information att hämta. Jag undrar t ex om inte den klassiska Yorkshire-pudding som brukar serveras till rostbiff helt enkelt är vår svenska ugnspannkaka gräddad i små formar? Den ugnspannkaka jag gör numera jäser upp på precis samma sätt! Tipset på s 198 (se bilden s 193 – som länge satte myror i huvudet på mej) att servera den som dessert med vispad grädde eller glass kommer jag absolut att pröva, när jag har min dotter på besök. Sirapen däremot får jag hitta på nån ersättning för. Hemlagad sylt kanske (med extra lite socker)? Eller flytande honung? Klicka på "Pannkaka".
Och jag kände igen mej själv! Just den här ’bloggar-stilen’ som jag tycker är nästan alltför vardaglig, kunde jag här se på pränt! Jag insåg att Nigella och jag är syskonsjälar – inte bara på smaklökarnas område. Till slut förstod jag att den här boken måste jag ha! Trots de nära 360 kronor den kostar. Jag vill kunna klottra in mina ändringar på plats!
Men receptet på vit chokladmousse med äggvita i vispgrädden hittade jag som sagt inte. Bara ”Vit Mockasås” på s 126 som kommer nånstans i närheten av det jag såg på TV. Det blir att pröva själv – och när jag gjort det kommer jag med receptet!
Nigella nämner ofta ”tröstmat” dvs något som är ljust och lättuggat, gärna lite sött och ljummet. Det får mej att misstänka att hon, liksom jag, egentligen har låg hormonprofil. Vi brukar vara läckergommar. Hon behöver också äta ofta och regelbundet tycks det. Matsäck i form av smörgås, om hon ska vara ute länge och ständig 'nattmat'. Recepten är däremot inte ett dugg anpassade till en låg hormonprofil. De innehåller genomgående vitt vetemjöl och en massa socker. Dessutom är de beräknade för fester med många personer. Jag äter sån här mat till vardags! Om man UNDVIKER ALLT VITT I MATEN går det att äta så här gott – till vardags! Utan att gå upp i vikt.
Mat ska vara god och snabblagad, precis som Nigella anser. Hennes bok FEST är verkligen en lycklig tilldragelse för mej. Det blir att räkna om, skära ner och experimentera. ”Anna Bergenström, släng dej i väggen!” skulle jag vilja utropa. Men det är orättvist! Det är faktiskt via henne (ANNAS MAT och VINTERNS GODA TING) som jag kommit så här långt i mitt matlagande, att jag kan uppskatta Nigellas finesser.
Etiketter: artikel
