onsdag, juli 02, 2008
SMÄLTANDE ÖGONBLICK
I Lantliv nr 8 presenterar man recept till de sju sorters kakor som är obligatoriska i syrenbersån. Ett av dem är ”Smältande Ögonblick”. Namnet klingade välbekant och jag började söka igenom mina kokböcker av det större formatet. I ROSENDALS TRÄDGÅRDSCAFÉ (av Monika Ahlberg, Ewa-Marie Rundquist och Kent Nyberg, Tiden/Rabén Prisma 1994) fick jag napp, på s 89.
Recepten var i stort sett identiska. Det skilde mellan vaniljsocker och vaniljstång, vanligt socker och råsocker t ex. Monika hade förmodligen ett generösare ögonmått, när hon gjorde sina bollar ”valnötsstora”, för i hennes recept blir det bara 25st, medan Inger Berg får ut nästan det dubbla, 40st.
Förlagan är engelsk. Monika hittade sitt i en engelsk tidning medan Inger hämtat sitt ur en engelsk kokbok. Tiden går… I mitt recept följer jag Nigellas råd, när hon gör smördeg, alltså när smör och socker ska ”arbetas poröst”. Jag häller upp de torra ingredienserna i matberedaren, fyller sen på med kalla smörkuber och till sist ägget medan maskinen går. Naturligtvis har jag dragit ner sockermängden till hälften. Det smakar precis lika gott!
Recept:
Sätt ugnen på 175 grader. Är det inte tillräckligt, höj värmen efter första plåten.
I en matberedare med kniv laddas
3,2 dl grahamsmjöl,
2 tsk bakpulver,
1 tsk äkta vaniljsocker,
1,5 dl rårörsocker
och blandas med kniven ett kort ögonblick.
300 g smör, kylskåpskallt, skärs i kuber. Lägg ca hälften i matberedaren och ’pulsa’ ihop tills det börjar bli smuligt. Mata i resten av smörkuberna efter hand och ’pulsa’ (de flesta matberedare har ’pulsknapp’ i dag). De sista bitarna kan släppas ner genom matarröret, när beredaren går på lägsta hastighet.
Ett ägg hälls ner genom matarröret med beredaren på lägsta hastighet. Kör tills smeten ljusnar och börjar bli fluffig. Ibland får man stanna och skrapa ner från sidorna, så allt blandas ordentligt.
Till sist häller man ner 1,5 dl havregryn (är man känslig mot havre, går det bra med grynblandning) och pulsar ihop dem försiktigt med resten av smeten. De ska bara precis blandas ner, inte hackas!
Klä två bakplåtar med bakplåtspapper.
Häll upp havregryn (eller grynblandning) i en djuptallrik.
Nu ska de ”valnötsstora” bollarna formas.
Jag föredrar då två latteskedar, skopar upp smet med den ena och skrapar av med den andra. Med båda rullar jag bollen i grynen och lägger över på plåten. På en normalstor plåt lägger jag nio bollar jämnt utspridda.
Monika plattar till sina lite. Det tror jag är en god idé. Då tror jag de blir just så tunna som på bilden i tidningen. Mina blev lite tjocka i mitten, men kanten blev desto frasigare. Kanske kan storleken också spela in. Inger gjorde sina lite mindre och då smälter de nog ut lättare.
Sätt in plåten mitt i ugnen och grädda i 15 min eller något längre. Kakorna ska smälta ut ordentligt och få lite färg.
Under tiden gör man i ordning nästa plåt.
Bunken med smeten kan man ställa in i kylskåpet, om det dröjer mellan gräddningarna.
Håll ett galler färdigt för att låta kakorna svalna. Jag använder en stekspade när jag flyttar över dem från plåten.
Upprepa som ovan och låt plåtarna avlösa varann i ugnen. Använd samma bakplåtspapper.
När kakorna svalnat kan de travas i en kakburk och förvaras torrt.
OBS!
När man ändrar t ex sockermängden i ett recept, särskilt en kakdeg, kan det 'hända' saker. I det här fallet misstänker jag att kakorna inte blir lika sega som originalet. De här blir kolossalt spröda och smuliga - men goda. Som låg hormonprofil mår man bra av dem. Att bryta dem tillsammans med Tofuline Vaniljglass i en coupe blir helt himmelskt gott!
Kommentar:
De här kakorna innehåller ju en massa fett – 300 gram smör! Det låter farligt ur kalorisynpunkt. Men med tanke på sockret som ingår är det bara bra. DesMaisons rekommenderar t ex när man ska äta glass, att en person med låg hormonprofil bör välja gräddglass framför lättvarianten, eftersom fettet proppar igen de receptorer i hjärnan där annars sockret skulle sätta sej – och senare orsaka godissug. Fett är alltså att föredra i blandningar med socker.
Dessutom har vi här grahamsmjöl, vilket är klart bättre framför vanligt vitt på grund av den högre fibermängden. Fibrerna spär ut det förrädiska protein som annars påverkar hjärnkemin negativt. Man kan faktiskt bli ”brödberoende” om man bara äter vitt bröd och vetebullar.
Till sist ingår havregryn som är en sorgligt förbisedd nyttighet.
I boken SÅ STÄRKER DU DITT IMMUNFÖRSVAR av Charlotte Haigh (översättning Sabina Söderlund, LevNu / W & W 2007) kan man läsa följande om havre på s 76: ”Havregryn är lugnande och stärkande och samtidigt fulla av egenskaper som är bra för hälsan.”
Dels innehåller de E-vitamin (bra för immunförsvaret), dels kraftiga antioxidanter som bryter ner inte bara kolesterol utan också kan förebygga cancer, särskilt tjocktarmscancer. Dessutom finns höga halter av kiselsyra som lugnar matsmältningen och motverkar inflammationer. Övriga spårämnen är järn, magnesium, selen och zink.
Vitamin B1, B2, B3 och B5 hjälper till att dämpa stress samtidigt som grynen frigör sin energi långsamt, så hungerkänslorna hålls borta under längre tid. Kanske är det den egenskapen som bidrar till att sänka högt blodtryck?
Så ät dessa ’smältande ögonblick’ med gott samvete! Gärna flera till välbryggt grönt te (Friggs GRÖNT TE – MILD VANILJ, låt dra 1½-2 min), med lite friskt kallt vatten tillsatt eller som iste, på balkongen eller i trädgården. När solen gassar brukar jag göra en hel kanna och ställa ut på balkongbordet. Särskilt grönt te innehåller mängder av antioxidanter som neutraliserar skador från fria radikaler. Det sänker också blodtrycket och kolesterolhalten. Te svalkar när det är varmt och värmer när det är kallt.
Recepten var i stort sett identiska. Det skilde mellan vaniljsocker och vaniljstång, vanligt socker och råsocker t ex. Monika hade förmodligen ett generösare ögonmått, när hon gjorde sina bollar ”valnötsstora”, för i hennes recept blir det bara 25st, medan Inger Berg får ut nästan det dubbla, 40st.
Förlagan är engelsk. Monika hittade sitt i en engelsk tidning medan Inger hämtat sitt ur en engelsk kokbok. Tiden går… I mitt recept följer jag Nigellas råd, när hon gör smördeg, alltså när smör och socker ska ”arbetas poröst”. Jag häller upp de torra ingredienserna i matberedaren, fyller sen på med kalla smörkuber och till sist ägget medan maskinen går. Naturligtvis har jag dragit ner sockermängden till hälften. Det smakar precis lika gott!
Recept:
Sätt ugnen på 175 grader. Är det inte tillräckligt, höj värmen efter första plåten.
I en matberedare med kniv laddas
3,2 dl grahamsmjöl,
2 tsk bakpulver,
1 tsk äkta vaniljsocker,
1,5 dl rårörsocker
och blandas med kniven ett kort ögonblick.
300 g smör, kylskåpskallt, skärs i kuber. Lägg ca hälften i matberedaren och ’pulsa’ ihop tills det börjar bli smuligt. Mata i resten av smörkuberna efter hand och ’pulsa’ (de flesta matberedare har ’pulsknapp’ i dag). De sista bitarna kan släppas ner genom matarröret, när beredaren går på lägsta hastighet.
Ett ägg hälls ner genom matarröret med beredaren på lägsta hastighet. Kör tills smeten ljusnar och börjar bli fluffig. Ibland får man stanna och skrapa ner från sidorna, så allt blandas ordentligt.
Till sist häller man ner 1,5 dl havregryn (är man känslig mot havre, går det bra med grynblandning) och pulsar ihop dem försiktigt med resten av smeten. De ska bara precis blandas ner, inte hackas!
Klä två bakplåtar med bakplåtspapper.
Häll upp havregryn (eller grynblandning) i en djuptallrik.
Nu ska de ”valnötsstora” bollarna formas.
Jag föredrar då två latteskedar, skopar upp smet med den ena och skrapar av med den andra. Med båda rullar jag bollen i grynen och lägger över på plåten. På en normalstor plåt lägger jag nio bollar jämnt utspridda.
Monika plattar till sina lite. Det tror jag är en god idé. Då tror jag de blir just så tunna som på bilden i tidningen. Mina blev lite tjocka i mitten, men kanten blev desto frasigare. Kanske kan storleken också spela in. Inger gjorde sina lite mindre och då smälter de nog ut lättare.
Sätt in plåten mitt i ugnen och grädda i 15 min eller något längre. Kakorna ska smälta ut ordentligt och få lite färg.
Under tiden gör man i ordning nästa plåt.
Bunken med smeten kan man ställa in i kylskåpet, om det dröjer mellan gräddningarna.
Håll ett galler färdigt för att låta kakorna svalna. Jag använder en stekspade när jag flyttar över dem från plåten.
Upprepa som ovan och låt plåtarna avlösa varann i ugnen. Använd samma bakplåtspapper.
När kakorna svalnat kan de travas i en kakburk och förvaras torrt.
OBS!
När man ändrar t ex sockermängden i ett recept, särskilt en kakdeg, kan det 'hända' saker. I det här fallet misstänker jag att kakorna inte blir lika sega som originalet. De här blir kolossalt spröda och smuliga - men goda. Som låg hormonprofil mår man bra av dem. Att bryta dem tillsammans med Tofuline Vaniljglass i en coupe blir helt himmelskt gott!
Kommentar:
De här kakorna innehåller ju en massa fett – 300 gram smör! Det låter farligt ur kalorisynpunkt. Men med tanke på sockret som ingår är det bara bra. DesMaisons rekommenderar t ex när man ska äta glass, att en person med låg hormonprofil bör välja gräddglass framför lättvarianten, eftersom fettet proppar igen de receptorer i hjärnan där annars sockret skulle sätta sej – och senare orsaka godissug. Fett är alltså att föredra i blandningar med socker.
Dessutom har vi här grahamsmjöl, vilket är klart bättre framför vanligt vitt på grund av den högre fibermängden. Fibrerna spär ut det förrädiska protein som annars påverkar hjärnkemin negativt. Man kan faktiskt bli ”brödberoende” om man bara äter vitt bröd och vetebullar.
Till sist ingår havregryn som är en sorgligt förbisedd nyttighet.
I boken SÅ STÄRKER DU DITT IMMUNFÖRSVAR av Charlotte Haigh (översättning Sabina Söderlund, LevNu / W & W 2007) kan man läsa följande om havre på s 76: ”Havregryn är lugnande och stärkande och samtidigt fulla av egenskaper som är bra för hälsan.”
Dels innehåller de E-vitamin (bra för immunförsvaret), dels kraftiga antioxidanter som bryter ner inte bara kolesterol utan också kan förebygga cancer, särskilt tjocktarmscancer. Dessutom finns höga halter av kiselsyra som lugnar matsmältningen och motverkar inflammationer. Övriga spårämnen är järn, magnesium, selen och zink.
Vitamin B1, B2, B3 och B5 hjälper till att dämpa stress samtidigt som grynen frigör sin energi långsamt, så hungerkänslorna hålls borta under längre tid. Kanske är det den egenskapen som bidrar till att sänka högt blodtryck?
Så ät dessa ’smältande ögonblick’ med gott samvete! Gärna flera till välbryggt grönt te (Friggs GRÖNT TE – MILD VANILJ, låt dra 1½-2 min), med lite friskt kallt vatten tillsatt eller som iste, på balkongen eller i trädgården. När solen gassar brukar jag göra en hel kanna och ställa ut på balkongbordet. Särskilt grönt te innehåller mängder av antioxidanter som neutraliserar skador från fria radikaler. Det sänker också blodtrycket och kolesterolhalten. Te svalkar när det är varmt och värmer när det är kallt.
Etiketter: Bakat
# skrivet av Maia H @ 13:47 
