onsdag, juni 10, 2009
RESTER AV SMÖRDEG
Den smördeg som blir över efter att man lagt de fina locken över portionsskålarna, vad gör man med den? En titt i Fogtdals Matlexikon gav tips.
Större bitar
kan användas till Smördegssnäckor. Har man små kokottformar kan de ställas uppochner på smördegen. Sedan skär man runt formens kant en eller ett par cm utanför, det beror på hur djup ’skål’ man vill ha. Rundeln läggs över kokotten (som fortfarande står uppochner) och formas försiktigt efter kanterna. Är kokotten räfflad på utsidan får man det mönstret på insidan av smördegsskålen. Nagga och sätt in i 225 grader 10-15 min i mitten av ugnen. Låt sen svalna tills smördegen kan lossas försiktigt och lägg i en burk med lock så länge. Jag förvarar mina i kylskåpet tills de ska användas (fyllas med något gott och gratineras).
Småbitarna
som blir kvar kan bli Snittar som antingen skärs till trianglar eller tas ut med små pepparkaksmått och läggs på bakpapper på plåt. Resterna knådas ihop och kavlas ut igen till nya snittar tills degen är slut. Ugnsvärmen höjs till 250 grader och snittarna gräddas mitt i ugnen ca 5 min. Passa väl, de kan lätt bli brända! Servera dem till någon maträtt, fisk t ex eller till någon dip kanske?
Större bitar
kan användas till Smördegssnäckor. Har man små kokottformar kan de ställas uppochner på smördegen. Sedan skär man runt formens kant en eller ett par cm utanför, det beror på hur djup ’skål’ man vill ha. Rundeln läggs över kokotten (som fortfarande står uppochner) och formas försiktigt efter kanterna. Är kokotten räfflad på utsidan får man det mönstret på insidan av smördegsskålen. Nagga och sätt in i 225 grader 10-15 min i mitten av ugnen. Låt sen svalna tills smördegen kan lossas försiktigt och lägg i en burk med lock så länge. Jag förvarar mina i kylskåpet tills de ska användas (fyllas med något gott och gratineras).
Småbitarna
som blir kvar kan bli Snittar som antingen skärs till trianglar eller tas ut med små pepparkaksmått och läggs på bakpapper på plåt. Resterna knådas ihop och kavlas ut igen till nya snittar tills degen är slut. Ugnsvärmen höjs till 250 grader och snittarna gräddas mitt i ugnen ca 5 min. Passa väl, de kan lätt bli brända! Servera dem till någon maträtt, fisk t ex eller till någon dip kanske?
Etiketter: Kyckling
söndag, juni 07, 2009
LYXIG KYCKLINGFRIKASSÉ (under smördegslock)
TV4+ hade en serie med Nigella för ett tag sen. Då såg jag när hon gjorde en kycklingstuvning som hon gratinerade i ugnsfasta portionsskålar under lock av smördeg. Det såg så trevligt ut, att jag beslöt pröva förslaget eftersom jag har matskålar i stengods. Naturligtvis har jag anpassat receptet till min IBS (se ’IBS’) som numera är fullt utvecklad. Jag har haft anfall hela vintern. Det är därför det har varit så glest mellan recepten…
Nigella började med att smälta ut fettet ur bacon. Det är ett passerat stadium för mej. Inget animaliskt fett för mej längre! Inga marinerade revbensspjäll (men marinaden kan användas till benfri fläskkotlett i bit, där man kan skära bort det mesta fettet – se ’Lammracks efter Nigella’). I stället använder jag rapsolja och lite flytande margarin. Vill man ha den rökta baconsmaken kan man ta Falksalts rökta Gourmetsalt.
Nyligen fick jag tag på kycklinglår till halvt pris. Större delen av 250g klippte jag i munsbitar som jag, efter Nigellas tips, lade ner i en plastpåse med ½dl Fullkornsvetemjöl Ljust & Milt (använder jag till ALLT!) tillsammans med en tesked örtsalt (Herbamare). Timjan kan man också ha i.
Min man fick skala ett par medelstora potatisar och en liten bit rotselleri och skära i lagoma bitar, som jag lät koka mjuka i saltat vatten tillsammans med mindre bitar av torkad svamp, i det här fallet shiitake som jag hittade på Hemköp i påsar om 20 g. Knappt halva påsen tog jag, eftersom jag måste vara försiktig med produkter från växtriket. De kan orsaka jäsning i tarmarna om inte cellväggarna är ordentligt nedbrutna/genomkokta. På Konsum finns just nu torkad svamp från Italien. Jag passar på att lägga på mej ett litet förråd, eftersom jag är uppvuxen med svamp och jag numera inte kommer ut i svampskogen längre p g a min ledartros.
De mjölade kycklingbitarna stekte jag i medelvarm rapsolja (plus lite flytande margarin, så ser man enklast när oljan börjar bli het) i en låg vid traktörgryta. Därefter tog jag drygt 3dl av kokvattnet från potatisen och hällde över, tillsatte lite soja och lät sjuda i 5 min tillsammans med potatisen, sellerin och svampen. Man får passa på vattenmängden eftersom fullkornsmjölet suger upp mer än vanligt vitt vetemjöl. Men med vattenkokaren bredvid spisen har jag alltid hett vatten att späda med när det behövs.
Eftersom vi skulle vara tre vid bordet (vår dotter var på besök) tog jag fram tre av mina stengodsskålar och mätte upp omkretsen på en rulle färsk smördeg (vände skålen uppochner och tryckte till). Tyvärr fick bara två skålar hela lock, men min man nöjde sej med bitarna av det som blev över, så vi slapp att köpa en rulle till.
Att lägga smördegslock över en portionsskål har sina speciella effekter. Första gången gjorde jag som Nigella:
1. Fukta kanten på skålen och kläm fast en remsa tvärs över runt hela skålen, så att det blir smördeg på båda sidor. Sen lägger man över locket och trycker fast det mot degkanten. Då sitter locket garanterat kvar under hela gräddningen. Nackdelen är att man får en kant på utsidan som man inte får loss och kan äta upp (vilket stör mej som minns matransoneringen efter kriget). Dessutom blir skålen svår att diska (vilket inte rör mej, eftersom min man sköter den sysslan numera).
2. Nästa gång lade jag degremsan precis innanför skålkanten och klämde fast deglocket mot den. Under gräddningen gled då locket ner och lade sej fint över fyllningen, med mycket gott resultat.
Hur man nu väljer, så gör man ett vackert streckmönster med en liten gaffel, som man trycker runt kanten på deglocket och sticker ett par små hål så ångan kan komma ut. Inte för många eftersom locket ska pösa upp i en fin kulle.
20 min i 220 grader tar det. Sen får skålarna svalna i en kvart. Annars bränner man bara tungan och det är det värsta jag vet! Under tiden kan man ju äta en liten förrätt t ex. Servera med sked och gaffel.
När man äter, trycker man ner bitar av locket i stuvningen under och plockar i sej med gaffeln. Rester av den goda såsen tar man upp med skeden.
Variant:
Hur gick det sen med kycklinglåren som blev över? Jo – i avvaktan på lämpligt tillfälle tog jag Nigellas tips att marinera kycklingbitar i lättfil (Kycklingnuggets à la Ritz, FEST s 214).
Nu har vi inte lättfil hemma p g a laktosproblem. Däremot ser jag till att alltid ha crème fraiche. En rågad matsked vispas ut med lite varmt vatten i djuptallrik. Kycklingbitarna läggs i och vänds ett par gånger. Täck väl med plastfolie och ställ kallt. Håller ett par dygn. I mitt kylskåp har jag stadigt +4 grader. Jag har inte behövt ändra inställningen på nära ett år…
Nästa gång jag gjorde den här rätten var det bara till mej och min man. Jag hade lite rester av kokt vildrisblandning (Saltå Kvarn Vildrismix 500g) i kylskåpet som jag tänkte ta den här gången tillsammans med lite svamp som jag hittat.
På hemvägen från snabbköpet går vi numera förbi en nybyggd större fastighet med asfalterad gångväg, en bekväm förkortning av promenaden till vårt hus. Man har kört på ny jord, sått gräs och planterat träd mm. Och där, invid staketet till en äldre villa, hade tre små toppmurklor stuckit upp! Den största var omkullsparkad (som vanligt – att folk bara orkar!) annars hade jag inte sett dem. De måste ha kommit med den nya jorden… ”Det här blir finfint till kycklingen jag har kvar!” tänkte jag. Sagt och gjort.
Jag började med att steka toppmurklorna (som är en trestjärning matsvamp men som inte får förväxlas med den giftiga stenmurklan!) i småbitar i flytande margarin. De skulle framför allt ge smak. Sen klippte jag ner den marinerade kycklingen, två-tre lår hade jag kvar (marinaden hälls bort p g a salmonellarisken!), i rätt små bitar, vände i fullkornsmjöl i en djuptallrik och saltade med Falksalts senaste tillskott, Karl Johan, numera min absoluta favorit. Det doftar Karl Johansvamp bara man lyfter på locket. Det passar till allt!
Den här gången spädde jag med laktosfri grädde och fyllde på med varmt vatten (ur vattenkokaren) vartefter det behövdes. Mjölpaneringen reder såsen. Till sist hällde jag ner vildrisresten och blandade väl. En matsked mandelspån, bara för smakbrytningens skull, fick också följa med.
Sötmandel är lugnande för magen om man har IBS, så jag strör mandelspån över Tofuglassen, på marmeladsmörgåsen och när jag kommer åt som sagt. Jag knaprar ingen hel mandel med tanke på mina gamla amalgamplomber. De spricker så lätt numera.
Sen var det bara att fördela i ugnsfasta skålar och täcka med smördegslock som beskrivits ovan. Den här gången räckte det med en rulle smördeg.
Nigella började med att smälta ut fettet ur bacon. Det är ett passerat stadium för mej. Inget animaliskt fett för mej längre! Inga marinerade revbensspjäll (men marinaden kan användas till benfri fläskkotlett i bit, där man kan skära bort det mesta fettet – se ’Lammracks efter Nigella’). I stället använder jag rapsolja och lite flytande margarin. Vill man ha den rökta baconsmaken kan man ta Falksalts rökta Gourmetsalt.
Nyligen fick jag tag på kycklinglår till halvt pris. Större delen av 250g klippte jag i munsbitar som jag, efter Nigellas tips, lade ner i en plastpåse med ½dl Fullkornsvetemjöl Ljust & Milt (använder jag till ALLT!) tillsammans med en tesked örtsalt (Herbamare). Timjan kan man också ha i.
Min man fick skala ett par medelstora potatisar och en liten bit rotselleri och skära i lagoma bitar, som jag lät koka mjuka i saltat vatten tillsammans med mindre bitar av torkad svamp, i det här fallet shiitake som jag hittade på Hemköp i påsar om 20 g. Knappt halva påsen tog jag, eftersom jag måste vara försiktig med produkter från växtriket. De kan orsaka jäsning i tarmarna om inte cellväggarna är ordentligt nedbrutna/genomkokta. På Konsum finns just nu torkad svamp från Italien. Jag passar på att lägga på mej ett litet förråd, eftersom jag är uppvuxen med svamp och jag numera inte kommer ut i svampskogen längre p g a min ledartros.
De mjölade kycklingbitarna stekte jag i medelvarm rapsolja (plus lite flytande margarin, så ser man enklast när oljan börjar bli het) i en låg vid traktörgryta. Därefter tog jag drygt 3dl av kokvattnet från potatisen och hällde över, tillsatte lite soja och lät sjuda i 5 min tillsammans med potatisen, sellerin och svampen. Man får passa på vattenmängden eftersom fullkornsmjölet suger upp mer än vanligt vitt vetemjöl. Men med vattenkokaren bredvid spisen har jag alltid hett vatten att späda med när det behövs.
Eftersom vi skulle vara tre vid bordet (vår dotter var på besök) tog jag fram tre av mina stengodsskålar och mätte upp omkretsen på en rulle färsk smördeg (vände skålen uppochner och tryckte till). Tyvärr fick bara två skålar hela lock, men min man nöjde sej med bitarna av det som blev över, så vi slapp att köpa en rulle till.
Att lägga smördegslock över en portionsskål har sina speciella effekter. Första gången gjorde jag som Nigella:
1. Fukta kanten på skålen och kläm fast en remsa tvärs över runt hela skålen, så att det blir smördeg på båda sidor. Sen lägger man över locket och trycker fast det mot degkanten. Då sitter locket garanterat kvar under hela gräddningen. Nackdelen är att man får en kant på utsidan som man inte får loss och kan äta upp (vilket stör mej som minns matransoneringen efter kriget). Dessutom blir skålen svår att diska (vilket inte rör mej, eftersom min man sköter den sysslan numera).
2. Nästa gång lade jag degremsan precis innanför skålkanten och klämde fast deglocket mot den. Under gräddningen gled då locket ner och lade sej fint över fyllningen, med mycket gott resultat.
Hur man nu väljer, så gör man ett vackert streckmönster med en liten gaffel, som man trycker runt kanten på deglocket och sticker ett par små hål så ångan kan komma ut. Inte för många eftersom locket ska pösa upp i en fin kulle.
20 min i 220 grader tar det. Sen får skålarna svalna i en kvart. Annars bränner man bara tungan och det är det värsta jag vet! Under tiden kan man ju äta en liten förrätt t ex. Servera med sked och gaffel.
När man äter, trycker man ner bitar av locket i stuvningen under och plockar i sej med gaffeln. Rester av den goda såsen tar man upp med skeden.
Variant:
Hur gick det sen med kycklinglåren som blev över? Jo – i avvaktan på lämpligt tillfälle tog jag Nigellas tips att marinera kycklingbitar i lättfil (Kycklingnuggets à la Ritz, FEST s 214).
Nu har vi inte lättfil hemma p g a laktosproblem. Däremot ser jag till att alltid ha crème fraiche. En rågad matsked vispas ut med lite varmt vatten i djuptallrik. Kycklingbitarna läggs i och vänds ett par gånger. Täck väl med plastfolie och ställ kallt. Håller ett par dygn. I mitt kylskåp har jag stadigt +4 grader. Jag har inte behövt ändra inställningen på nära ett år…
Nästa gång jag gjorde den här rätten var det bara till mej och min man. Jag hade lite rester av kokt vildrisblandning (Saltå Kvarn Vildrismix 500g) i kylskåpet som jag tänkte ta den här gången tillsammans med lite svamp som jag hittat.
På hemvägen från snabbköpet går vi numera förbi en nybyggd större fastighet med asfalterad gångväg, en bekväm förkortning av promenaden till vårt hus. Man har kört på ny jord, sått gräs och planterat träd mm. Och där, invid staketet till en äldre villa, hade tre små toppmurklor stuckit upp! Den största var omkullsparkad (som vanligt – att folk bara orkar!) annars hade jag inte sett dem. De måste ha kommit med den nya jorden… ”Det här blir finfint till kycklingen jag har kvar!” tänkte jag. Sagt och gjort.
Jag började med att steka toppmurklorna (som är en trestjärning matsvamp men som inte får förväxlas med den giftiga stenmurklan!) i småbitar i flytande margarin. De skulle framför allt ge smak. Sen klippte jag ner den marinerade kycklingen, två-tre lår hade jag kvar (marinaden hälls bort p g a salmonellarisken!), i rätt små bitar, vände i fullkornsmjöl i en djuptallrik och saltade med Falksalts senaste tillskott, Karl Johan, numera min absoluta favorit. Det doftar Karl Johansvamp bara man lyfter på locket. Det passar till allt!
Den här gången spädde jag med laktosfri grädde och fyllde på med varmt vatten (ur vattenkokaren) vartefter det behövdes. Mjölpaneringen reder såsen. Till sist hällde jag ner vildrisresten och blandade väl. En matsked mandelspån, bara för smakbrytningens skull, fick också följa med.
Sötmandel är lugnande för magen om man har IBS, så jag strör mandelspån över Tofuglassen, på marmeladsmörgåsen och när jag kommer åt som sagt. Jag knaprar ingen hel mandel med tanke på mina gamla amalgamplomber. De spricker så lätt numera.
Sen var det bara att fördela i ugnsfasta skålar och täcka med smördegslock som beskrivits ovan. Den här gången räckte det med en rulle smördeg.
Etiketter: Kyckling
