MagKultur

Fredrik Paulún har ett trevligt recept på sockerkaka i sin bok Blodsockerblues (Fitnessförlaget 2002, ISBN 91-973429-1-2) på s 149.

Där använder han fruktsocker. Ska man få ägg fluffigt med fruktsocker behöver man en köksmaskin eller elvisp med ställ. Det tar längre tid än med vanligt socker.

Byt ut vetemjölet mot grahamsmjöl. Det ger en mörkare färg på kakan och är mest en estetisk fråga. Vill man camouflera grahamsmjölet kan man hacka valnötskärnor och blanda ner eller blanda mjölet med ett par matskedar kakao, som ger en mörkare färg, innan man tillsätter det.
Följ i övrigt receptet.

När man använder fruktsocker ska man tänka på att den uppiggande effekten dröjer minst 6 timmar, eftersom fruktsockret går från tarmen direkt till levern och omvandlas där till glukos, som därefter portioneras ut i blodet. Det tar ca 6 timmar. Man bör alltså inte äta den här sockerkakan efter middan, för då kan man få svårt att somna senare på kvällen!

Etiketter: Bakat

Originalreceptet heter "Plommonflan" och hittas på www.icakuriren.se. Den som föredrar en mer syrlig vuxensmak hänvisar jag dit. Likaså om man saknar matberedare.

Man behöver: en matberedare med kniv och grov rivskiva, en pajform 26-28 cm i diameter och gärna lös botten, ugnsfolie och ett litet pkt smör (250 g), 3 dl grahamsmjöl, fruktsocker, ett stort ägg/frukostägg, en stång mandelmassa (Odense 200 g är den bästa) och ½-3/4 liter snoppade krusbär (man klipper bort blomfnas och skaft). Annan frukt går bra liksom andra stora bär.

Sätt ugnen på 225 grader och lägg en rejäl bit ugnsfolie med blanka sidan upp i botten av ugnen. I formar där botten ligger lös på en ram, smälter gärna smöret igenom och droppar ner i botten av ugnen med kraftigt os som följd. Sänk gallret till någon av de nedre falsarna.

Ladda matberedaren med kniven. Häll i 3 dl grahamsmjöl. Skär 150 g kallt smör i kuber och lägg ner i mjölet. Strö över 1 msk fruktsocker och lite mald kardemumma. Pulsa ihop tills smöret börjar bli finfördelat. Dela ägget i gula och vita. Spara vitan till fyllningen och häll i äggulan, när beredaren är igång. Låt den gå tills degen börjar vika sej och falla in över kniven eller tills den blir som en boll.
Smörj pajformen och töm behållaren i den. Ställ tillbaka behållaren på motorblocket och ladda med rivskivan. Man behöver inte diska mellan varven. Platta ut smeten i pajformen och låt den gå upp en bit på kanten. Picka ytan med en gaffel och ställ in i frysen så länge.

Tag mandelmassan och riv den i matberedaren. Vill man ha kraftig mandelsmak tar man 200 g (och slipper rester). Annars tar man 150 g. Mängden spelar ingen roll när man har matberedare. Lyft upp den rivna mandelmassan och sätt i kniven. Lägg tillbaka rivet.
50 g mjukt smör delas i kuber och läggs ner. Låt gå på lägsta hastighet till smöret börjar blandas med mandelmassan. Häll i äggvitan under gång genom matarröret och låt gå tills allt är väl blandat och fluffigt.

Ta ut pajformen ur frysen och bred ut fyllningen i det kalla skalet. Lägg ut krusbären på fyllningen, börja utmed ytterkanten och gå i varv inåt. Älskar man sött, strö lite fruktsocker över bären.
Sätt in i ugnen i 20-25 min tills degkanten fått färg och krusbären börjar spricka.

Servera ljummen med moccaglass (Tofu Line) och te bryggt på torkade blåbärsblad, som innehåller naturligt insulin. Den som har låg hormonprofil tar också en tablett mullbärsextrakt (Mulberry, finns på Hälsokosten) för att minska sockerkicken.

Varianter: Plommon i klyftor eller frusna björnbär. När pajen är gräddad, pudrar man över kanel, som också innehåller naturligt insulin och minskar sockerkicken. Mycket gott till syrliga plommon.

Det som blir över ställs i kylskåpet. Man kan också servera flanet kylskåpskallt. Då är degkanten fast och man behöver ingen glass till. Däremot te bryggt på blåbärsblad och en mullbärstablett till den som är sockerberoende/har låg hormonprofil.

Har man låg hormonprofil är det viktigt att undvika vitt vetemjöl. Ofta kan man ersätta med grahamsmjöl i recepten. Jag kommer att ge fler exempel så småningom. Varför detta är så viktigt återkommer jag till.

Etiketter: Bakat

I augusti, kräftornas förlovade månad, finns krondill att köpa! Då väljer jag riktigt långa stjälkar med fina dillkronor, där fröet fortfarande är grönt.

Jag ansar och klipper stjälkarna i ca 12 cm långa bitar som jag lägger ner i en fryspåse och fryser in för framtida behov - när jag ska koka riktigt god potatis eller en fiskbuljong för inkokt lax mm.
På själva kronorna klipper jag av blomställningarna med sina frön rätt ner i en större före detta glassburk. De får ligga löst som de faller. Sen sätter jag på locket och fryser in. Det som är kvar av blomställningen kastar jag.

När det är dags för en fiskgryta eller skaldjursmix (se recept) tar jag fram burken ur frysen och smular ner fröställningarna i grytan/woken. Det doftar dill redan när jag tar av locket! Sen ställer jag tillbaka burken i frysen. Svårare är det inte! Hela vintern har jag underbar dilldoft till hands när jag behöver.

Etiketter: Örtkryddor

Augustinumret av LIFE-butikernas reklamblad har just kommit. Jag bläddrar gärna igenom tidskriften och tar del av de senaste rönen kring de produkter som presenteras.

Redan på s 2 hittar jag en intressant notis. Jag citerar:
"Älskade mat
Att kvinnor gärna botar deppighet med sötsaker är ingen nyhet. När kvinnor behöver tröstmat är det gräddglass som gäller. Män väljer hellre en saftig köttbit och äter sin 'tröstmat' när de mår som allra bäst. Mat med färre kalorier förstärker positiva känslor. Fett och sötsaker dämpar negativa känslor. Vi har alla ett speciellt förhållande till maten vi äter."

Ja, där känner man ju igen sej! Gräddglassen ligger nära, särskilt när man har låg hormonprofil. Men varför äter män och kvinnor så olika? Beror det enbart på fysiska skillnader? Att vi kvinnor har tjockare underhudsfett än män? Beror det bara på det biologiska arvet - eller kan något annat också spela in?

Varför behöver vi kvinnor tröstäta i så mycket större utsträckning än män? För att vi är så mycket mera känslosamma/hysteriska - eller för att vi fostras till det? Eller kan det vara ytterligare något annat? Kanske samhällets allmänna uppfattning om kvinnor som grupp påverkar oss att 'tröstäta'?

Hur ser man i allmänhet på kvinnor och hur ser vi på oss själva som kvinnor? På s 18 i samma skrift blir en 38-årig kvinna intervjuad om sin artrit som hon haft sedan tonåren. Artikeln inleds så här:
" - Det började med att högerhanden värkte när jag skrev långa prov. När jag sökte läkare trodde de att det handlade om att jag var skoltrött och ville slippa proven. Men jag har alltid älskat att studera och först flera år senare, när smärtan spridit sig till knän, axlar och fotleder, blev jag trodd, berättar Harriet."

Ja, är det inte så här det går till? När kvinnor påpekar att något är fel på dem, så är det bara pjoskighet eller hypokondri (med ett fint ord). Jag kommer ihåg när vi hade flyttat ifrån vårt hus (på grund av sjukdom i familjen) in till det lilla samhället. Jag hade ont i mina höfter redan då och gått sjukskriven en tid, men nu blev jag friskförklarad och skulle rehabiliteras av Arbetsförmedlingen. Jag valde en kortare utbildning i Windows.
Så småningom när jag fick ett tidsbegränsat beredskapsarbete där datahantering ingick, började jag få yrsel. Det hade jag haft redan tidigare i samband med gåtfull huvudvärk, som jag fått stolpiller mot. Men nu blev yrseln nästan sammanhängande. Vad sa den äldre manlige läkaren på vårdcentralen då? Jo, han förklarade det raskt på det här sättet: "Det är oron för er osäkra ekonomiska situation som tar sej det här uttrycket." Hade han nån utbildning i psykologi? Nej.
Några år senare fick jag äntligen en synundersökning i samband med arbetsprövning av min ledartros. Det visade sej att jag hade parallellseende och behövde prismaglasögon för att kunna arbeta vid en dator. Ytterligare några år därefter kom det fram, att jag har en gammal whiplashskada som också den ger yrsel. Nu går jag på behandling hos sjukgymnast en gång i veckan.

Så här behandlas alltså vi kvinnor när vi söker vård för olika krämpor - som mindre vetande. Detta är den attityd samhället har mot den del av befolkningen som faktiskt utgör majoriteten i Sverige! Är det någon som undrar nu över skillnaden i mäns och kvinnors ätbeteende? Är det underligt att så många kvinnor behöver tröstäta? Är det inte dags att samhället ändrar attityd till kvinnor?

Hur gick det för Harriet? Jodå, hon började äta Helaflex (det ska jag också pröva faktiskt) och efter två månader ungefär kom förändringen som hon upplevde så här:
" Hon tränar aerobics och step-up, men tidigare har hon aldrig vågat ta i som hon gör nu utan har tvingats hålla igen. Även vardagssysslorna går lättare. Att dammsuga och klippa gräsmattan har gått om hon stålsatt sig, men efteråt har värken och tröttheten varit plågsam. Idag är det inget problem."
Åter känner jag igen mej; att inte orka samt smärtan efteråt, då man ångrar att man tog i. Men jag har gjort som min mamma (hon var folkskollärare och levde för sitt arbete!), jag har lagt ut de sysslor jag inte orkar/klarar av på entreprenad till min familj. Men jag undrar förstås om det fortfarande är Harriet som klipper gräsmattan och dammsuger eller får mannen och de pigga sönerna nån chans till det numera? Det kan de må bra av! Är inte hemmajobbet något man ska dela på och ska man (män) inte också sköta sin egen personservice? Det här diskuterade vi redan på 60-talet.

Undra på att vi kvinnor blir utslitna - och att vi tröstäter!
Men gör något åt saken! Skaffa SLUT PÅ SOCKERSUGET av Kathleen DesMaisons (ISBN 91-37-12242-8, Forum 2003). Läs och lär dej äta rätt, så kommer du så småningom att själv kunna göra något åt orättvisorna i samhället!

Etiketter: artikel

Minst ett halvår innan galna kosjukan dök upp och svärtade löpsedlarna hade jag valt bort nötkött till förmån för andra djurarter, särskilt lamm men också vilt. Vad gäller lammkött är jag uppvuxen på gotländskt utegångsfår. Jag har aldrig upplevt att lamm 'smakar kofta'. De gotländska fåren ("lambi" och "lambongar") betar inte gräs i första hand. De går på kalkhedarna och gnager på lavar, enrisbuskar, vild timjan, ett och annat grässtrå och vad annat de kan få tag på. De gör som älg, hjort och ren - de 'kryddar sej själva'.

Eftersom jag bor i en landsända där jakt ingår i höstens bestyr, är det möjligt att köpa t ex älgfärs till rimligt kilopris på snabbköpet, när det är säsong. I skogstrakter håller man också gärna får, så lammköttet är inte heller svårt att få tag på. Ett skäl att sluta äta nötkött är alltså att det saknar tillräckligt med smak och måste därför 'kryddas upp' ordentligt - inte minst med salt.

Ett annat skäl är det sätt nötuppfödning sker på i dag. Bästa sammanfattningen hittar man i boken URSPRUNGLIG FÖDA (Lindberg - Gräslund, N & K 2005) på s 84-85:
"I dag går djurindustrin in för maximal tillväxt genom (över)gödning med spannmålsbaserat kraftfoder, en historiskt ny företeelse, samt brist på motion och naturlig rörelse. På medeltiden var korna flera år gamla när de slaktades. Dagens köttdjur lever i allmänhet bara några månader och många ser dagsljuset först på väg till slakteriet.
Detta är huvudorsaken till att tamdjur normalt har tre gånger högre halter av fett än deras vilda motsvarigheter. Dessutom är tamdjurens fett främst av den mättade typen till skillnad från deras vilda motsvarigheter vars kött främst består av enkelomättat och fleromättat fett. Tack vare fodrets fettsammansättning blir andelen omega 6-fetter hög i tamkött och andelen omega 3-fetter betydligt lägre än hos vilt. Till råga på allt har man avlat fram djur där fettet ligger insprängt i muskulaturen i stället för i underhuden som hos vilda djur. - -
Den industriella produktionen av mat som inleddes i stor skala under början av 1900-talet har också inneburit en manipulering av kosten som efter hand fått enorma proportioner."

Man kan diskutera om nötköttet i dag verkligen är tjänligt som människoföda...

De 5 000 år som vår civilisation har utvecklats mot dagens överdrivna ätande av nötkött, räcker inte på långa vägar för de mutationer som skulle behövas för att ställa om vår matsmältning till det sätt vi äter på i dag. Sånt tar ohyggligt lång tid! Jag fortsätter att citera från s 46:
"Redan med ryggradsdjurens första uppträdande för drygt 500 miljoner år sedan skapades de grundläggande formerna för skelett samt mag-tarmkanal och andra inre organ som kännetecknar nutida ryggradsdjur (däggdjur, fiskar, amfibier, reptiler och fåglar). Med däggdjuren tillkom för omkring 200 miljoner år sedan effektivare käke och tänder. Som nämnts har vi människor i princip samma grundläggande anatomi och fysiologi som hela den övriga djurvärlden. Skelettet har utformats olika som anpassning till bland annat födoanskaffning, men invärtes är djurarterna förvånansvärt lika varandra.
Redan för 200 miljoner år sedan fungerade således våra förfäders matsmältning och ämnesomsättning i stora drag på samma sätt som hos oss. Att ta hand om näringsämnen i varierande mängd var samma uppgift då som under hundratals miljoner år dessförinnan. Denna evolutionära stabilitet beror på att det har varit extremt svårt att hitta bättre biokemiska lösningar än de befintliga. Ordet evolution leder tanken till förändring som om denna alltid är av värde. Så är det inte."

Att mot den här digra förhistoriska bakgrunden införa en helt ny typ av köttdjur gör vi alltså inte ostraffat! Det gäller förresten inte bara kött. Vi har det raffinerade vita vetemjölet också - och salt. Och socker! Undra på att så många människor mår dåligt i dag i vår västerländska civilisation.

Men det viktigaste skälet för min del är (för att åter citera ur samma bok från s 64-65):
"Våra förfäder har inte ätit stora mängder kött under så många generationer att människan som biologisk varelse har kunnat bli beroende av ett högt köttintag. - -
Utifrån kostvanorna hos just tropiska samlare-jägare under 1900-talet har man uppskattat att i genomsnitt knappt hälften av kosten under paleolitisk tid i termer av vikt bestått av vegetabilier och resten av animalier." (Det är uttytt: " Under stenåldern har födan till nästan hälften bestått av grönsaker, frukt och nötter och bara något över hälften av kött.")

Det här har länge varit min mening. Mängden av kött i maten är betydligt överdriven. Det är viktigare i dag att få i sej tillräckligt med fibrer för att hålla matsmältningssystemet i gång. Jag citerar en sista gång från s 13:
"Att en grupp människor är anpassad till en viss föda betyder alltså att den domineras av ättlingar till individer som helt eller i huvudsak kommit att tåla denna mat genom selektion. Sådan evolutionär kostanpassning kräver mycket lång tid.
Den genetiska utslagning som det samtidigt är frågan om tar sig främst uttryck i nedsatt fertilitet, allvarlig sjukdom i unga år eller förtida död, alltså inte i död efter 60-årsåldern."

Nötköttet går inte att plocka bort helt, det är inblandat i en rad charkuterier som korv t ex. Det viktigaste är att minska på den skadliga mängden. Jag har dessutom upptäckt att vilt mättar mer än nötkött. Man behöver inte lika mycket i maten och det kan ju vara en tröst för matkassan! Dessutom mår jag numera mycket bättre sen jag slutade med nötkött.

Människan har en otrolig anpassningsförmåga - till döds kan man tycka.

Etiketter: nötkött

Originalet i ICA-Kuriren är av nötfärs med fyllning av hackad lök, fransk senap, ansjovisfiléer och riven ost. Eftersom jag inte äter nötkött - av skäl som jag redovisar senare - har jag valt lammfärs i stället. Jag kan tänka mej att göra den här rätten av kycklingfärs också, eftersom kyckling är rikt på tryptofan. Det är viktigt för oss som har låg hormonprofil. Men då väljer jag nog ansjovis, Dijonne-senap och lök till fyllningen.

Till receptet behövs lammfärs, fetaost, någon grönsaksrest till fyllning alt lök, ett pkt bacon, plastfolie, tandpetare eller cocktailpinnar.

Sätt ugnen på 275 grader med gallret på 2:a eller 3:e falsen uppifrån.
Börja med att lägga ut plastfolie på en yta som den fäster vid. Jag har investerat i en skärbräda av glas modell större. På den fäster plastfolien tillräckligt bra för att göra arbetet lättare. Låt plasten gå från kortsida till kortsida.
Ett tråg lammfärs (ca 400 g) tippas ur mitt på plastfolien. Täck med ett lager plastfolie till och platta ut lammfärsen lite med händerna. Fortsätt att kavla ut färsen (med en kavel eller tom vinflaska) till en avlång fyrkant ca 23 x 36 cm. Dra av den övre plastfolien.

Nu är det dags för fyllningen. Har man som jag en älskling som avskyr lök, väljer man något annat. Jag tog en klyfta kokt spetskål som blivit över sen tidigare, skar i mindre bitar och strödde ut över lammfärsen.
Sen tog jag ½ pkt fetaost (av getmjölk), skar i smala skivor och smulade över kålen. Salt - inte för mycket eftersom fetaosten är stark i smaken.
Vill man höja aromen ytterligare på lammköttet kan man dofta över lite mald nejlika, försiktigt eftersom kryddan är stark, en aning mer av mald kanel och lite nymald kryddpeppar. Väljer man minsta burken ansjovis i stället behöver man inte de här kryddorna. De finns redan i ansjovisspadet.

Man börjar rulla ihop från ena kortsidan. Lyft på plastfolien och tryck ihop med hjälp av den, tills hela plattan är formad till en rulle/rulltårta. Rulla den lite fram och tillbaka inne i plasten och tryck ihop försiktigt. Ta sedan bort plastfolien på översidan. Den kan ligga kvar under, det blir lättare att dela upp i bitar då. Man får vara mycket lätt på handen så inte färsen spricker.

Klipp upp baconpaketet och räkna skivorna. Det brukar var 8-10 st. Är det 8 skivor dela rullen på mitten, såga försiktigt med kniven så färsen inte spricker. Dela sen på mitten igen, så det blir fyra bitar, som sen vardera delas så att man till slut har 8 lika stora rullar.
Ta en baconskiva och lägg över yttersta rullen och rulla den åt sidan, så att baconet sveps runt kanten. Fäst änden med en tandpetare. Det som faller ur läggs ovanpå rullen, när den flyttas till en smord rostfri form. Packa rullarna tätt.

Sätt in formen på gallret, rätt högt upp så att rullarna blir lite brynta på översidan, i 15 min. Ta ut formen och häll på en skvätt grädde och lite soja. Skaka formen så att tillsatserna blandas med stekskyn som bildats. Man kan i stället ta tomatjuice och hälla över, om man tycker bättre om det. Ställ in i ugnen i 5 min till.
Servera med kokt potatis och en grönsallad.

Rester kan värmas i ugn i 200 grader under 10-15 min, gärna tillsammans med en svampstuvning på crème fraiche och skogschampinjoner. De ger mer smak än de vita.

Jag använder ALDRIG VITT MJÖL i mina stuvningar. Vitt mjöl kleggar ihop receptorerna i hjärnan, en katastrof när man har låg hormonprofil! Det är då man blir impulsiv och orationell. I stället försöker jag hitta andra sätt som t ex crème fraiche. Kom ihåg, tar man bort det vita vetemjölet i allt man äter, kan man i stället unna sej lite fett då och då.

Man blir inte fet av fett. Man blir fet av att impulsäta och därmed äta för mycket!

Etiketter: Lamm