tisdag, augusti 08, 2006
Goda skäl att avstå från nötkött
Minst ett halvår innan galna kosjukan dök upp och svärtade löpsedlarna hade jag valt bort nötkött till förmån för andra djurarter, särskilt lamm men också vilt. Vad gäller lammkött är jag uppvuxen på gotländskt utegångsfår. Jag har aldrig upplevt att lamm 'smakar kofta'. De gotländska fåren ("lambi" och "lambongar") betar inte gräs i första hand. De går på kalkhedarna och gnager på lavar, enrisbuskar, vild timjan, ett och annat grässtrå och vad annat de kan få tag på. De gör som älg, hjort och ren - de 'kryddar sej själva'.
Eftersom jag bor i en landsända där jakt ingår i höstens bestyr, är det möjligt att köpa t ex älgfärs till rimligt kilopris på snabbköpet, när det är säsong. I skogstrakter håller man också gärna får, så lammköttet är inte heller svårt att få tag på. Ett skäl att sluta äta nötkött är alltså att det saknar tillräckligt med smak och måste därför 'kryddas upp' ordentligt - inte minst med salt.
Ett annat skäl är det sätt nötuppfödning sker på i dag. Bästa sammanfattningen hittar man i boken URSPRUNGLIG FÖDA (Lindberg - Gräslund, N & K 2005) på s 84-85:
"I dag går djurindustrin in för maximal tillväxt genom (över)gödning med spannmålsbaserat kraftfoder, en historiskt ny företeelse, samt brist på motion och naturlig rörelse. På medeltiden var korna flera år gamla när de slaktades. Dagens köttdjur lever i allmänhet bara några månader och många ser dagsljuset först på väg till slakteriet.
Detta är huvudorsaken till att tamdjur normalt har tre gånger högre halter av fett än deras vilda motsvarigheter. Dessutom är tamdjurens fett främst av den mättade typen till skillnad från deras vilda motsvarigheter vars kött främst består av enkelomättat och fleromättat fett. Tack vare fodrets fettsammansättning blir andelen omega 6-fetter hög i tamkött och andelen omega 3-fetter betydligt lägre än hos vilt. Till råga på allt har man avlat fram djur där fettet ligger insprängt i muskulaturen i stället för i underhuden som hos vilda djur. - -
Den industriella produktionen av mat som inleddes i stor skala under början av 1900-talet har också inneburit en manipulering av kosten som efter hand fått enorma proportioner."
Man kan diskutera om nötköttet i dag verkligen är tjänligt som människoföda...
De 5 000 år som vår civilisation har utvecklats mot dagens överdrivna ätande av nötkött, räcker inte på långa vägar för de mutationer som skulle behövas för att ställa om vår matsmältning till det sätt vi äter på i dag. Sånt tar ohyggligt lång tid! Jag fortsätter att citera från s 46:
"Redan med ryggradsdjurens första uppträdande för drygt 500 miljoner år sedan skapades de grundläggande formerna för skelett samt mag-tarmkanal och andra inre organ som kännetecknar nutida ryggradsdjur (däggdjur, fiskar, amfibier, reptiler och fåglar). Med däggdjuren tillkom för omkring 200 miljoner år sedan effektivare käke och tänder. Som nämnts har vi människor i princip samma grundläggande anatomi och fysiologi som hela den övriga djurvärlden. Skelettet har utformats olika som anpassning till bland annat födoanskaffning, men invärtes är djurarterna förvånansvärt lika varandra.
Redan för 200 miljoner år sedan fungerade således våra förfäders matsmältning och ämnesomsättning i stora drag på samma sätt som hos oss. Att ta hand om näringsämnen i varierande mängd var samma uppgift då som under hundratals miljoner år dessförinnan. Denna evolutionära stabilitet beror på att det har varit extremt svårt att hitta bättre biokemiska lösningar än de befintliga. Ordet evolution leder tanken till förändring som om denna alltid är av värde. Så är det inte."
Att mot den här digra förhistoriska bakgrunden införa en helt ny typ av köttdjur gör vi alltså inte ostraffat! Det gäller förresten inte bara kött. Vi har det raffinerade vita vetemjölet också - och salt. Och socker! Undra på att så många människor mår dåligt i dag i vår västerländska civilisation.
Men det viktigaste skälet för min del är (för att åter citera ur samma bok från s 64-65):
"Våra förfäder har inte ätit stora mängder kött under så många generationer att människan som biologisk varelse har kunnat bli beroende av ett högt köttintag. - -
Utifrån kostvanorna hos just tropiska samlare-jägare under 1900-talet har man uppskattat att i genomsnitt knappt hälften av kosten under paleolitisk tid i termer av vikt bestått av vegetabilier och resten av animalier." (Det är uttytt: " Under stenåldern har födan till nästan hälften bestått av grönsaker, frukt och nötter och bara något över hälften av kött.")
Det här har länge varit min mening. Mängden av kött i maten är betydligt överdriven. Det är viktigare i dag att få i sej tillräckligt med fibrer för att hålla matsmältningssystemet i gång. Jag citerar en sista gång från s 13:
"Att en grupp människor är anpassad till en viss föda betyder alltså att den domineras av ättlingar till individer som helt eller i huvudsak kommit att tåla denna mat genom selektion. Sådan evolutionär kostanpassning kräver mycket lång tid.
Den genetiska utslagning som det samtidigt är frågan om tar sig främst uttryck i nedsatt fertilitet, allvarlig sjukdom i unga år eller förtida död, alltså inte i död efter 60-årsåldern."
Nötköttet går inte att plocka bort helt, det är inblandat i en rad charkuterier som korv t ex. Det viktigaste är att minska på den skadliga mängden. Jag har dessutom upptäckt att vilt mättar mer än nötkött. Man behöver inte lika mycket i maten och det kan ju vara en tröst för matkassan! Dessutom mår jag numera mycket bättre sen jag slutade med nötkött.
Människan har en otrolig anpassningsförmåga - till döds kan man tycka.
Eftersom jag bor i en landsända där jakt ingår i höstens bestyr, är det möjligt att köpa t ex älgfärs till rimligt kilopris på snabbköpet, när det är säsong. I skogstrakter håller man också gärna får, så lammköttet är inte heller svårt att få tag på. Ett skäl att sluta äta nötkött är alltså att det saknar tillräckligt med smak och måste därför 'kryddas upp' ordentligt - inte minst med salt.
Ett annat skäl är det sätt nötuppfödning sker på i dag. Bästa sammanfattningen hittar man i boken URSPRUNGLIG FÖDA (Lindberg - Gräslund, N & K 2005) på s 84-85:
"I dag går djurindustrin in för maximal tillväxt genom (över)gödning med spannmålsbaserat kraftfoder, en historiskt ny företeelse, samt brist på motion och naturlig rörelse. På medeltiden var korna flera år gamla när de slaktades. Dagens köttdjur lever i allmänhet bara några månader och många ser dagsljuset först på väg till slakteriet.
Detta är huvudorsaken till att tamdjur normalt har tre gånger högre halter av fett än deras vilda motsvarigheter. Dessutom är tamdjurens fett främst av den mättade typen till skillnad från deras vilda motsvarigheter vars kött främst består av enkelomättat och fleromättat fett. Tack vare fodrets fettsammansättning blir andelen omega 6-fetter hög i tamkött och andelen omega 3-fetter betydligt lägre än hos vilt. Till råga på allt har man avlat fram djur där fettet ligger insprängt i muskulaturen i stället för i underhuden som hos vilda djur. - -
Den industriella produktionen av mat som inleddes i stor skala under början av 1900-talet har också inneburit en manipulering av kosten som efter hand fått enorma proportioner."
Man kan diskutera om nötköttet i dag verkligen är tjänligt som människoföda...
De 5 000 år som vår civilisation har utvecklats mot dagens överdrivna ätande av nötkött, räcker inte på långa vägar för de mutationer som skulle behövas för att ställa om vår matsmältning till det sätt vi äter på i dag. Sånt tar ohyggligt lång tid! Jag fortsätter att citera från s 46:
"Redan med ryggradsdjurens första uppträdande för drygt 500 miljoner år sedan skapades de grundläggande formerna för skelett samt mag-tarmkanal och andra inre organ som kännetecknar nutida ryggradsdjur (däggdjur, fiskar, amfibier, reptiler och fåglar). Med däggdjuren tillkom för omkring 200 miljoner år sedan effektivare käke och tänder. Som nämnts har vi människor i princip samma grundläggande anatomi och fysiologi som hela den övriga djurvärlden. Skelettet har utformats olika som anpassning till bland annat födoanskaffning, men invärtes är djurarterna förvånansvärt lika varandra.
Redan för 200 miljoner år sedan fungerade således våra förfäders matsmältning och ämnesomsättning i stora drag på samma sätt som hos oss. Att ta hand om näringsämnen i varierande mängd var samma uppgift då som under hundratals miljoner år dessförinnan. Denna evolutionära stabilitet beror på att det har varit extremt svårt att hitta bättre biokemiska lösningar än de befintliga. Ordet evolution leder tanken till förändring som om denna alltid är av värde. Så är det inte."
Att mot den här digra förhistoriska bakgrunden införa en helt ny typ av köttdjur gör vi alltså inte ostraffat! Det gäller förresten inte bara kött. Vi har det raffinerade vita vetemjölet också - och salt. Och socker! Undra på att så många människor mår dåligt i dag i vår västerländska civilisation.
Men det viktigaste skälet för min del är (för att åter citera ur samma bok från s 64-65):
"Våra förfäder har inte ätit stora mängder kött under så många generationer att människan som biologisk varelse har kunnat bli beroende av ett högt köttintag. - -
Utifrån kostvanorna hos just tropiska samlare-jägare under 1900-talet har man uppskattat att i genomsnitt knappt hälften av kosten under paleolitisk tid i termer av vikt bestått av vegetabilier och resten av animalier." (Det är uttytt: " Under stenåldern har födan till nästan hälften bestått av grönsaker, frukt och nötter och bara något över hälften av kött.")
Det här har länge varit min mening. Mängden av kött i maten är betydligt överdriven. Det är viktigare i dag att få i sej tillräckligt med fibrer för att hålla matsmältningssystemet i gång. Jag citerar en sista gång från s 13:
"Att en grupp människor är anpassad till en viss föda betyder alltså att den domineras av ättlingar till individer som helt eller i huvudsak kommit att tåla denna mat genom selektion. Sådan evolutionär kostanpassning kräver mycket lång tid.
Den genetiska utslagning som det samtidigt är frågan om tar sig främst uttryck i nedsatt fertilitet, allvarlig sjukdom i unga år eller förtida död, alltså inte i död efter 60-årsåldern."
Nötköttet går inte att plocka bort helt, det är inblandat i en rad charkuterier som korv t ex. Det viktigaste är att minska på den skadliga mängden. Jag har dessutom upptäckt att vilt mättar mer än nötkött. Man behöver inte lika mycket i maten och det kan ju vara en tröst för matkassan! Dessutom mår jag numera mycket bättre sen jag slutade med nötkött.
Människan har en otrolig anpassningsförmåga - till döds kan man tycka.
Etiketter: nötkött
# skrivet av Maia H @ 14:01 
