tisdag, december 04, 2007
Blå Kongo - en färgkänslig delikatess
Till större helger kan vårt snabbköp ta hem exklusivare potatissorter som alltid är intressanta att botanisera bland. Eftersom vi har påbrå från Norrbotten är mandelpotatis alltid populärt, framför allt för smakens skull (se september -07). Sparrispotatis har jag också prövat, mest för att den liknar mandelpotatisen, men smaken gjorde mej besviken. Så den kommer jag inte att köpa fler gånger.
En annan sort som verkligen har fin smak är Blå Kongo, men det har dröjt innan jag upptäckt detta. Det är framför allt för färgens skull jag har intresserat mej för den, men det är inte alldeles enkelt att få fram den rätta djupblå färgen vid kokningen. Vattnets PH-värde måste vara exakt neutralt för den sakens skull.
Eftersom vi bor i ett litet samhälle som är byggt på en gammal sandig tallmo som i sin tur vilar på kalkgrund, har vi inget klor i vårt dricksvatten och det smakar mycket bra. Det är förmodligen inte lika surt som fallet är i rena skogsbygder, just på grund av kalkförekomsten.
Vanligtvis när jag kokar potatis (Bintje, King Edward t ex) brukar jag ha salt i kokvattnet tillsammans med en kvist rosmarin. Särskilt om potatisen är råskalad och skuren i bitar till potatismos. Då kan ibland några vitlöksklyftor också slinka med.
Den här gången var färgen viktigast.
I påskas hade jag haft riktig otur, färgen blev gråblå och det är inte det trevligaste att ha på tallriken! Den tråkiga nyansen pekade på att vattnet blivit något för basiskt - jag misstänkte rosmarinen tillsammans med den generösa givan av grovt havssalt. I surt vatten drar färgen mer åt rött. Det kan man tänka på om man vill ha rödaktigt potatismos. Droppa i lite citronsaft i så fall.
Den kokta potatisen (med skalen kvar) låg ett par dygn i kylskåpet och blev så småningom djupt indigoblå. När jag sen skulle värma den och behålla färgen, skalade jag och delade i klyftor, lade i oljad rostfri form och värmde i 200 grader 5-10 min. Den hann inte torka på den korta tiden.
Jag kan tänka mej att pröva kall kokt Blå Kongo i äggstanningen till en paj. Det borde bli en intressant färgkombination. Annars har jag haft den till midsommar, kokt kall och skivad, på ett fat med varmrökt lax tillsammans med grönsaker i olika färger och kall örtsås till.
Nu tog jag bara en liten nypa havssalt i vattnet, en halv tesked kanske i en 2-liters gryta. Inget annat, inte ens rosmarin! Färgen blev vackert djupblå. Det var lite knepigt att skala, eftersom färgen var så lika på skal och potatis... Men det var nu jag upptäckte den fina smaken - verkligen delikatess!
På andra ställen i landet, större städer t ex med klorering av vattnet eller på platser med kalkhaltigt vatten, kan man kanske ta ett par droppar citron för att få neutralt PH. Man får pröva sej fram.
En annan sort som verkligen har fin smak är Blå Kongo, men det har dröjt innan jag upptäckt detta. Det är framför allt för färgens skull jag har intresserat mej för den, men det är inte alldeles enkelt att få fram den rätta djupblå färgen vid kokningen. Vattnets PH-värde måste vara exakt neutralt för den sakens skull.
Eftersom vi bor i ett litet samhälle som är byggt på en gammal sandig tallmo som i sin tur vilar på kalkgrund, har vi inget klor i vårt dricksvatten och det smakar mycket bra. Det är förmodligen inte lika surt som fallet är i rena skogsbygder, just på grund av kalkförekomsten.
Vanligtvis när jag kokar potatis (Bintje, King Edward t ex) brukar jag ha salt i kokvattnet tillsammans med en kvist rosmarin. Särskilt om potatisen är råskalad och skuren i bitar till potatismos. Då kan ibland några vitlöksklyftor också slinka med.
Den här gången var färgen viktigast.
I påskas hade jag haft riktig otur, färgen blev gråblå och det är inte det trevligaste att ha på tallriken! Den tråkiga nyansen pekade på att vattnet blivit något för basiskt - jag misstänkte rosmarinen tillsammans med den generösa givan av grovt havssalt. I surt vatten drar färgen mer åt rött. Det kan man tänka på om man vill ha rödaktigt potatismos. Droppa i lite citronsaft i så fall.
Den kokta potatisen (med skalen kvar) låg ett par dygn i kylskåpet och blev så småningom djupt indigoblå. När jag sen skulle värma den och behålla färgen, skalade jag och delade i klyftor, lade i oljad rostfri form och värmde i 200 grader 5-10 min. Den hann inte torka på den korta tiden.
Jag kan tänka mej att pröva kall kokt Blå Kongo i äggstanningen till en paj. Det borde bli en intressant färgkombination. Annars har jag haft den till midsommar, kokt kall och skivad, på ett fat med varmrökt lax tillsammans med grönsaker i olika färger och kall örtsås till.
Nu tog jag bara en liten nypa havssalt i vattnet, en halv tesked kanske i en 2-liters gryta. Inget annat, inte ens rosmarin! Färgen blev vackert djupblå. Det var lite knepigt att skala, eftersom färgen var så lika på skal och potatis... Men det var nu jag upptäckte den fina smaken - verkligen delikatess!
På andra ställen i landet, större städer t ex med klorering av vattnet eller på platser med kalkhaltigt vatten, kan man kanske ta ett par droppar citron för att få neutralt PH. Man får pröva sej fram.
Etiketter: Potatis
# skrivet av Maia H @ 16:13 
