MagKultur

Vi har en duktig hjärnforskare som heter Charlotte Erlanson-Albertsson och som tidigare har gett ut boken MAT FÖR HJÄRNAN (ICA bokförlag 2006). Nu har hon kommit med en receptbok, KOKBOK FÖR HJÄRNAN (ICA Bokförlag 2009). I kvällstidningen presenterades ett av hennes recept, just denna chokladkaka.

Eftersom jag i ett antal år har tvingat min man, som har högt blodtryck, att ta minst en mörk chokladbit (70%) om dan (med gott resultat), dök jag naturligtvis på receptet – och gjorde så här:

Först satte jag en kastrull på spisen, lägsta värmen. Man behöver inte så mycket värme för att smälta choklad. Snarare tvärtom!
Sen skivade jag i
125g smör (normalsaltat) och lät det långsamt smälta ner,
medan jag tog fram Hemköps förnämliga mörka choklad, den billigaste man kan få tag på med 70% cacao, räknade ut hur många bitar som skulle gå åt för att få ihop till 125g, alltså
en chokladkaka (100g) + två bitar à 10g vardera (man behöver inte räkna grammen!) som bryts ner i kastrullen och får långsamt förena sej med smöret, på eftervärmen.
1 tesked äkta vaniljsocker skäms inte för sej!
När allt är väl blandat får smeten svalna medan resten görs i ordning. Se nedan.

Därefter tog jag itu med kakformen som ska smöras och mjölas – med Fullkornsvetemjöl Ljust & Milt naturligtvis! En låg pajform, 25 cm i diameter, av aluminium med utåtlutande kanter blev bra.

Dags för resten av smeten:
3 ägg vispas ihop med
1dl rårörsocker (det är mer i originalreceptet).
Ägg och socker ska vispas ihop lätt, står det i anvisningarna. Eftersom jag numera är van att vispa ihop pannkakssmet, så tog jag det för hand. Smeten ska alltså inte bli pösig…

Den något avsvalnade choklad-smörblandningen blandas i och till sist
1 och 1/3 dl Fullkornsvetemjöl Ljust & Milt som rörs i. Det gjorde jag med vispen, lite försiktigt. Skulle man mäta upp lite för mycket mjöl, tar man en matsked och ”skär av” det översta lagret, tills man kommit ner till rätt mått. Smeten blir rätt tjock och närmast krämig.
Sen var det bara att hälla över i den smorda och mjölade formen. Eftersom smeten blir rätt tjock, får man bre ut den mot kanterna med en bredbladig kniv, så jämnt som möjligt.

Gräddas i 15 min i 175 grader.
Längre tid behövs inte, otroligt nog! Kakan kan vara lite ojämn och bucklig, när man tar ut den, men sjunker snart ihop. Pröva med en sticka att den är genomgräddad. Under svalningen drar kakan ihop sej lite och släpper från kanterna. Jag lät den stå i kylskåpet till det var dags att glasera. Då var det bara att vända upp den svalnade kakan över ett uppläggningsfat. Lätt som en plätt! Skulle den fortfarande vara lite bucklig kommer groparna att täckas av chokladglasyren.

Så var det dags för glasyren:
Man skulle koka ihop smör, honung och choklad. Men jag tog det lite lugnare. Satte en kastrull på lägsta värme och skivade ner
50g smör (normalsaltat) som långsamt fick smälta. Sen bröt jag ner
50g mörk choklad (= fem bitar av Hemköps 70%-iga) och lät smälta, fortfarande på samma låga värme. När chokladen förenat sej med smöret tog jag (efter anvisningarna)
2 matskedar honung, rörde ner och höjde värmen.
Sen rörde jag hela tiden tills jag såg små bubblor visa sej i smeten. Då drog jag av och lät svalna en smula, medan jag fortfarande rörde.

Fram med tårtfatet ur kylskåpet. Nu var kakan i stort sett kall, vilket borde få glasyren att fastna bra.
Men först klippte jag några remsor smörpapper som jag stack in runt kanterna på kakan, för att slippa spill på fatet.
Sedan hällde jag försiktigt ur kastrullen mitt över kakan. Mängden räcker bra.
Eftersom kakan var kall kunde jag bre glasyren försiktigt ut mot kanterna med en bredbladig kniv (’Lilleman’) och så småningom också ner över kanterna.

Mandelälskare som jag är, strödde jag mandelspån vackert över chokladglasyren. Även om mandel inte tillhör de nötter som är bra för hjärnan (man tar då valnötter eller pekannötter i stället och lägger ut vackert), så är sötmandel lugnande för magen. Vilket man uppskattar som IBS:are.

Därefter fick allt stå framme och svalna i köket, innan jag till slut satte in fatet i kylskåpet. Står det kallt länge blir kakan slutligen hård, men är fortfarande lika god!

Naturligtvis kan man servera kakan med vispgrädde och färska bär som föreslås. Men är man nu IBS:are så faller bären bort. Dessutom är det nog tillräckligt med fett som det är, också med tanke på IBS. Fett är något man måste se upp med då. Några skedblad Tofu vaniljglass passar däremot bra.
Syrenblommorna som är strödda i det vackra färgfotot är ätliga. Inget hindrar att man väljer andra ätliga blomblad efter årstiden. Basilikablommor t ex, eftersom basilika också är bra för hjärnan.

Detta är en dessert som ska ätas med andakt. Jag citerar:
”Den här kakan är en fest för ögat, gommen och hela belöningssystemet. Kakan kräver en del förberedelser men ger i stället hjärnan en förväntan som den mår så bra av. Längtan är halva belöningen och den ska vi ha i vårt bagage. Efterrätter ska vara så invecklade att vi äter dem med andakt. Vi måste skilja på festmat och vardagsmat. Vi kan inte äta festmat som aktiverar belöningssystemet maximalt varje dag. Då blir hjärnan avtrubbad och vill ha mer utan att bli tillfredsställd. Förväntan är en del av konceptet i vårt belöningssystem. Ibland kan längtan vara mer dopaminförhöjande än när man verkligen smakar det man längtar efter.”
Eller som Karin Boye skrev en gång: ”Det är vägen som är mödan värd.” Värt att tänka på i detta frosseriets tidevarv!

Från ett annat kakrecept citerar jag följande:
”Choklad ska ätas långsamt, vilket är en fysisk upplevelse där smaken och munkänslan är viktig. - - Choklad består av en blandning av beskt och sött, så att det kan njutas i en behaglig kombination.”
Choklad har en lugnande effekt, vilket jag påpekat tidigare, eftersom det innehåller tryptofan som ingår i serotonin, det viktiga hormon som bl a reglerar vår aptit. Se 'Enklaste chokladtryffeln' i slutet.

Mörk choklad är alltså bra för hjärnan, liksom fullkorn enligt professor Erlanson-Albertsson. Därför blir jag lite förvånad att man inte anger fullkornsvetemjöl i receptet. I synnerhet som mjölets färg inte syns, när man har i en massa mörk choklad. Så fort man bakar med cacao eller mörk choklad bör man använda fullkornsvetemjöl, eftersom den typen av mjöl påverkar hjärnans receptorer minst. Det är hjärnkemi det handlar om hela tiden. Och siktat mjöl, av vilken sort det vara må, är en styggelse!

När jag slickade ur kastrullen fick jag en bestämd känsla av att honungen tillförde mycket i smak till chokladglasyren! En ny smakupplevelse som jag kommer att använda mej av i fortsättningen. Om man skulle pröva att göra tryffel av glasyren?

Etiketter: Choklad