måndag, februari 19, 2007
Allt som är vitt i maten: socker och mjöl
Dalademokraten hade ett reportage onsd 14 februari i år om Britt Lindén i Leksand som gick ner 40 kilo på två år och därefter lyckats hålla vikten. Hon har hittills bara ökat 3 kilo. Så här säjer hon till Mats Rönnblad, DD:
"Nu tar jag fajten varje dag mot allt som är vitt i maten: socker och mjöl."
Man skulle kunna lägga till vitt ris också, men Britt kanske inte äter det.
Hon arbetar med en receptsamling för folk som vill gå ner i vikt och berättade om den på Green Hotel (i Leksand får man förmoda) på torsdagen efter DD:s intervju.
Många skriver receptböcker för en rad olika målgrupper, så vad är så märkvärdigt med Britts receptsamling? Jo, hon intresserar sej för vitt vetemjöl, en lovvärd insats!
Det vita vetemjölet är sorgligt förbisett i matdebatten och utgivningen av receptböcker, något jag försöker råda bot på i min matblogg. Därför ska det bli intressant att så småningom få se hur Britt löser sitt problem.
Tyvärr kunde jag inte ta mej till Green Hotel. Jag har inte tillgång till bil, vilket är ett måste i de här trakterna om man vill ta sej nånstans. Busstrafiken är inte särskilt välutvecklad här i glesbygden.
Den som vill veta mera om Britt Lindén och hennes receptsamling kan kanske höra av sej till mats.ronnblad@daladem.se och fråga honom.
"Nu tar jag fajten varje dag mot allt som är vitt i maten: socker och mjöl."
Man skulle kunna lägga till vitt ris också, men Britt kanske inte äter det.
Hon arbetar med en receptsamling för folk som vill gå ner i vikt och berättade om den på Green Hotel (i Leksand får man förmoda) på torsdagen efter DD:s intervju.
Många skriver receptböcker för en rad olika målgrupper, så vad är så märkvärdigt med Britts receptsamling? Jo, hon intresserar sej för vitt vetemjöl, en lovvärd insats!
Det vita vetemjölet är sorgligt förbisett i matdebatten och utgivningen av receptböcker, något jag försöker råda bot på i min matblogg. Därför ska det bli intressant att så småningom få se hur Britt löser sitt problem.
Tyvärr kunde jag inte ta mej till Green Hotel. Jag har inte tillgång till bil, vilket är ett måste i de här trakterna om man vill ta sej nånstans. Busstrafiken är inte särskilt välutvecklad här i glesbygden.
Den som vill veta mera om Britt Lindén och hennes receptsamling kan kanske höra av sej till mats.ronnblad@daladem.se och fråga honom.
Etiketter: artikel
# skrivet av Maia H @ 12:02 
