lördag, augusti 02, 2008
ALLIANSSYLT - blandade bär
Vi har en ’skyddsängel’ som tittar till oss ibland med bär och blommor från sin stora trädgård. Sommarens första rabarber, smala och röda, brukar hon komma med. Men nu är det färdigätet med rabarber för min del. De är nämligen gasbildande och det är inget för en IBS-are (se ’IBS’ under Recept) hur goda de än är. Senast kom hon med små burkar (halvliters) med krusbär, röda vinbär och hallon.
Jag satte mej genast med Fogtdals Matlexikon och slog på ’Hallon’. I slutet hittade jag hallonsylt och i den inramade tipsrutan, Allianssylt. Där ingick inte bara de bär jag fått utan också körsbär. Det var ungefär lika mycket bär i burkarna, utom hallonen som var dubbelt så mycket. Så jag köpte ungefär samma mängd bigarråer, som jag kärnade ur och delade i fyra bitar.
Efter rensningen av bären (krusbären snoppas med sax) gjorde jag (ungefär) som det stod:
I stora syltgrytan (3 lit) varvade jag
krusbären längst ner, de skulle ta värmen först,
sedan de röda vinbären, ungefär lika mycket,
de delade körsbären i fjärdedelar och sist
hallonen, dubbelt så mycket.
Över varje lager strödde jag försiktigt med fruktsocker, en tesked eller två på varje lager.
Sen skulle det hela stå svalt till nästa dag.
Dagen därpå skulle allt hettas upp mycket långsamt, förmodligen för att spara formen på hallonen, men de säckade naturligtvis så småningom. Jag började på läge 2 och ökade sedan vartefter. Bären skulle sjuda en kvart, men de fick stå tills krusbären mjuknat. Det var då hallonen gav upp, men det hade jag räknat med.
Sen tog jag fram syltsockret (DanSukker) och rörde ner vartefter, medan jag smakade av att det blev rätt sötma. Kanske tre dl syltsocker till två liter sylt. Numera är jag inte så förtjust i illande sockersmak.
Jag följde anvisningen på påsen och lät koka i 4 min, under ständig omrörning på slutet. Sen fick sylten svalna lite, innan jag fyllde ett par gamla honungsburkar och genast skruvade på locken, så jag får 'vakuumeffekten'. Jag vill ha sylt i glas.
Pektinmängden blev fin. Det är enda anledningen till att jag använder Syltsocker. De små krusbären var ganska gröna och när jag valde bigarråer tog jag de ljusaste, för pektinets skull. Den varierade bärsmaken med sin lagoma sötma passar alldeles utmärkt till TofuLines vaniljglass. Med ”Ett Smältande Ögonblick” (se 'Bakat') krossat på toppen blir det en festdessert.
Jag satte mej genast med Fogtdals Matlexikon och slog på ’Hallon’. I slutet hittade jag hallonsylt och i den inramade tipsrutan, Allianssylt. Där ingick inte bara de bär jag fått utan också körsbär. Det var ungefär lika mycket bär i burkarna, utom hallonen som var dubbelt så mycket. Så jag köpte ungefär samma mängd bigarråer, som jag kärnade ur och delade i fyra bitar.
Efter rensningen av bären (krusbären snoppas med sax) gjorde jag (ungefär) som det stod:
I stora syltgrytan (3 lit) varvade jag
krusbären längst ner, de skulle ta värmen först,
sedan de röda vinbären, ungefär lika mycket,
de delade körsbären i fjärdedelar och sist
hallonen, dubbelt så mycket.
Över varje lager strödde jag försiktigt med fruktsocker, en tesked eller två på varje lager.
Sen skulle det hela stå svalt till nästa dag.
Dagen därpå skulle allt hettas upp mycket långsamt, förmodligen för att spara formen på hallonen, men de säckade naturligtvis så småningom. Jag började på läge 2 och ökade sedan vartefter. Bären skulle sjuda en kvart, men de fick stå tills krusbären mjuknat. Det var då hallonen gav upp, men det hade jag räknat med.
Sen tog jag fram syltsockret (DanSukker) och rörde ner vartefter, medan jag smakade av att det blev rätt sötma. Kanske tre dl syltsocker till två liter sylt. Numera är jag inte så förtjust i illande sockersmak.
Jag följde anvisningen på påsen och lät koka i 4 min, under ständig omrörning på slutet. Sen fick sylten svalna lite, innan jag fyllde ett par gamla honungsburkar och genast skruvade på locken, så jag får 'vakuumeffekten'. Jag vill ha sylt i glas.
Pektinmängden blev fin. Det är enda anledningen till att jag använder Syltsocker. De små krusbären var ganska gröna och när jag valde bigarråer tog jag de ljusaste, för pektinets skull. Den varierade bärsmaken med sin lagoma sötma passar alldeles utmärkt till TofuLines vaniljglass. Med ”Ett Smältande Ögonblick” (se 'Bakat') krossat på toppen blir det en festdessert.
Etiketter: Frukt
# skrivet av Maia H @ 13:58 
