MagKultur

COOP har kommit ut med benfri fläskkotlett av svenskt griskött i förpackningar på knappa kilot. En tunn del av svålen är kvar men vänd mot undersidan av plastförpackningen, så den inte syns. Jag tänkte genast på Nigellas fläskstek med kummin, citron och vitlök på s 199 i FEST (klicka på ’LITTERATUR’). Hennes förslag på marinad till benfri fläskkarré tyckte jag lät lockande. Hon nämner det i inledningen som alternativ till kotlettraden som hon naturligtvis steker med ben i ugnen. Ligger den ett dygn i kylskåpet blir den lite mörare, enligt hennes åsikt. För min del kan den benfria fläskkotletten ligga några dar i kylskåpet i sin förpackning, innan den marineras. Då blir den lite mörare än om man tillagar den direkt. Den går också bra att laga till genast med marineringen nedan, men den blir som sagt inte lika mör då. Naturligtvis kan man skära skivor och grilla som produkten är tänkt från början.

Det fina med den här smakblandningen är framför allt citronsaften och de lite exotiska kryddorna. Jag har naturligtvis dragit ner på det starka (peppar och chili), eftersom jag numera har IBS (se under ’Recept’). Vitlöken är också viktig, men COOP har en mycket god vitlökspasta ”Garlic” på tub som jag gärna använder istället.

Marinad:
I en låg skål som rymmer fläsksteken blandar jag
en matsked vitlökspasta,
en halv tesked Herbamare (eller vanligt salt),
en knivsudd (halvt kryddmått?) mald kryddnejlika,
ännu mindre spiskummin (i stället för vanlig kummin),
en matsked citronsaft (ungefär från en halv liten citron),
ett par lagerblad, delade i två-tre bitar,
två matskedar rapsolja (eftersom den är smaklös)
och rör ihop noga.
Sen vänder jag steken i blandningen, även svålsidan, och lägger ner köttet i skålen med svålsidan uppåt, täcker med Gladpack och ställer in i kylskåpet till dagen därpå.

Nästa dag sätter jag ugnen på 170 grader med gallret i mitten.
Fläsksteken placerar jag i en liten ugnspanna med galler, där jag häller en bottenskyla med hett vatten. Översidan skårar jag på snedden och skrapar ur det sista av marinaden ur skålen, så det mesta hamnar i skårorna och lägger lagerbladsbitarna ovanpå. Då blir de lätta att plocka bort vid serveringen.

Sedan sticker jag in en stektermometer (måtta på utsidan först, så att spetsen kommer mitt i köttbiten) och ställer in gradtalet på 65 grader. Då kommer innertemperaturen att bli alldeles lagom, eftersom värmen alltid stiger något efter det att man tagit steken ur ugnen. Den som vill ha lite lättare stekt, sätter något lägre temperatur, 3-4 grader kanske. Jag brukar låta stektermometern sitta kvar medan köttet svalnar. Då ser jag när steken går att hantera utan att jag bränner fingrarna.

Eftersom vi bara är två hemma numera så kommer den här steken att räcka till flera middagar. Vi äter oss inte mätta på kött! Kött är en krydda! Klicka gärna på ’kött’ under ’Artiklar’ och läs där. Skyn sparar jag till senare, då jag gör sås av den (med redning av potatismjöl – en tesked/dl vätska) och värmer skivorna av steken i såsen.

Naturligtvis kan man göra som Nigella, skära en lök i skivor och lägga i ett lager som steken får vila på i ugnen, men eftersom all lök är gasbildande får jag avstå från det. Lägger man lök under steken, tar man naturligtvis bort gallret (och är sparsam med det heta vattnet).

Sen kan man servera med kokt eller bakad potatis eller kanske sötpotatismos (också Nigellas idé, i så fall till kalla skivor – klicka på ’Potatis’) och med färska grönsaker eller rostade rotsaker till, allt efter egen smak. Jag väljer helst gräddstuvad svamp (med tärningar av aubergine som fått steka med) som tillbehör (skonsammast för magen). Färsk avocado går också bra (samma skäl).
Man kan också göra Mangosåsen som finns under ’Sås’ men utan lök i mitt fall.

Etiketter: Ugnsbakat